Höst, härliga höst

Nu är det sådär riktigt härligt höstväder. Lite regnigt, ruggigt och småkallt blandat med klara soliga dagar. Löven sprakar i färger mellan knallgult och klarrött och de löv som fallit bildar en färggrann matta på marken. Jag älskar hösten, det är något magiskt över denna årstid. Detta är något som min man tycker är helmystiskt och säkerligen undrar han i sitt stilla sinne om jag är riktigt funtad.

Imorgon är det dags att gå tillbaka till jobbet igen. Jag har använt mina sista semesterdagar för det här året och njutit av åtta ordentligt lata dagar. Har inte gjort många knop under ledigheten. Undantaget var idag. Det var min tur att ta hand om pållen idag. Strax efter sju masade jag mig upp för att ta hundtrion genom skogen. Flocken har tillfälligt utökats, vi har en extra jycke till och med onsdag. Efter skogspromenad och livsviktig påfyllning av koffein var stallet nästa anhalt. Tyvärr var dagens ridtur tidsbegränsad eftersom hästarna skulle få besök av tandläkaren. Sadel, träns och benskydd åkte på och iväg bar det. Vi tog en runda som vi inte ridit på evigheters evigheter. Det blev en underbart härlig ridtur med lite galopp genom skogen. Pållen var på bästa uppförande och höll precis den takt jag bad om. På väg hem igen insåg jag att tiden inte var på min sida så till min stora besvikelse kunde vi inte inkludera stora busgaloppsfältet i dagens tur. Väl tillbaka i stallet fick jag beskedet att tandläkaren var försenad. Irriterad tänkte jag att jag gått miste om en busgalopp alldeles i onödan. Morr. Tandläkaren var mer än försenad, han dök nämligen aldrig upp. Vi fick tag på honom till slut och det visade sig att bokningen aldrig förts in i deras kalender. Som tur var hade han en lucka på eftermiddagen så pållen fick sina tänder raspade till slut i alla fall. För mig som aldrig sett en hästtandläkare i arbete var det en fascinerande upplevelse. Var tokimponerad av hästen, han stod stilla som ett ljus under behandlingen som tog ca 20 minuter!

Med på lokalnyheterna

Jaha, då ska man vara med på lokalnyheterna ikväll. Iförd absolut värsta utstyrseln dvs hundkläder där brallorna inte sett närheten av en tvättmaskin på typ en vecka, skitigt hår, utan minsta gnutta smink och som grädde på moset med lätt baksmälla, ett resultat av gårdagens besök till Harveys bryggeri. Suck.

Jag och min kompis knatade intet ont anande iväg till fiskhandlaren. Jyckarna följde också med såklart, de ville inte missa en kort bonuspromenad. Vi inhandlade vår fisk och gav oss iväg hemåt. Så hörde vi hur någon ropade, hallå, ursäkta kan jag få några minuter av er tid? Det visade sig vara en reporter från BBC South East Today. Hon ville att vi skulle provsmaka ost och meddela utlåtandet under filmning. Jag påpekade att de hade inte kunnat få tag på mig med hemskare kläder om de så hade försökt... Osten var i alla fall vansinnigt god så det var inga som helst problem att mumsa i sig. Sadie satt där och ville smaka ost hon med. Det enda som jag ångrar var att jag inte lät henne göra alla sina tricks för en ostbit men hjärnan fungerade verkligen inte. Nu hoppas jag verkligen att de redigerar bort just det inslaget så att vi inte kommer med i kvällens program! Fy för den lede så pinsamt...

Gnällinlägg

Det är en hängig och gnällig Anna som sitter och knapprar ihop det här inlägget. Jag har varit hängig i över en vecka nu utan att någon förkylning brutit ut. Jag önskar att den skulle komma till skott och göra någonting istället för att bara gå som katten runt het gröt. Det började förra veckan med ett blaffigt munsår som förvarning på att något var på gång. Kände mig helt tömd på energi några dagar och var tvungen att sjukskriva mig i tisdags, något som verkligen tillhör ovanligheterna. Kämpade mig igenom onsdag, torsdag och fredag på jobbet, kände mig helrutten igår och har spenderat eftermiddagen huttrande under en filt. Gnäll gnäll.

För att byta ämne helt radikalt så kan jag meddela att grodan är kvar i dammen. Han eller hon går på upptäcksfärd under dagen men varje kväll efter mörkrets inbrott så är den tillbaka.