I'm back...

Tänkte att det var dags att komma med ett nytt inlägg efter några dagars frånvaro. Jag har tänkt mycket på Pias bortgång sista tiden, framförallt hennes familj och främst hennes två söner.
Vad gäller mitt eget liv så knallar det på som vanligt. Hade hästen i onsdags och han var på sitt allra bästa uppförande. Ridningen gick super, han riktigt flöt fram och jobbade jättefint trots värmen och den stekande solen.

I torsdags var det dags för en av årets höjdpunkter, nämligen att se vår vän dansa Morris Dancing på St Georges Day. Morris Dancing är en engelsk folkdans där alla danssällskap har olika dräkter och olika rutiner. Verkligen en trevlig bit av engelsk tradition. Varje år på St Georges Day (23 april) dansar vår vän Jill och hennes sällskap utanför en riktigt gammal pub. Efter dansandet går alla in och sjunger folksånger och dricker öl. Det blev dock apelsinjuice för min del eftersom någon (dvs jag) måste ju köra hem igen. Den här kvällen är verkligen magisk och det är som att stiga flera årtionden bakåt i tiden.

Här är våren i full gång, vildhyacintherna blommar för fullt i skogarna och doften är helt fantastisk. Förutom vildhyacintherna så är azaleorna på väg att slå ut medan de flesta rhododendronbuskar är i blom, vissa arter har dock blommat över. Våren i England är verkligen fantastisk, jag är oerhört lyckligt lottad som bor här och kan ta del av blomsterprakten. Igår var jag ute och gick i en björkskog där marken var täckt av vildhyacinther, det var som en matta av blått. Kameran var med men Anna klörfia hade inte kollat batteriet vilket stendog efter första fotot, lagomt irriterande.

Nu har jag börjat nedräkningen till när mormor, mamma och hennes sambo kommer. På onsdagkväll landar deras plan på Heathrow och de stannar i hela tio dagar. Det ska bli så roligt att ha dem här!

Operation viktminskning framskrider med goda resultat. Eller rättare sagt, det går inte så mycket neråt på vågen men kläderna sitter lösare och både midja, lår och rumpa har krympt i omkrets. Jag har upptäckt att jag verkligen älskar att springa! Kroppen har även börjat svara positivt på denna nya form av motion och jag orkar redan mera och kan springa längre. På torsdagmorgon sprang jag 7 km rundan och var inte det minsta trött när jag kom in i byn igen så jag klämde in ett varv runt byn också. Idag blev det circuits som vanligt och efteråt tog jag ett pass på 5,5 km i roddmaskinen.

Sorgliga nyheter

När jag snabbkollade min blogg igår på jobbet läste jag kommentaren min goda vän lämnat och trodde knappt mina ögon när jag såg vad hon skrivit. En skolkamrat till oss har hastigt gått bort endast 33 år gammal. Så oerhört sorgligt, jag kan inte fatta att det är sant. Efter att ha fått höra om hennes hastiga bortgång känns allting väldigt konstigt, 33 år är ju för sjutton på tok för tidigt att gå bort! Mitt svammel om vardagslivet verkar så meningslöst när jag tänker på vad hennes söner och resterande familj går igenom just nu. Det här får bli allt för den här gången, att skriva om vad som hänt i mitt liv sista dagarna känns opassande och respektlöst. Pia var en mycket fin tjej och mina tankar går till hennes familj.

Ett tag sedan sist

Usch vad jag varit dålig att blogga sista veckan. Idag är det första gången på nästan en vecka som jag slår på datorn. Det har varit en underbar påskhelg, vädret var inte det bästa men man kan inte få allt. Jag har varit ledig hela helgen, verkligen härligt att spendera en långhelg med maken, det blir inte många av det slaget nuförtiden.

Långfredagen bjöd på regn, regn och ännu mer regn. Vi spenderade långfredagen hos svärfar som fyllde år på skärtorsdagen. Det blev en trivsam dag med god lunch och trevligt sällskap. Jag var dock snortrött efter att ha yrat runt som en skållad råtta på skärtorsdagen så intaget av koffeinhaltig dryck blev högre än vanligt. Väl hemma igen fixade jag till lax marinerad i koriander, vitlök, limejuice och ingefära. Till detta färsk broccoli, färskpotatis och självklart ett gott vitt vin.

Efter fredagkvällens intag av det förrädiskt goda vinet krävdes det lite mer ansträngning än vanligt att masa sig upp ur sängen följande morgon. Det var circuit training som vanligt vilken börjar kvart över nio så det var bara till att kliva upp och ta jyckarna på morgonpromenaden. När jag återhämtat mig efter motionsklassen och ett pass i roddmaskinen, duschat och ätit frukost åkte vi och inhandlade ett nytt fågelbad. En av hundarna lyckades ha sönder det gamla. Sadie var den som spelade mest oskyldig så vi tog det som ett tecken på att det var hon som var boven i dramat. Apropå Sadie så har övandet med att få henne att gå på bakbenen gett ett finfint resultat. Nu går hon på bakbenen utan att stödja sig på mig och hon blir så stolt när hon får beröm och godis. Den som påstår att det inte går att lära gamla hundar nya tricks kan slänga sig i väggen, min lilla colliefröken är åtta år och det går alldeles ypperligt att träna in nya saker med henne.

Efter en dusch, ombyte från hyfsat otrendiga hundkläder och en omgång med både smink och hårtork åkte vi till en italiensk restaurang som ligger väldigt högt upp på topplistan av favoritställen. Efter att ha velat mellan skaldjursrisotto och kronärtskocksrisotto i typ en halvtimme bestämde jag mig till slut för kronärtskocksrisotton. Den med skaldjur har jag ätit flera gånger av just den anledningen att den är så vansinnigt god. Den här gången var jag i valet och kvalet mellan en ny risotto eller samma gamla vanliga. Äventyrslusten vann och det blev kronärtskockor för hela slanten. Vilket visade sig vara mycket lyckat för den var verkligen utsökt. Massa vitlök, parmesanost, vitt vin och så kronärtskockor då såklart. Till min stora sorg var jag på tok för mätt för att klämma ner efterrätt så vår delikata middag avslutades med en espresso istället för en tiramisu. Denna trevliga påskafton avslutades med ett besök på bypuben.

Igår bestämde vi oss för att åka till Chartwell som var hem till ingen mindre än Winston Churchill. Huset och trädgården ägs av the National Trust, en välgörenhetsorganisation som bevarar gamla byggnader och även skogs och kustområden. Jag hade föreställt mig Chartwell som ett pampigt palats men fann att själva huset var faktiskt ganska litet. Ägorna och utsikten var däremot fantastiska, jag har full förståelse varför den gode Winston köpte egendomen. Det var otroligt intressant att få reda på lite mera om Winston Churchill och framför allt se ett omfattande urval av de tavlor han målat. Att han var en så skicklig konstnär hade jag ingen aning om! Jag visste att han hade måleriet som hobby men att han kunde åstadkomma riktiga konstverk var en nyhet för mig. Hit ska jag definitivt ta mamma och mormor när de kommer på besök om ett par veckor.

Idag har jag spenderat större delen av dagen i stallet. Jag hade inte träffat pållen på nästan en vecka så abstinensbesvären hade börjat sätta in. Jag bestämde mig för att rida ut på egen hand idag, något som jag inte gjort sedan före jul då vi gick igenom en period då han stegrade och trilskades ordentligt. Grädden på moset blev när hans konstrande dagen före julafton resulterade i att jag damp i backen. Efter den incidenten åkte mitt självförtroende så långt ner i skoskaften det bara gick att komma. Men eftersom jag tillhör den envisare sorten totalvägrade jag att ge upp och självkänslan började sakta men säkert att komma tillbaka. Idag kände jag mig tillräckligt modig för att rida ut och det gick kanonbra. Jag kunde inte låta bli att ta en busgalopp runt ett fält, frestelsen blev bara för stor för barnungen inom mig. Pållen satte iväg på tok för fort men kom lydigt ner till den takt jag bad om. Eldprovet kom när vi var på väg hem och en enorm lastbil kom emot oss. Jag satt lugnt och brydde mig inte om den och pållen knatade på som om ingenting hade hänt.

En annan trevlig nyhet är att min goda vänner Åsa och Johan har blivit föräldrar! Nu är det färdigsvamlat för den här gången, det är dags för mig att skicka ett mail till de stolta föräldrarna.

Motionsryck...

...har jag drabbats av. Efter ett långvarigt förhållande till kakor, ostmackor och annat onyttigt har mina kläder börjat sitta åt. Då jag totalvägrar att gå upp en storlek var det bara att begära skilsmässa från kakorna och gå på dejt med grönsakerna istället. Grejen är den att jag äter ju nyttigt om man bortser från affären med kakorna och ostmackorna. Nu har jag lyckats hålla handen ur kakburken i över en vecka. Det har även blivit flera tortyrpass i roddmaskinen. Rodd är jobbigt så inåt skogen men man märker resultat väldigt fort vilket är inspirerande. Idag plockade jag även fram löparskorna. Tänkte att det är ju ingen mening att ha ett par bra löparskor om de bara sitter i kartongen i garderoben, där gör de ju ingen nytta. Så efter uppdrag häst, hundpromenader och plantering av vad som kändes som en halv miljard Flitiga Lisor åkte löparskorna på. Sadie hängde också med. Iväg bar det och jag undrade hur länge jag skulle orka springa innan jag ramlade ihop i en utmattad hög. Till min stora förvåning klarade jag en runda på över 5 km där sista backen är låååång och seg. Jag trodde aldrig att jag skulle palla hela vägen men det gick galant. Det som är så skoj med träningen och skilsmässan från kakorna är att favojeansen sitter redan lösare.

Idag har jag även planterat om en hel drös med Flitiga Lisor. Efter ett tag insåg jag att det inte fanns skuggan av en sportkeps att de skulle få plats inne i köket. Eftersom vi inte har något växthus och plantorna inte kan stå ute ännu hade jag helt plötsligt en hel hög hemlösa plantor. Det kändes inte speciellt kul att bli anmänld till växtskyddsföreningen för misskötsel av trädgårdsväxter så det blev till att gnugga de små grå för att komma på en lösning. Så gick det upp ett Liljeholmens. Jag gick till min granne och frågade om det möjligtvis gick att hyra in ett gäng Flitiga Lisor i deras växthus. Jodå, det var inga problem så jag sprang hem igen och kunde lugna de oroliga plantorna och försäkra dem om att jag hade fixat ett hem till dem. Tur att man kommer bra överens med grannarna. Dock kom vi inte överens om någon hyra så jag får väl baka sockerkaka och kanelbullar åt dem som tack för hjälpen. Svenska bakverk brukar bli uppskattat.

Imorgon jobbar jag sista dagen innan påsk. Det ska bli så himla härligt att ha en långhelg ledig med maken! Tyvärr ser det inte så bra ut på väderfronten men man kan ju inte få allt.

Värmeböljan håller i sig

Härligt med en ledig dag efter ett fyradagarsskift. Detta gick dock relativt smärtfritt, inga hemska klagomål från någon missnöjd kund vilket alltid är en bonus. Det var en oerhört fin kväll i lördags så min käre make tyckte att vi skulle åka till en pub i grannbyn och ta en öl innan maten. Jag hade tänkt köra ett tortyrpass i roddmaskinen men var inte alls svår att övertala när jag hörde erbjudandet om en liten utfärd. Det är oerhört fint läge på puben, man har en underbar utsikt och den här tiden på året är de kringliggande fälten fulla av små lamm som bräker, skuttar och hoppar. Vi satt ute och njöt av kvällssolen och ölen (eller mineralvatten i mitt fall, någon var ju tvungen att köra hem igen) medan vi skrattade åt lammen som levde loppan på fältet mittemot. När det blev för kallt att sitta ute gick vi in och frågade om det fanns ett ledigt bord i restaurangdelen. Vi hade tur som tokar för de hade precis fått in en avbeställning. Vi beställde tonfiskkotlett med nicoise sallad båda två, jisses vad god den var. Inte en helt fel avslutning på en lång arbetsdag.

Igår var det inte vilken dag som helst. Min lilla brorson, världens sötaste Oliver blev fyra månader igår.

Imorse var jag klarvaken halv sju. Efter ett par minuter insåg jag att det skulle vara stört omöjligt att somna om så det var bara att skutta upp ur sängen och leta fram hundkopplen. Eftersom jag hade mer tid än vanligt innan uppdrag häst bestämde jag mig för att ta hårbollarna på en rejäl morgonpromenad. Det blev vändan på 6.5 km. Vi hade skogen alldeles för oss själva, det var så härligt att njuta av den svala morgonluften och fåglarnas kvitter. Efter frukost till fyrfotingarna och mig själv bar det av till stallet. Pållen var lite sur över att ingen brydde sig om honom och att alla hans kompisar gått ut i hagen men han blev snabbt på bättre humör när han upptäckte mig och insåg att nu var det hans tur att bli ompysslad. Jag tog ordentlig tid på mig idag, stökade med än det ena, än det andra. Tiden förvandlas lätt till ett svart hål när man är nere i stallet, det är alltid något som ska göras, allt från hönät till att sopa stallgården. Ridningen gick fint, han har uppfört sig exemplariskt sista veckorna. Idag fick han dock ett knasryck. Hindren som ligger på marken utanför manegen hade helt plötsligt förvandlats till hästätande monster från yttre rymden. Han skuttade åt sidan och satte av i galopp åt andra hållet. Knäppa knasdjur. För några månader sedan blev han livrädd för en bofink. Han trodde förmodligen att bofinken var utrustad med maskingevär och sylvassa tänder...

Nej nu är det färdigsvamlat för mig för den här gången.

En underbar dag

...har det varit idag. Jag var uppe strax före sju och såg till min stora glädje att det var ett strålande väder. Efter ett intag av koffeinhaltig dryck letade jag fram jyckarnas koppel och stack fötterna i gummistövlarna. Ute på fältet väntade min kompis och hennes galna hund. Vi knatade iväg genom skogen och pladdrade på om allt möjligt. Efter frukosten rafsade jag ihop ridgrejorna i all hast och gav mig av ner till stallet för att hinna mocka innan ridlektionen. Pållen uppförde sig verkligen oklanderligt där han stod uppbunden utanför stallet medan jag skyfflade hästlort i en skottkärra. Han försökte visserligen knapra på dörrarna, tugga på repet och handtagen på skottkärran men slutade så fort han upptäckte att jag hade minsann ögonen på honom. Jag är jättestolt över att han kunde stå uppbunden i över en halvtimme utan hönät! Han är ju bara sex år och det här med att stå stilla är inte så lätt för honom alla gånger. Lektionen gick riktigt bra, han tog ut stegen fint i både skritt och trav och vi fick in några fina övergångar till kort galopp också. Men så skulle jag rida nerför mittlinjen och då gick allt åt pipan. Första delen gick väl någorlunda bra, jag lyckades hålla honom rakt men mot slutet vete sjuttsningen vad som hände. Han blev vinglig och jag stödde honom inte tillräckligt med skänklarna och fick inte till svängarna på slutet. Efter några försök blev det aningen bättre men långt ifrån bra. Nåja, det är bara att traggla på, en vacker dag sitter det säkert. Skam den som ger sig.

När jag kom hem igen blev det dags för årets andra gräsklippning. Det blev riktigt fint och tomten ser nu väldigt prydlig ut. Eftersom det var en så fin dag kunde jag inte låta bli att plocka fram kameran.

Vårt magnoliaträd.

Sadie bland påskliljorna.

Påskliljor utan Sadie :)

Baksidan av huset i vårsolen.

Resten av eftermiddagen ägnades åt promenad med jyckarna, stallsysslor och middagsfixande.

Nu väntar duschen, jag måste få av mig lite hästlukt innan jag bänkar mig framför TVn. Ett nytt avsnitt av The Apprentice väntar...