Duuuuktig Bartley och duktig Toto

BusBartley och jag var på privatträning i söndags för att få tips och råd om hans urusla inkallning. Det gick verkligen jättebra och busjycken var hur duktig som helst. Instruktören tyckte också att han gjort väldigt bra ifrån sig. Om en vecka börjar vi lydnadskurs, något som jag ser framemot. De sista dagarna har vi verkligen jobbat på det instuktören gick igenom och sett kanonresultat på så kort tid. I morse satt busen framför mig och var helt fokuserad på mig trots att fasaner kacklade från alla håll och kanter. Vi fick även in några riktigt klockrena inkallningar. Eftermiddagspromenaden tog vi på Ashdown Forest, en vända som jag inte gått på flera månader. Trots en hel massa goda lukter var BusBartley superduktig och kom som en oljad blixt på varje inkallning. Långlinan som införskaffades förra veckan har visat sig vara ett kanonbra redskap. Träningen har verkligen gått över förväntan, jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att vi skulle se resultat så här fort. Idag investerade jag även i en klotång. Maken skrattade åt mig och önskade mig lycka till med att klippa klorna på BusBartley. Han avskyr nämligen att få sina tassar hanterade. Sadie var först med att pröva klotången. Hon är världens mest samarbetsvilliga hund så där är det bara att klippa. Så blev det BusBartleys tur. Lite lirkande och lugnt prat och vips så var klorna på alla fyra tassarna klippta. När det var dags för byrackan Mutley var jag tvungen att ta hjälp av maken. Det eländiga hundskrället slingrade sig som värsta bläckfisken men efter en liten brottningsmatch var även denna jyckes klor avklarade.

Så kommer vi till del två i rubriken. Det var min tur att ta hand om pållen idag. Det var soligt för en gångs skull så hästarna kunde gå ut i hagen. Sista dagarna har de stått inne pga regn, regn, regn och lite mera regn. Marken i skogen har förvandlats till värsta lerträsket så det blev bara en tur fram och tillbaka längs vägen idag. Vi hade varit ute i bara några minuter när vi stötte på min värsta mardröm. En traktor utrustad med häckklippningsredskap. Typ ett redskap som ser ut som en stor lyftkran. Till råga på allt väsnas den för kung och fosterland också. Det kändes inte sådär jättekul att försöka få hästen förbi men det gick som en dans. Föraren var hygglig och stängde av klippredskapet men satte igång det så fort vi kommit förbi. På vägen hem mötte vi samma fordon igen. Den här gången var hästen inte alls lika lugn för nu kom ju monstergrejen emot honom. Föraren stängde av klippredskapet igen och startade upp när vi gått förbi. Då blev hästen livrädd, skuttade i sidled, tog några galoppsteg och kändes väldigt kort och hoptryckt. Jag satt lugnt, pratade med honom och manade på med skänklarna. Bara någon minut senare var han helt lugn och sansad igen. Jag blev så glad över att det gick så pass bra och att vi klarade av situationen utan problem.

Nu är det sängdags för min del, sitter här och gäspar käkarna ur led.