Snöööööööööööööööö

Här har det snöat ordentligt, det föll över en decimeter snö under natten mellan torsdag och fredag. Det var kaos i Sussex och alla andra grevskap som drabbats av den vita nederbörden. Skolor stängdes, folk på motorvägen hade blivit tvungna att övernatta i sina bilar och det var allmän kalabalik. Som svensk från landets norra delar tycker jag att det är ordentligt patetiskt att lite snö kan skapa sådan kaos. Men snön är ju inte en naturlig del av vardagen under det engelska vinterhalvåret så de är inte förberedda på samma sätt.

Hundarna tyckte att det här med snö var hur lajbans som helst. De for runt som ystra gnukalvar och hade allmänt roligt. Kameran var en nödvändighet under morgonpromenaden och här nedanför finns några av fotona.

Sadie poserar medan Bartley har fullt upp med att undersöka vad som finns under det omkullfallna trädet.


Mutley vid grinden.

Snötyngda träd.

Synen jag möttes av när jag kom in i skogen.

Sadie och Bartley busar på fältet.

Bartley racar runt.

Trädgårdsvy från balkongen.

Bild tagen från altandörren.

Duuuuktig Bartley och duktig Toto

BusBartley och jag var på privatträning i söndags för att få tips och råd om hans urusla inkallning. Det gick verkligen jättebra och busjycken var hur duktig som helst. Instruktören tyckte också att han gjort väldigt bra ifrån sig. Om en vecka börjar vi lydnadskurs, något som jag ser framemot. De sista dagarna har vi verkligen jobbat på det instuktören gick igenom och sett kanonresultat på så kort tid. I morse satt busen framför mig och var helt fokuserad på mig trots att fasaner kacklade från alla håll och kanter. Vi fick även in några riktigt klockrena inkallningar. Eftermiddagspromenaden tog vi på Ashdown Forest, en vända som jag inte gått på flera månader. Trots en hel massa goda lukter var BusBartley superduktig och kom som en oljad blixt på varje inkallning. Långlinan som införskaffades förra veckan har visat sig vara ett kanonbra redskap. Träningen har verkligen gått över förväntan, jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att vi skulle se resultat så här fort. Idag investerade jag även i en klotång. Maken skrattade åt mig och önskade mig lycka till med att klippa klorna på BusBartley. Han avskyr nämligen att få sina tassar hanterade. Sadie var först med att pröva klotången. Hon är världens mest samarbetsvilliga hund så där är det bara att klippa. Så blev det BusBartleys tur. Lite lirkande och lugnt prat och vips så var klorna på alla fyra tassarna klippta. När det var dags för byrackan Mutley var jag tvungen att ta hjälp av maken. Det eländiga hundskrället slingrade sig som värsta bläckfisken men efter en liten brottningsmatch var även denna jyckes klor avklarade.

Så kommer vi till del två i rubriken. Det var min tur att ta hand om pållen idag. Det var soligt för en gångs skull så hästarna kunde gå ut i hagen. Sista dagarna har de stått inne pga regn, regn, regn och lite mera regn. Marken i skogen har förvandlats till värsta lerträsket så det blev bara en tur fram och tillbaka längs vägen idag. Vi hade varit ute i bara några minuter när vi stötte på min värsta mardröm. En traktor utrustad med häckklippningsredskap. Typ ett redskap som ser ut som en stor lyftkran. Till råga på allt väsnas den för kung och fosterland också. Det kändes inte sådär jättekul att försöka få hästen förbi men det gick som en dans. Föraren var hygglig och stängde av klippredskapet men satte igång det så fort vi kommit förbi. På vägen hem mötte vi samma fordon igen. Den här gången var hästen inte alls lika lugn för nu kom ju monstergrejen emot honom. Föraren stängde av klippredskapet igen och startade upp när vi gått förbi. Då blev hästen livrädd, skuttade i sidled, tog några galoppsteg och kändes väldigt kort och hoptryckt. Jag satt lugnt, pratade med honom och manade på med skänklarna. Bara någon minut senare var han helt lugn och sansad igen. Jag blev så glad över att det gick så pass bra och att vi klarade av situationen utan problem.

Nu är det sängdags för min del, sitter här och gäspar käkarna ur led.

Trött som en gnukalv

...är precis vad jag är. Har avslutat ett inte alltför trevligt skift där precis allt gått käpprakt åt pipsvängen. Som grädde på moset har Bartley skadat sporren på höger framben och skurit sig på taggtråd. Maken fick ta honom till veterinären i lördags medan jag var på jobbet. En nätt utgift på en sisådär 150 pund. Precis vad man behövde såhär före jul. Nu har hundskrället ett bandage på tassen och en tratt på huvudet. Som tur är har han anpassat sig riktigt bra med tratten och det verkar inte bekomma honom att han har vad som liknar en stor lampskärm runt halsen.

Imorgon bitti tänker jag inte kliva upp före åtta, kanske ska jag unna mig en kopp kaffe och en lässtund också innan jag masar mig ur sängen.

Något som står på morgondagens agenda är införskaffandet av en långlina. Jag hoppas att jag med hjälp av långlina, ett ton hundgodis och en maxiportion tålamod kommer att få bukt med Bartleys inkallning som i nuläget är ett katastrofområde.

Sist men inte minst fick jag en jättetrevlig nyhet igårkväll. Pappa kommer hit och firar jul med oss! Och med den glada nyheten avslutar jag kvällens inlägg och pallrar mig iväg till sängen.

Höstrusk

Nu är det sådär riktigt härligt ruskigt höstväder. Regn, blåst och sådär mysigt ruggigt som det bara är på hösten.

Nu har det gått nästan tre veckor sedan Bartley flyttade in. Han har gjort sig ordentligt hemmastadd och verkar trivas riktigt bra med tillvaron. Vi har haft några tillfällen där vi inte riktigt kommit överens men i det stora hela går det kanonbra. Han är en urmysig hund som man blir glad av att ha omkring sig. Enda smolket i glädjebägaren är inkallningen som är under all kritik men med ett ton hundgodis och en packe tålamod ska det nog lösa sig.

Byrackan Mutley

Bartley vilar på sängen med husse och Sadie

Tre slagna hjältar

Så blev de tre...

Det lyckades! Bartley flyttade in här igårkväll och antalet hundar i hushållet har nu gått från två till tre. Det krävdes inte alls speciellt mycket övertalning för att få maken att ge med sig, han är ju också jätteförtjust i Bartley så det behövdes inga förhandlingar på toppnivå för att Bartley skulle bli medlem i vår flock. Sadie och Mutley har accepterat honom utan problem. Men så har Bartley varit här väldigt mycket förut också så det underlättar ju naturligtvis. Han är en underbar hund, trevlig, vänlig, älskar att gosa. Välkommen hem till oss Bartley, hoppas du kommer att trivas!

Vilopaus på sängen.

Bartley i hallen. Lägg märke till byrackan Mutley i dörröppningen.

I hallen.

I köket med Sadie.

Fortsatt höstväder

Nu är hösten här, det råder ingen som helst tvekan om den saken. Mina dahlior har kämpat tappert men har nu har hösten fått sitt grepp om dem. Måste pallra mig ut och gräva upp knölarna men inte just idag. Har liksom inte energin till det. Jag är helt slut efter ett jobbigt fyra dagarsskift. Stress, stress, ännu mer stress, upprörda kunder och en dator som krånglar hela tiden. Ett kalasrecept för ett mardrömsskift. Tack och lov är det över och nu har jag två dagar att ta igen mig på. I morgon är det min tur att ha hand om pållen och jag ska rida lektion för första gången på månader.

Toto och jag kommer oerhört bra överens nuförtiden. Det har vi visserligen alltid gjort men jag har känt att han inte lydit mig till hundra procent. Nu är det precis som om det äntligen har klickat och han har förstått att det är faktiskt jag som bestämmer. I måndags var det underbart väder och vi tog en härlig långtur. På vägen hem red vi runt det stora fältet och jag bestämde mig för att låta honom sträcka ordentligt på benen. Jag brukar alltid hålla hans galopp kort men förra veckan släppte jag efter. Samma sak den här veckan men jag lät honom köra full fart den här gången. Jistanes vad fort det gick, jag fick tårar i ögonen av fartvinden! När jag bestämde att det var dags att sakta ner lydde han omedelbart och höll den takt jag bad om. Ute på vägen igen hade världens monsterlastbil stannat vid vägen. Stora orange lampor blinkade, det var varningsskyltar efter vägen, på lastbilens flak var en stor lyftkran men tack och lov var den ihopfälld. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå att få pållen förbi allt detta. Han var tveksam, stannade och fnös lite men jag pratade lugnt med honom, strök honom på halsen och manade på med skänklarna och han gick rakt förbi! Självklart fick han massor med beröm för att ha varit så modig.

I tisdags blev det lite kaos när han skulle ut i hagen. Vi väntade med att släppa ut hästarna eftersom lågstadieskolan som ligger tvärs över vägen skulle få besök av en helikopter. Vi bestämde oss för att vänta med att släppa ut hästarna tills helikoptern åkt. Vilket visade sig vara ett mycket klokt beslut för den åkte rakt över hagen, de hade med största sannolikhet blivit livrädda och skenat runt som galningar om de varit ute. Hästarna var dock otåliga och ville ut, de visste ju inte varför de fått vänta. Limerick och Lewie släpptes ut först och blev helt tokiga. De galopperade runt och gjorde bocksprång. Lewies hage är alldeles bredvid Limericks. För att komma till min pålles hage måste man gå igenom Limericks. Jag ledde Toto genom grinden och när jag vände mig om för att stänga den såg jag att Totos hovar var uppe i luften. Knashästen såg hur polarna busade och ville leka han med så han stegrade. Ordentligt. Jag fick ner honom och rev i på skarpen att han skulle hålla sig lugn. Ledde honom genom hagen med Limerick galopperande på ena sidan och Lewie på den andra. Toto var spänd och ville busa han med men han gick snällt bredvid mig. Jag är så stolt över honom över att han valde att lyda mig. Hade han velat stegra och busa hade jag inte kunnat hålla honom, han är ju trots allt mycket större och starkare än mig!

Idag är vi hundvakt åt den här lilla varelsen. Om jag får min vilja igenom så flyttar han in... Michele känner nämligen att hon inte längre kan ge honom den motion och uppmärksamhet han behöver. Min övertalningsförmåga har verkligen satts på prov, jag försöker övertyga maken att voffsingen ska få stanna kvar.

Storm, hällregn och solsken

Det är ungefär hur man kan sammanfatta vädret över de två senaste dagarna. Igår morse hade alla ruskvädersystem årsmöte över Sussex för jistanes vad det regnade och blåste. Jag och min kompis blev plaskblöta på morgonpromenaden. Michele blev till på köpet blötare än mig, stackaren stod nämligen ute på fältet och väntade på mig i en kvart. Anna sjusovare låg nämligen i sängen och snusade så gott. Jag som aldrig sover till längre än klockan åtta tänkte att det är ju helt onödigt att ställa väckarklockan, att sova längre än till halv nio var en rent ut sagt löjlig tanke. Vem var det som sov när klockan var kvart i nio? Inte sådär jättesvårt att gissa va?

Strax efter tolv packade jag in hundarna, handdukar till jyckarna, vandringskängor till mig, ombyte till mig och en lång regnjacka i bilen. Sedan bar det iväg till Esher för att träffa en gammal arbetskompis som jag inte träffat sedan 2001. Hans lilla westie blev inte det minsta imponerad över att få min knasduo på besök. Men efter några minuters skällande och morrande kom hon på bättre tankar. Vi tog pälsbollarna på promenad, sedan satt vi och drack kaffe och löste världsproblemen i några timmar innan det var dags för mig att knöla in hundarna i bilen och åka hem igen.

Idag har vi haft strålande solsken och knallblå himmel. Efter vovvepromanad och frukost åkte jag ner till stallet. Pållen ryktades, sadel, träns och benskydd åkte på och det bar iväg ut. På vägen hem smet vi in på stora fältet och det blev en galopp i en hejdundrande fart. När vi kom ut på vägen igen hade en enorm lastbil parkerat där. Orangefärgade lyktor blinkade som värsta julgransbelysningen och det var varningsskyltar efter vägen. Jag undrade i mitt stilla sinne hur pållen skulle reagera på hela faderullan men det gick så bra så. Visst var han lite tveksam men efter uppmanande puffar från mina skänklar och lugnande prat gick han rakt förbi. Naturligtvis fick han massor med beröm för att ha varit så modig :)

Nu är sängen nästa anhalt, sitter här och gäspar så det står härliga till.

Höst, härliga höst

Nu är det sådär riktigt härligt höstväder. Lite regnigt, ruggigt och småkallt blandat med klara soliga dagar. Löven sprakar i färger mellan knallgult och klarrött och de löv som fallit bildar en färggrann matta på marken. Jag älskar hösten, det är något magiskt över denna årstid. Detta är något som min man tycker är helmystiskt och säkerligen undrar han i sitt stilla sinne om jag är riktigt funtad.

Imorgon är det dags att gå tillbaka till jobbet igen. Jag har använt mina sista semesterdagar för det här året och njutit av åtta ordentligt lata dagar. Har inte gjort många knop under ledigheten. Undantaget var idag. Det var min tur att ta hand om pållen idag. Strax efter sju masade jag mig upp för att ta hundtrion genom skogen. Flocken har tillfälligt utökats, vi har en extra jycke till och med onsdag. Efter skogspromenad och livsviktig påfyllning av koffein var stallet nästa anhalt. Tyvärr var dagens ridtur tidsbegränsad eftersom hästarna skulle få besök av tandläkaren. Sadel, träns och benskydd åkte på och iväg bar det. Vi tog en runda som vi inte ridit på evigheters evigheter. Det blev en underbart härlig ridtur med lite galopp genom skogen. Pållen var på bästa uppförande och höll precis den takt jag bad om. På väg hem igen insåg jag att tiden inte var på min sida så till min stora besvikelse kunde vi inte inkludera stora busgaloppsfältet i dagens tur. Väl tillbaka i stallet fick jag beskedet att tandläkaren var försenad. Irriterad tänkte jag att jag gått miste om en busgalopp alldeles i onödan. Morr. Tandläkaren var mer än försenad, han dök nämligen aldrig upp. Vi fick tag på honom till slut och det visade sig att bokningen aldrig förts in i deras kalender. Som tur var hade han en lucka på eftermiddagen så pållen fick sina tänder raspade till slut i alla fall. För mig som aldrig sett en hästtandläkare i arbete var det en fascinerande upplevelse. Var tokimponerad av hästen, han stod stilla som ett ljus under behandlingen som tog ca 20 minuter!

Med på lokalnyheterna

Jaha, då ska man vara med på lokalnyheterna ikväll. Iförd absolut värsta utstyrseln dvs hundkläder där brallorna inte sett närheten av en tvättmaskin på typ en vecka, skitigt hår, utan minsta gnutta smink och som grädde på moset med lätt baksmälla, ett resultat av gårdagens besök till Harveys bryggeri. Suck.

Jag och min kompis knatade intet ont anande iväg till fiskhandlaren. Jyckarna följde också med såklart, de ville inte missa en kort bonuspromenad. Vi inhandlade vår fisk och gav oss iväg hemåt. Så hörde vi hur någon ropade, hallå, ursäkta kan jag få några minuter av er tid? Det visade sig vara en reporter från BBC South East Today. Hon ville att vi skulle provsmaka ost och meddela utlåtandet under filmning. Jag påpekade att de hade inte kunnat få tag på mig med hemskare kläder om de så hade försökt... Osten var i alla fall vansinnigt god så det var inga som helst problem att mumsa i sig. Sadie satt där och ville smaka ost hon med. Det enda som jag ångrar var att jag inte lät henne göra alla sina tricks för en ostbit men hjärnan fungerade verkligen inte. Nu hoppas jag verkligen att de redigerar bort just det inslaget så att vi inte kommer med i kvällens program! Fy för den lede så pinsamt...

Gnällinlägg

Det är en hängig och gnällig Anna som sitter och knapprar ihop det här inlägget. Jag har varit hängig i över en vecka nu utan att någon förkylning brutit ut. Jag önskar att den skulle komma till skott och göra någonting istället för att bara gå som katten runt het gröt. Det började förra veckan med ett blaffigt munsår som förvarning på att något var på gång. Kände mig helt tömd på energi några dagar och var tvungen att sjukskriva mig i tisdags, något som verkligen tillhör ovanligheterna. Kämpade mig igenom onsdag, torsdag och fredag på jobbet, kände mig helrutten igår och har spenderat eftermiddagen huttrande under en filt. Gnäll gnäll.

För att byta ämne helt radikalt så kan jag meddela att grodan är kvar i dammen. Han eller hon går på upptäcksfärd under dagen men varje kväll efter mörkrets inbrott så är den tillbaka.

Ny invånare i dammen

Vår damm har nu varit fylld med vatten i ungefär en månad och vi har sakta men säkert börjat fylla den med växter. Dammen är anlagd med syftet att erbjuda logi i lyxklass för grodor, vattensalamandrar, trollsländelarver, skräddare och andra djur.

Djurlivet har redan börjat att komma igång så smått. Trollsländor har lagt ägg i den och så har vi sett en skräddare. Men upptäckten av en varelse fick mig att hoppa högt av glädje nu ikväll. Varelsen är också en hoppande sak, nämligen en groda! Jag som är barnsligt förtjust i amfibier och reptiler blev naturligtvis alldeles till mig av lycka över upptäckten att vår damm fått en ny invånare i form av en groda. Vi var naturligtvis framme med kameran för att fånga grodan på bild. Nu är det bara att hoppas på att grodan hittar en kompis av motsatt kön så att det blir grodbarn i dammen till våren.

Snart höst...

Sisådär, då var ännu en sommar över. Eller nästan i alla fall, den kämpar med näbbar och klor mot hösten som gör sin närvaro mer och mer påmind. Mina dahlior trotsar dock höstens närmanden och blommar för kung och fosterland. Nu sitter jag och slöar med en vovve som agerar fotvärmare. Fast jag tycker dock att jag gjort mig förtjänt av att ta det lite lugnt efter att ha börjat dagen med en hundpromenad följd av en cykeltur på 5.3 mil. Efter att ha duschat, ätit frukost och smort kedjan på cykeln har jag inte gjort många knop. Har kört två maskiner tvätt och bakat en kaka men det är också allt. Min första bok av Henning Mankell är nu utläst och jag måste säga att det var en mycket positiv upplevelse att läsa Danslärarens Återkomst. En mycket bra bok som jag hade enorma svårigheter att lägga ifrån mig. Nu måste jag se till att få tag på fler Mankellböcker! Nästa bok blir Brighton Rock av Graham Greene, en bok som maken tjatat om att jag ska läsa i månader så för att få tyst på honom är det bäst att jag börjar med den.
Nu är det dags att ta hundarna på eftermiddagspromenad, jag har två par ögon som tittar förväntansfullt på mig.

Hemma från Sverigevistelsen

Jahaja, så var man tillbaka igen efter åtta dagar hemma i Sverige. Det var alldeles underbart härligt att vara hemma och umgås med familjen. Min lilla brorson har nu hunnit bli åtta månader (nio på lördag kom jag just på) och självklart är han den sötaste ungen som finns på hela jorden. Partisk, jag? Nehejdå, det kan jag väl aldrig tänka mig :) Fast även om jag slänger släktskapet på soptippen så är den lilla skruttekotten vanvettigt gullig. Jag hann även med att klämma in ett besök hos goda vännerna Åsa och Johan i Stockholm. Vi hade inte setts sedan i januari så det var himla trevligt att träffa dem och få se tillskottet i form av den oerhört söta lilla Freja som nu är fyra och en halv månad. Vi sågs på Åsas mammas lantställe som ligger i närheten av Upplands Väsby. Väldans mysigt ställe och som pricken över iet fick jag se en snok också! Som den ormälskare jag är blev jag helt till mig över att se snoken simma från bryggan över till vassruggen.

Det blev även några dagar i norra delarna av landet. Det var så mysigt att få umgås med familjen men som vanligt gick tiden på tok för fort. Det rasslade bara till och det var dags att åka hem igen. Det här var första gången på åratal som maken inte följde med till Sverige. Istället var han hemma och passade hundarna samt fyllde vår nygrävda damm så nu är det bara att vänta på att grodorna och vattensalamandrarna ska flytta in.

Det enda tråkiga med Sverigeresan var att Phils begravning inträffade medan jag var borta men det kunde inte hjälpas. Maken var där så han representerade oss båda.

Tråkiga nyheter

Nu är det över en månad sedan jag skrev något här. Det var tänkt att mitt nästa inlägg skulle bli ett glatt sådant som skulle innehålla en massa härliga bilder och berättelser från vår alldeles underbara semester i Frankrike. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. För bara en vecka sedan var alltig normalt. Lördagen den 8 augusti var vårt vanliga kompisgäng på puben här i byn. Det var en mycket trevlig kväll, vi drack och skojade som vi brukar och vi var intet ont anande om vad som komma skulle. Vem hade kunnat veta att livet skulle vara fyllt av sorg och förtvivlan om man snabbspolat framåt en vecka. Allt rasade i torsdags när min man ringde mig på jobbet och berättade att en av våra närmsta vänner inte längre finns i livet. Sista timmen spenderades i total chock och så fort jag kom hem gick vi över för att få bekräftelse om det verkligen var sant eftersom vi båda kämpade med att ta till oss den hemska nyheten. Bara synen av min väns styvpappas ansikte när han öppnade dörren bekräftade den fruktansvärda sanningen. Phil finns inte längre hos oss. Min man och jag har förlorat en mycket fin vän och Michele har förlorat sin man, sin bästa vän och livskamrat och fadern till deras snart nioåriga dotter. Vila i frid Phil, jag hoppas att du sover gott och att du inte längre plågas av dina inre demoner. Vi saknar dig något alldeles oerhört.

Phils tragiska bortgång har dock fått mig att inse hur skört livet är och att man måste ta hand om sina nära och kära.

Länge sen sist

Nu var det länge sedan bloggen uppdaterades. Det har varit ett par händelserika veckor, jag har bland annat blivit ett år äldre, vi har firat fyraårig bröllopsdag och vi har bokat vår sommarsemester. Det blir över två veckor i Frankrike, vi ska bila runt och campa. Vi har även införskaffat nya cyklar, jättefina med kolfiberramar. De väger knappt någonting och man bara glider fram längs vägen. Snacka om skillnad från den gamla cykeln!

Bröllopsdagen var en arbetsdag för oss båda två så det lämnade bara kvällen fri. Så fort jag kom hem från jobbet tog vi en cykeltur på ca 3 mil, en härlig vända runt Ashdown Forest. Det var en underbart fin kväll så vi kunde njuta av fantastisk utsikt över både Ashdown Forest och South Downs. Väl hemma igen lagade maken sin svamprisotto som jag bara älskar. En flaska champagne öppnades också för att fira fyra år som gifta. Bubblorna var en himla fin idé på kvällen men när jag skulle upp och jobba följande dag kändes det inte lika smart. Följande dag var min födelsedag och jag var tyvärr tvungen att kliva upp 06:20 för att gå till jobbet. Måste säga att konsumptionen av bubblorna kvällen innan gjorde sig påmind. Men efter att ha öppnat en massa presenter blev jag genast på bättre humör. En pastamaskin, nya kläder samt en mackapär att odla groddar i finns nu i min ägo. Men bästa presenten av alla kom från maken i form av ett oerhört generöst bidrag till cykeln. När jag kom in till jobbet låg ett presentkort från M&S och väntade samt ett urgulligt kort från mina kollegor. På kvällen tog maken ut mig på vår favoritrestaurang. Maten var som vanligt utsökt. Inte behövde vi bekymra oss om vem som skulle köra hem heller för min superrara kompis ställde upp som chaufför. Inte nog med att hon agerade personlig taxiservice, hon gav mig en fantastisk bok om brittiskt natur och djurliv också. Igår blev det mera födelsedagsfirande. Några av våra vänner hade anordnat en liten trädgårdsfest. De är då bara för underbara, inte nog med att de bakat en tårta åt mig och fixat bubbelvin, de gav mig en hög med presenter också. Jag fick ett jättefint halsband, en bok om insekter och en handmålad glaskula på en lång stav. Kulan fylls med vatten och sätts ner i en blomkruka. Idén är att vattnet släpps igenom långsamt och växten behöver inte vattnas på ett par veckor. Vad jag är lyckligt lottad som har så fina vänner!

Imorse var det en långtur på cyklarna som gällde. Tyvärr märkte jag att mina växlar inte funkade som de skulle så vi fick göra en omväg till affären där vi köpte cyklarna så att de kunde undersöka problemet. Det visade sig vara att det var fel på växlarna och en del behöver bytas ut. Delen fanns inte på lager så vi måste ta in cykeln igen nästa vecka. När vi kom hem igen insåg vi att vi varit ute i två timmar och fyrtio minuter. Maken räknade ut att vi cyklat över fem mil. Gissa vem som kommer att sova gott ikväll :)

Tillbaka på hästryggen

Jag har inte kunnat rida på ett par veckor men nu är jag tillbaka i sadeln. Hade lektion i onsdags. Knaspållen var lite livlig och osamarbetsvillig första tio minuterna men sedan slappnade han av och jobbade jättefint.

Igår red jag ut för första gången på evigheter. Sedan jag damp i backen strax före jul har jag bara ridit ut ensam en enda gång eftersom självförtroendet fick sig en rejäl törn. Jag bestämde mig för att prova en ny tur och satte av. Vi hade bara varit ute en liten stund när vi red förbi ett hus där någon hade en motorsåg i full gång. Hästen blev lite orolig men jag strök honom på halsen, pratade lugnande med honom och manade på med skänkeln. Han knatade rakt förbi utan att skygga. Lite senare kom vi till en härlig skogsstig där vi galopperade lite. Tosspållen skyggade ordentligt inför en gren som ramlat på backen och tog ett rejält sidoskutt. Min instruktörs tjatande om att jag verkligen ska sitta på rumpan måste ha gett resultat för min bakdel rubbades inte en millimeter. Lite senare stötte vi på något superläskigt, nämligen en ormbunke som brutits av och hängde över stigen. Den knäppa hästen fick för sig att det var ett hästätande monster från en yttre galax, snurrade runt och travade iväg i motsatt håll. Jag vände honom och när han såg att monstret var kvar började han backa. Men efter lugnande prat, en ordentlig uppmaning att gå framåt från mina skänklar och en liten petning med spöet gick han förbi. Självklart fick han massor med beröm för att ha varit så modig. Ormbunkar är ju inte att leka med :)

Jag är fånigt stolt över att turen gick så bra och att vi klarade av otäcka saker som motorsågar, pinnar och ormbunkar!

Hemma igen

Himmel vad tiden går fort. Förra veckan den här tiden satt vi på Roms flygplats och väntade på att planet skulle ta oss tillbaka till England igen. Vilken underbar helg vi hade, Rom är en helt fantastisk stad. Jag skulle kunna åka tillbaka imorgon! Vi klämde in mängder på fyra dagar, gick vad som kändes flera mil om dagen. Mellan allt vandrande och all sightseeing njöt vi av god mat och gott vin. Mina fötter protesterade ordentligt mot slutet av vistelsen, kanske inte så konstigt med tanke på att vi gick i timmar varje dag. Men vad gör några blåsor och skavsår när man har sett Colosseum, Piazza del Campidoglio, Piazza Navona, Forum Romanum, Palatinen, de berömda fontänerna, St Peterskyrkan, Vatikanen, Sixtinska kapellet, Spanska trappan, Pantheontemplet, mängder av vackra byggnader och en hel massa annat!

Utsikt från kupolen på St Peterskyrkan

Inne i St Peterskyrkan

St Peterskyrkan


En av de många fontänerna



Pantheontemplet

En av byggnaderna runt Fontana di Trevi

Fontana di Trevi

Spanska trappan

Byggnad i Forum Romanum

Och en till byggnad i Forum Romanum

Colosseum

Ruin från Forum Romanum

Piazza del Campidoglio

Piazza Navona

St Peterskyrkan på avstånd

Rome, here we come!!

Sitter på jobbet och räknar minuterna tills arbetsdagen är slut. Sedan bär det av hem för att packa, fixa käk och ta hundarna till Michele som ska vara hundvakt.

I morgonbitti blir det uppstigning i gryingen för att flyga till Rom. Maken fick reda på resmålet i morse och han blev minst sagt överlycklig när han fick reda på att han ska spendera sin födelsedag i Rom. Nu är det bara att hoppas på att det inte blir åska och drivis under vår vistelse i den italienska huvudstaden.

Återkommer efter helgen med bilder...

Värmebölja och kubbspel

Nu har vi njutit av en härlig värmebölja några dagar. Sommaren har verkligen kommit. Vi har haft strålande sol från en klarblå himmel, lätt bris, varmt och skönt. Jag har planterat upp rabatterna och alla krukor och hängamplar. Plantorna har bara varit på plats i en vecka men jistanes vad de har vuxit.

Makens födelsedag närmar sig med stormsteg och han är inte det minsta imponerad över att jag inte talar om för honom vad som är planerat! Inte törs jag skriva det här heller utifall att han får för sig att läsa min blogg. Han får vackert ge sig till tåls ett tag till. Något som visar sig vara oerhört svårt för honom, han håller på att gå åt av nyfikenhet.

Igår började vi dock födelsedagsfirandet lite lätt med att ha några vänner över på drinkar, käk och ett parti kubb. Kubbspelandet har blivit ett populärt inslag i sommaraktiviteterna i vår lilla by. Till en början var engelsmännen aningen skeptiska inför detta gamla vikingaspel när vi först introducerade det men nu har vi flera hängivna anhängare. En av våra vänner hade amerikaner på besök förra året och självklart bjöd vi in dem på ett parti, något som blev mycket uppskattat.

Jag spenderade större delen av gårdagen i köket och fixade i ordning en massa mat för en sisådär femton personer. Och eftersom jag är livrädd för att göra för lite mat hade jag lätt kunnat bjudit in hela byn med släkt plus en hel armé på käk också. Det hela blev en mycket trevlig tillställning. Mitt lag förlorade båda omgångarna kubb. Jag förnekar till hundra procent att min konsumption av öl påverkade min förmåga att kasta pinnarna. Min oförmåga att få omkull kubbarna hade inget som helst att göra med min promillehalt.

Något som var mindre trevligt var att kliva upp tjugo över sex i morse. Efter en kall dusch och en balja stark koffeinhaltig dryck började jag känna livet återvända. Koffeinhalten behövde dock ständig påfyllning under dagens gång. Nåja, nu är dag ett utav fyra avklarad. Helgen och makens födelsedag närmar sig...

Ormar, vattensalamandrar, Romeo och Julia

Skum titel på inlägget kan tyckas men det innefattar lördagens aktiviteter. Efter morgonpromenad med hundarna och frukost till både oss själva och fyrfotingarna åkte vi iväg till vår vält kurs om reptiler och amfibier. Det var verkligen en otroligt intressant kurs. Vi fick se flera kopparödlor, snokar, två huggormar, en ödla, en padda samt tre olika arter vattensalamander. Reptilerna samlades under plåtbitar som lagts ut på marken. Dessa värms upp av solen och reptilerna kryper under för att få värme. De första två fyrkanterna lyftes upp utan att det fanns så mycket som en skalbagge därunder. Men vid den tredje hade vi bättre tur. Där fanns en kopparödla som raskt plockades upp av kursledaren så att vi kunde ta oss en bättre titt på den. Efter en liten stund frågade han om någon ville hålla den och jag sträckte fram handen fort som attans. Nu kan jag se skilja på hanar och honor och jag kan även uppskattningsvis säga hur gammal den är. Med åldern utvecklar kopparödlan blå prickar på skinnet, det var helt nya kunskaper för mig. Vid nästa anhalt hittade vi en snok, även denna plockades upp för inspektion. Självklart höll jag i den också, jag var ju helt enkelt tvungen att ta vara på varenda chans att hantera en orm. Kopparödlor fanns det gott om och vi såg uppskattningsvis ett fyrtiotal under dagen. Höjdpunkten var huggormen, vi såg två stycken, honor båda två. Kursledaren plockade upp den ena med van hand. Jag blev förvånad över att hon var så pass lugn, hon försökte inte hugga en enda gång. Huggormar är fredliga varelser som bara biter om de blir trängda. Även om en huggorm biter så är det inte säkert att de sprutar in något gift, tydligen kan de skilja på försvarsbett och bett för att skaffa mat. När vi klarat av reptilerna gick vi vidare till amfibierna. Dessa hade kursledaren redan fångat in eftersom vi inte fick gå i närheten av dammarna som fanns på området. Han hade tre olika arter vattensalamander samt en padda. Den enda arten han inte fått tag på var en groda. Jag som sett så framemot att få inspektera en groda men åtta arter av nio möjliga är definitivt inte fy skam.

Jag håller i en kopparödla


Kopparödlan på lite längre avstånd

Kursledaren håller i en snok (som sedan lämnades över till mig)

Huggormshona på väg att släppas fri

Huggormen väldigt nära mina fötter - lägg märke till min gummistövel i högra hörnet

Maken fick in en närbild

En helt vanlig padda

Större vattensalamander

Och igen...

När vi sagt hejdå till ormarna och salamandrarna åkte vi hem för att duscha och byta om. Sedan tog vi tåget in till London. Innan föreställningen började hann vi med ett restaurangbesök också. Sedan var det dags för Romeo och Julia. Globe teatern är en helt otrolig byggnad, även om man inte gillar Shakespeare är det värt att gå dit bara för att titta på byggnaden. Föreställningen var magisk. Fantastiskt skådespeleri, tjusiga dräkter och otrolig koreografi. Ett besök på Globe teatern glömmer man inte i första taget, det är då ett som är säkert.

Snart lördag!

Ikväll är jag studsig och förväntansfull som en liten barnunge inför morgondagens aktiviteter. Längtar som en galen gnukalv. Klockan tio börjar vår fältkurs om amfibier och reptiler, vi hoppas få se nio olika arter på en och samma dag. Vi ska lära oss om deras boplatser, olika identifieringstekniker och annat skoj. Jag som bara älskar grodor och ormar, det är rena rama drömkursen. Väderförhållandena ser inte lysande ut men det gör ingenting. Jag har både gummistövlar och regnjacka. Självklart ska kaffetermosen packas också.

Efter att vi studerat grodor och ormar bär det av in till London med ett gäng vänner för att se Romeo och Julia på Globe teatern.

Kan det inte bli lördag snart!!!

Invasionen av svenskarna är över

Nu är vi tillbaka i vardagslunken igen efter att ha haft mormor, mamma och hennes sambo här i tio dagar. Det var verkligen jättemysigt att ha dem här och vi fick en fin tid tillsammans. Jag släpade dem runt halva Sussex för att titta på visningsträdgårdar, slagfält och lite annat. En shoppingtur hann vi också med samt en uppvisning i folkdans klockan fem på morgonen. Det sistnämnda var Morris dancing utfört av min vän Jill och hennes dansgrupp. Den första maj varje år samlas de på Ashdown Forest och dansar in soluppgången. I år tyckte jag att det skulle vara himla trevligt att titta på och eftersom händelsen inföll under tiden mina besökare var här tänkte jag att det skulle vara trevligt för dem att uppleva något som är typiskt engelskt och som de garanterat aldrig sett förut. Det käcka förslaget framfördes och mottogs med stor entusiasm. Dock var jag mindre entusiastisk när maken ruskade liv i mig tjugo över fyra på morgonen. Då kändes påhittet inte alls lika käckt och trevligt. Men efter intag av koffein och en kort promenad till höjden där dansen utfördes började jag bli människa igen. Det var en fantastiskt fin morgon, dimman reste sig ur dalgångarna och solen gick upp samtidigt som dansen började. Till vår stora lättnad märkte vi att det ine var bara vi som var tillräckligt knasiga för att gå upp så tidigt, vi uppskattade att det var runt tvåhundra personer som tittade på när soluppgången dansades in. Efteråt bar det iväg till puben för kaffe och mackor, även öl för en hel del. Öl klockan halv sju på morgonen kändes aningen magstarkt för min del så jag höll mig till kaffet.

Hundarna trivdes också mycket bra med besökarna. För deras del innebar det ju ytterligare tre personer som kunde gosa och leka med dem. Sadie låg i mammas och Rolands säng varje morgon. Hon tyckte att det var alla tiders med besökare som tillät henne att hoppa upp i sängen på morgonkvisten.

Det blev som sagt några besök till några av de fina visningsträdgårdarna som området har att bjuda på. Just nu blommar azaleor, rhododendrons och vildhyacinther för fulla muggar, det är helt otroligt fint. Här följer lite bilder, tyvärr kunde jag inte fixa blå himmel men man kan inte få allt här i livet. Tjusig blomsterprakt duger gott det med.

Massor med vildhyacinther.

Blomma på en stor buske som jag inte har en aning om vad den heter. Fin var den i alla fall.

Aprikosfärgad azalea.

En av de många rhododendrons.

En hel slänt med azaleor.

Ännu mera azaleor.

Vildhyacinther och en buske som jag inte har en susning om vad den heter. Tyckte bara att det var fint med det blå mot den gula busken.

Ännu en azalea.

Utsikt över sjön precis efter en regnskur.

Herrgården inbäddad av blåregn, azaleor och rhododendrons.