En skogsmulles blogg

Vadnudå, ännu ett inlägg efter bara en veckas uppehåll?

2011-11-05T11:09:00.005Z

Mina inlägg börjar nu kunna liknas med det engelska bussystemet. Först kommer ingenting på evigheter och sedan helt plötsligt två på en gång. När jag knapprade ihop förra veckans inlägg var det ju tänkt att det skulle komma med en hel del bilder också. Nu har jag tagit mig en välförtjänt paus efter en stressig vecka på jobbet och tänkte utnyttja den genom att slänga in lite bilder från Sverigevistelsen i slutet av september. Håll till godo.

Skägglav

Svamp av för mig okänd sort

Klippor i Norrfällsviken

Mera klippor i Norrfällsviken

Fin bild bara

Utsikt från sommarstugegrannen

Mera svampar av okänd sort

Norrfällsviken

Trumpetlav

Lingon bland lavar

Några varelser som blev helt och hållet försummade i förra inlägget var både mina underbara brorsbarn och mina härliga lurvbeningar. Världens gulligaste brorson Oliver fyller snart tre år och hans ursöta lillasyster har hunnit bli sju månader. Det var helt underbart att spendera en vecka med dem i augusti. Det var första gången jag träffade Melanie och jag blev inte besviken. Maken till snäll bebis har jag aldrig träffat på. Hon skrattade, åt, sov och gjorde i blöjan. Under den dryga vecka jag spenderade med dem grät hon en endaste gång. Oliver är en urmysig liten grabb som pratar för kung och fosterland samtidigt som han springer omkring och utforskar precis allt i sin omgivning. En helt vanlig två (snart tre)åring med andra ord. Fast självklart är han gulligast i världen. Partisk, moi...?

Så kommer vi då till de lurviga familjemedlemmarna. Bartley har bott hos oss i två år nu. När han flyttade in gick han mest under namnet den svartvita ligisten. Nu har hans uppförande förbättras till den grad att det känns lite taskigt att kalla honom ligist. Vi har fortfarande bekymmer med inkallningen men jag tror ärligt inte att hans jaktlust går att träna bort. Han har dock blivit mycket lugnare när han ser katter och vilt och går inte längre på bakbenen, skakar och gnäller som han gjorde förut. Så jag får vara glad åt de framsteg vi gjort och inse att det inte kommer att bli någon perfekt hund av honom. Min största utmaning under den här resan har varit att inse just det. Men vi har åstadkommit massor med hjälp av klickern och ett par tuber mjukost.

Sadie är snart elva år men har fortfarande lika mycket energi som en valp. Det enda som avslöjar att åldern börjar ta ut sin rätt är att hon blivit grå. Hennes bruna tecken har nu blivit grå och den skarpa vita randen som tidigare gick från pannan och ner till nosen har nu blivit mera utsuddad då det svarta blivit grått och flyter ihop med det vita.

Typ ett halvt årtusende sen sist

2011-10-28T19:43:00.004+01:00

Jistanes vad länge sedan jag var här inne och knapprade ihop lite svammel. Utmärkelsen för världens sämsta bloggare är definitivt min. Jag riktigt ser framför mig hur jag går över den röda mattan och tar emot utmärkelsen. Jag på röda mattan, jotack, det vore en syn det. Näe, jag trivs nog bättre med att vara anonym. Och gå i leriga kläder, gummistövlar och ha kvistar i håret utan att bli haffad av någon stylepolis och sedan hamna i modetidningarnas skamvrå. Nej, att vara helt okänd har verkligen sina fördelar.

Jaha, vad har hänt sedan sist då? Hmmm, en hel del. Jag har gått 10 mil i ett svep för välgörenhet, varit på en underbart härlig semester i vår älskade alpdal, haft besök av mamma och varit hemma i Sverige två vändor. Sju plus tre milavandringen var en helt otrolig upplevelse. Första sex timmarna bestod av att vandra i hällregn, bli totalt genomblöt och ha en halv ocean i kängorna. Men det var bara att stampa vidare och tänka att det slutar väl regna snart. När hällregnet påbörjat sin sjätte timme och tanken "det slutar väl snart" tänkts och uttalats en halv miljard gånger började den kännas aningen utnött. Fast det slutade faktiskt att regna innan vandringen gått in i den sjunde timmen. Äventyret var över efter 26 timmar. Maken utgjorde ett fantastiskt stödteam tillsammans med en av mina lagmedlemmars äkta hälft. Trots att det gick mycket lättare än jag trodde att gå de tio milen än jag trodde är det ingenting jag har lust att göra om.

Grönsakslandet som såg väldigt dystert ut i början av sommaren producerade en riktigt fin skörd av potatis, rosenbönor, spräckliga bönor, zucchini och salladsblad. Zucchini hade vi så vi kunde ha öppnat försäljning. Herrejisses vad mycket zucchini det kom ur fyra plantor. Nästa år blir det bara två. Grönkål skördar vi för fullt ännu och brysselkålen bör snart vara klar för provsmakning.

Det var tänkt att jag skulle lägga upp en massa kort också men nu gör sig hungern alldeles för mycket påmind för att sitta här och fortsätta med en massa svammel.

2011-05-08T21:35:00.002+01:00

Sisådär, då var det dags att uppdatera bloggen igen. Bara en månad sedan det senaste inlägget så det tar sig. Det kanske finns hopp för mig med. Absoluta höjdpunkten sedan sist är helt klart vår helt fantastiska långhelg i Frankrike. Vår by har en tvillingby i norra Frankrike. I båda byarna finns en förening där medlemmarna alternerar besöken mellan de båda länderna. Det här året var det vår tur att åka till fransmännen. Maken och jag gick med i föreningen förra året så det här var vår första tripp. Vår värdfamilj var oerhört trevlig och gästvänlig. Trots våra enorma protester blev vi inhysta i det största sovrummet medan de själva tog gästrummet. Våra försäkringar om att det var helt okej för oss att sova i gästrummet föll på döva öron. Det var oerhört intressant att få en inblick i det franska vardagslivet och deras traditioner och rutiner. Helgen bestod av trevliga utflykter, fester och intag av enorma mängder vin, god mat, ost och kaffe. Som koffeinknarkare blev jag oerhört förtjust i den franska frukosttraditionen att dricka kaffe ur stora skålar.

Ett litet urval foton:

Men det är inte bara Frankrikeresan som förtjänar ett omnämnande i bloggen. Min lilla brorsdotter blev precis en månad igår. Skruttetjejen.

Sist men inte minst så har jag spenderat en urtrevlig helg med en kompis från hemstaden. Vi hade inte setts på så många år att det inte ens var lönt att fundera på hur länge sedan det var vi träffades sist. Det blev en härlig helg med mycket snack om gamla minnen, strosande på Londons gator, en tur på London Eye och en guidning av bondvischan där vi bor.

Typ ett halvt århundrade sedan sist

2011-04-09T20:18:00.004+01:00

Utmärkelsen för sämsta bloggaren i hela universum är definitivt min. Utan någon som helst tvekan. Jag har tänkt flera gånger under sista månaden att det är verkligen dags att uppdatera bloggen men det har liksom bara stannat vid tankeverksamhet.

Sedan sista inlägget har jag hunnit med en långhelg hos storebror med familj. Mamma kom också ner så det var väldigt trevligt att få en helg tillsammans där vi bara kunde umgås och riktigt koppla av. Trollungen Oliver är bara gulligast på hela jordklotet. Denna rara unge fick en ruskigt gullig lillasyster torsdagen den 7 april. Det nyss anlända underverket heter Melanie och som väldigt partisk faster tycker jag ju naturligtvis att både hon och Oliver är det mest underbara barn som finns i hela universum.

Vintern har övergått till vår och påskliljor, magnolior, kamelior och diverse fruktträd blommar för fulla muggar. Sedan har vi det här med leran som nu är ett minne blott! Det går alldeles ypperligt att gå skogspromenaden utan gummistövlar. Något som jag trodde v ar totalt sötrt omöjligt för ett par månader sdan då det absolut inte gick att föreställa sig torr mark. Det har varit ljuvligt väder hela veckan. Shorts och t-shirt väder. Helt otroligt.

Dammen har vaknat till liv och trots att det råder brist på grodägg så finns det en massa liv i den. Maken och jag satt ute i trädgården igårkväll och jag uttryckte ett särskilt missnöje över bristen på både vattensalamandrar och grodor eftersom jag inte sett tillstymmelse till varken salamander eller groda. Men ett par minuter senare uppenbarade sig två salamandrar, hane och hona dessutom. Jag blev alldeles till mig av lycka medan maken som inte sett dem alls trodde att jag fått hallucinationer av vinet. Men de gulliga salamandrarna hade den goda viljan att visa sig för honom också.

Nu följer några rykande färska bilder på färgklickar från trädgården.

Vår rhododendron

Magnolia på nära håll Vårt magnoliaträd

En av våra kamelior

Magnoliaträdet igen

Magnoliaträdet från andra sidan

Två busvovvar i solskenet

Lera för hela slanten

2011-01-19T19:27:00.002Z

Lera, lera, lera och mera lera. Lera för kung och fosterland. Lera för hela slanten. Detta ord som upprepats flera gånger sammanfattar ganska precis vad fälten och skogarna består av i nuläget. Att gå utanför en asfalterad väg utan gummistövlar är inte att tänka på. Hundpromenaderna består av att klafsa och halka över träskliknande fält. Som grädde på moset sker de flesta hundpromenaderna i mörkret också. Strax före sju varje vardagsmorgon traskar jag och vovveduon runt i skog och mark medan maken ligger och trynar i en varm säng. Nåja, jag får ju i alla fall motion och frisk luft. Och leriga kläder. Och leriga hundar. Engelsk vinter i all ära men leran skulle jag lätt kunna vinka hejdå till.

Annars sitter jag här och gäspar käkarna ur led. Sadie och Bartley busfrö fick för sig att trädgården var full av inbrottstjuvar och andra otäcka varelser häromnatten. Naturligtvis fanns det inte en kotte i trädgården. Inte ens en igelkotte. Bartley busfrö lyckades dessutom riva ner gardinen i vardagsrummet när han i ivern skulle fram till altandörren. Hur han lyckades med det får de lärde tvista om för jag har inte den blekaste. Nej nu ska jag förpassa mig till vardagsrummet och bänka mig framför TV:n. Undrar hur länge det dröjer innan jag somnar....

Gott Nytt År

2011-01-02T21:24:00.004Z

Jaha, gott nytt år då till alla människor. Rackarns vad tiden har gått fort. 2010 rusade förbi med snälltågshastighet. Jag tror bums att någon har fipplat med tiden så vi hoppade över en månad för så här vansinnigt ruskigt fort ska tiden inte få gå helt enkelt. Det borde vara brottsligt. Igår var det 1/1/11. Det blidde en jädra massa ettor. Mitt uppe i alla dessa ettor så gick mamma och fyllde år oxå. 66 stycken för att vara exakt. Inte ens hon kunde hålla sig ifrån två identiska siffror. Som om det inte var nog med alla ettorna, nej då ska hon komma där och klämma in en dubbelsiffra till i form av 66. Ingen ordning på torpet.

Annars så har både jul och nyår förflutit i stillhet. Juldagen firades hos svärfar och hans fru. Svägerskan med dotter och expartner kom också. Det blev en väldigt trevlig dag med god mat och gott vin av olika sorter. Hundarna tyckte att det här med julen var något alldeles otroligt spännande. De hjälpte oss att öppna våra julklappar på juldagsmorgonen och de blev alldeles till sig av lycka när de fick sina egna julklappar och kände att det luktade ju hundgodis om dem. Papperet åkte av i ett nafs och två lyckliga hundar fick lön för mödan. När det senare på dagen blev dags för julklappsutdelning nummer två upptäckte jyckarna till deras stora glädje att det fanns ju paket till dem den här gången också.

Så blev det nyårsafton och vi hade varken lust eller ork att gå ut. Vi hade fått inbjudningar varav den ena involverade en tripp till London för att titta på fyrverkerierna och den andra var på hemmaplan i form av ett besök till en av byns pubar. Men istället för att nappa på något av dessa förslag kände vi för att vara värsta tråknissarna och stanna hemma och ha myskväll.

Nya året har inletts med en hel massa motion. Det blev väldigt lite på den fronten under december månad vilket märktes ordentligt på midjemåttet. Det ökade midjemåttet hade också fått hjälp av en oförskämt stor konsumtion av pepparkakor, choklad, ost och andra men ack så goda onyttigheter. Eftersom jag inte har minsta lust att köpa kläder i en större storlek är det enda alternativet att blåsa liv i motionerandet och begära skilsmässa från chokladen. Igår blev det en cykeltur på 4.3 mil följt av en långpromenad med fyrbeningarna. Idag stod det dunderpromenad på schemat. Det blev en vända på 3.5 timme, uppskattningsvis runt två mil. Hundarna var mer än nöjda med denna nätta utflykt och sover nu som små grisar. Sova som en gris är något som jag också kommer att göra. Natti natti.

Snö, kyla, snökaos och återgång till det normala igen

2010-12-12T21:54:00.002Z

Dagen efter mitt sista inlägg kom snön och det med besked. Jisses vad det vräkte ner. Onsdagens färd in till jobbet var aningen slirig men tack vare makens skicklighet bakom ratten kom jag till jobbet utan att ha råkat ut för några missöden på vägen. Under dagen fortsatte snöflingorna att singla ner och jag började bli lite orolig inför hur jag skulle ta mig hem. Köra på oplogade vägar med sommardäck är ingen direkt höjdare. Som tur var hade jag varit förutseende och packat min neongula reflexjacka, kängorna, mössa och vantar utifall att jag skulle bli tvungen att promenera hem från jobbet. Och så blev det. Mina urgulliga chefer lät mig gå redan vid halv tre. Det gick mycket fortare än jag trodde att knata hem, redan kvart i fyra var jag hemma. Där möttes jag av två glada jyckar som var ivriga att få komma ut på eftermiddagspromenad. Snön föll tätare och tätare under eftermiddagen och kvällen. På morgonen hade snödjupet tagit sig till 2,5 dm vilket är väldigt imponerande för den här delen av världen. Jag var mindre imponerad när jag insåg att det inte fanns skuggan av en sportkeps att ta sig in till jobbet med bil. Jag ringde till min chef och erbjöd mig att gå in men det totalförbjöds och jag blev ombedd att stanna hemma. Trots att jag var hemma med chefens godkännande kändes det ändå helt fel att inte gå till jobbet. Jag är så plikttrogen att det är rent ut sagt löjligt. Vilken normal människa som helst skulle jubla över att få en gratisdag ledigt men inte jag inte. Dags att uppsöka psykolog kanske? Eftermiddagen bestod av pulkåkning med ett gäng vänner. Jyckarna följde självklart med och röjde runt som vettvillingar. Springa efter matte utför backen var ju hur lajbans som helst.

Medan jag var och roade mig i pulkbacken rådde totalt kaos i resten av grevskapet. Skolor stängdes, tåg ställdes in, folk körde av vägen till höger och vänster. Kombinationen av ovana att köra i snö och halka, sommardäck, antalet bilar på vägen samt att engelsmännen inte har de resurser som krävs för att ta hand om stora mängder snö kan bara gå käpprakt åt pipsvängen.

Snön blev dock inte långvarig. På lördagen började det tina och inom några dagar var snön ett minne blott. Lite trist tycker jag för nu blir ju hundarna leriga och lortiga på promenaderna igen. Bartley misstycker också för det här med snö var ju något alldeles oerhört roligt.

Julen närmar sig med stormsteg och som vanligt är jag ute i sista minuten med allt. Uppskjut inte till morgondagen vad du kan göra i övermorgon är min filosofi. Vilket inte är sådär jättelyckat när det ska julhandlas, pyntas, bakas pepparkakor, städas och slås in julklappar. Som nu till exempel... Egentligen borde jag ju kuta runt med dammtrasan för att sedan sätta upp en massa pynt istället för att sitta här och knappra ihop en massa strunt. Nåja, det löser sig nog. Idag for jag och maken till Tunbridge Wells för att julhandla. Det hade även varenda människa i Sussex och Kent. De verkade ha bjudit in sina avlägsna fastrar, mostrar, kusiner och bryllingbarn från angränsande grevskap också. Denna aktivitet som kallas julhandel är ta mig sjutton guds straff till mänskligheten. Att trängas med en halv miljard andra människor för att göra av med hutlösa summor pengar är definitivt en form av tortyr.

Nej nu får det vara färdigsvamlat för den här gången. Bjussar på några kort från en snöig by.

Vår gata

Sadie i skogen

Snötyngda grenar

Trädgården ca 7 på morgonen

Vintern har anlänt

2010-11-30T19:22:00.002Z

Nu har vintern minsann hittat till vår del av världen också. Det har varit ordentligt kallt några dagar och i landets norra delar har det kommit massor med snö. Det började snöa så smått här igårkväll och i morse när jag vaknade hade det kommit ett par centimeter. Bartley busfrö blev helt tokig när han såg snön och studsade runt ute på fältet som en känguru på uppåttjack. Typ.

Nu sitter jag här och knapprar iväg i godan ro medan en brasa sprakar i kaminen och Bartley agerar fotvärmare. Sämre kan man ha det.

Trots att vi kämpat med sorgen efter Mutleys bortgång har det ändå funnits några ljusglimtar i höstmörkret. En av dem är att jag har ett nytt jobb. Sedan mitten på oktober jobbar jag som ekonomiassistent. Företaget är detsamma men jag har bytt avdelning. Jag var i akut behov av en förändring, jag hade kommit till en punkt då jag hade ont i magen inför att gå till jobbet och jag var konstant trött och på dåligt humör. Inte nog med det, jag var urled på skiftgången också. När jag kände att uppsägningen närmade sig med stormsteg dök jobbet på ekonomiavdelningen upp. Jag sökte, blev kallad till intervju och till min stora glädje blev jag erbjuden tjänsten. Det är rena himmelriket att jobba måndag till fredag och ha helgerna lediga. Sedan är arbetskamraterna är supertrevliga, uppgifterna är roliga och cheferna är toppen så det krävs ingen examen i kärnfysik för att räkna ut att jag trivs alldeles ypperligt.

Jag nämnde ljusglimtar, den andra är att jag ska bli faster igen. Lilla bustrollet ska få en lillasyster i april.

Nu får det vara färdigsvamlat för den här gången. Bilderna nedanför är från söndagens promenad på Ashdown Forest.

Utsikt över Ashdown Forest

Busfröna i frostigt gräs

Sov gott Mutley

2010-11-03T22:34:00.003Z

Det var menat att det här skulle bli ett käckt och trevligt inlägg som skulle ha vår höstsemester hemma i Sverige som största fokus men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Två dagar innan vår Sverigeresa lämnade världens charmigaste, rufsigaste och tufsigaste lilla raggsocka jordelivet.

Vi insåg att något var allvarligt fel när han tappade aptiten. Mutley som alltid varit den glupskaste hunden i universum. När en sådan hund tappar intresse för mat står det verkligen inte rätt till. Ett besök hos veterinären bekräftade våra värsta mardrömmar. Mutley led av njurinsufficiens. Njurarna var inte bara dåliga, de hade slutat att fungera. Vi stod inför två val. Att låta honom somna in eller att sätta honom på dropp och förlänga lidandet med några veckor. Alternativ två var uteslutet då vi ansåg att det inte var rättvist att utsätta honom för mera obehag utan positiv utgång. Tio i sex på kvällen den 24 september somnade vår lilla skrutt in för gott. Han var världens underbaraste hund som var ett rent nöje att äga. Alla som träffade honom föll pladask, inklusive jag själv när jag såg honom för första gången i januari 1999. Han bodde då hos min mans kusin. Chris och jag hade bara känt varandra några månader när jag följde med honom för att träffa hans kusin och hennes familj. När vi klev ur bilen möttes vi av en gudomligt söt hund. Jag spenderade största delen av dagen med honom och önskade att jag kunde smuggla med honom hem.

Ett och ett halvt år senare flyttade vi till samma by. Den första tiden tog jag Mutley på promenad nästan varje dag. Vi var även hundvakt vid flera tillfällen då kusinen och hennes familj åkte på semester. Efter varje hundvaktstillfälle kände vi att vi absolut inte ville lämna tillbaka honom. I oktober 2003 blev den drömmen verklighet. Kusinens familj hade utökats med barn nummer tre. De omständigheter som följde resulterade i att Mutley flyttade in hos oss. Vi fick nästan sju år med honom. Jag känner mig ärad som fått varit matte till denna ljuvliga raggsocka. Idag skulle han ha fyllt femton år. Han var en väldigt älskad hund som vi aldrig kommer att glömma. Husse och matte saknar dig lilla skruttevännen.

Skandalöst länge sedan sist

2010-09-09T10:35:00.006+01:00

Om det finns en utmärkelse för världens sämsta bloggare är jag definitivt en väldigt stark kandidat. Det har hänt en hel del sedan senaste inlägget. Först och främst har hösten börjat göra sig påmind. Löven har börjat visa antydan till att gulna och det har blivit mörkare på kvällarna. Vädermässigt har augusti varit rena katastrofen, vi fick verkligen ett ordentligt smakprov på vad hösten kan bjuda på. Det var mängder med regn, rusk och blåst. Vi fick till och med elda i kaminen en särskilt ruggig kväll.

På det personliga planet har jag kommit underfund med att jag måste byta jobb och det inom en väldigt snar framtid. Jag satsade allt krut på en position inom samma företag men föll tyvärr på mållinjen. En annan kille med erfarenhet inom avdelningen jag sökte till blev nådastöten och självklart fick han jobbet istället. Trots att jag vet att de valde rätt person var det ändå en stor besvikelse att inte ha lyckats. Sådana här gånger är det ju inga poäng för andra plats. Men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag. Det finns fler jobb.

Till sommarens trevligare aktiviteter hör vår härliga campingsemester i Italien och Frankrike. Vi hade tänkt oss två veckor i Frankrike. Vi hade ingenting inbokat utan knölade in oss själva, tältet och all campingutrustning i bilen och gav oss iväg. Vi hade siktat in oss på Juraområdet och de franska alperna men inte planerat mera än så. Efter ett par nätter i Jurabergens norra delar bestämde vi oss för åka längre söderut in i alpregionen. På rekommendation av en arbetskompis som bott i Frankrike spenderade vi en dag i Annecy, en urmysig liten stad vid alpernas fot. Dagen därpå bestämde vi oss för att hitta en campingplats i Val d'Isere och spendera resten av tiden där. När vi kört en bit upptäckte jag som var kartläsare att inom några mil skulle vi komma till en korsning där man kan köra höger till Val d'Isere och vänster till lilla St Bernardspasset. Det sistnämnda går över bergen in till Cormayeur i Italien vilket innebär en halvtimme från Val di Rhemes, vår älskade alpdal. Frestelsen med Italien blev för stark så vi övergav planerna på Val d'Isere helt och hållet och styrde kosan mot mera bekant mark. Till vår stora glädje drevs campingen fortfarande av samma familj. De blev jätteglada att se oss och ville absolut bjuda på kaffe innan de visade oss till en ledig tältplats. Min italienska är begränsad till några få ord medan maken pratar språket flytande. För en gångs skull blev jag tvungen att hålla tyst, något som definitivt hör till ovanligheterna. Det var helt enkelt underbart att vara tillbaka i denna oerhört vackra del av världen. Naturen, djurlivet och floran är obeskrivliga, bilderna som följer talar för sig själva.

Valpelline, Italien

Valsavarenche, Italien

Col Manteau, Valsavarenche, Italien

Vackra alpblommor av för mig okänd sort

Granparadiso, det högsta berg som ligger enbart i Italien

Val di Cogne, Italien

Val di Rhemes, Italien

Orkide i Val di Rhemes, Italien

Annecy, Frankrike

Harrison River, Jura, Frankrike

Värmebölja

2010-06-29T23:12:00.002+01:00

Jistanes vad varmt det har varit ett tag. Nästan för varmt för att vara ute men nu när sommaren anlänt med besked kan man ju inte klaga. Lustigt släkte människorna. Först gnäller vi för kung och fosterland när det är kallt, regnigt och ruggigt, sedan gnäller vi igen när värmen verkligen kommer för då är det minsann för varmt. Otacksamma varelser det är vad vi är. Så nu måste jag skynda mig att tillägga hur härligt det är med värmen :) Tomaterna tackar och bugar för det varma vädret, de växer så det knakar. Morötterna har nu vuxit till sig, vi har smaskat nyupptagna morötter i flera dagar nu. Första potatisen togs upp igår och avnjöts i en sallad med citronsaft, färska kryddörter, kapris, ugnsrostad paprika och lök. Till detta blev det tonfiskkotlett och ruccola, rädisor, spenat och blandsallat från trädgårdslandet. Smaskigt värre.

Vad gäller dammen hade jag ordentlig jättepanik för någon vecka sedan. Till min stora fasa upptäckte jag flera döda bebisgrodor i dammen och skyllde detta på några vatteninsekter.
Efter en närmare studie visade det sig att insekterna bara städade upp de döda grodorna, de tog alltså inte kål på dem själva. Vad som gjorde att bebisgrodorna dog är fortfarande ett mysterium som jag förmodligen aldrig kommer att hitta någon lösning på. Men det glädjande är att jag inte sett några fler döda smågrodor utan en hel drös levande grodor. Häromkvällen räknade jag till minst 20 småttingar. De är så vanvettigt söta där de hoppar omkring. En pytteliten salamander visade sig för ett par dagar sedan, salamanderparet måste ha tillverkat smått. Helt otroligt hur en damm kan hysa så mycket liv. Den enda nackdelen med dammen är att det är supersvårt att få någonting gjort i trädgården. Jag blir ofta fast och studerar varelserna i dammen istället för att göra det jag egentligen kom ut för :)

Länge sen sist

2010-06-16T11:30:00.010+01:00

Nu är det toklänge sedan bloggen ägnades lite uppmärksamhet så jag tänkte att det var dags att ändra på det idag. Det har hänt en hel del sedan sista inlägget. Våren har övergått till sommar, grönsakerna växer och frodas i landet. Vi skördar salladsblad, ruccola och spenat för fulla muggar, andra omgången är snart på gång. En skörd rädisor är uppätna och nästa sådd är snart klar. Jag har tjuvsmakat på morötterna, de var vanvettigt goda men i minsta laget än så länge så det gäller att lägga band på sig ett litet tag till. Bondbönorna, rosenbönorna och sockerärterna växer så det knakar. Tomater, zucchini, potatis, jordärtskockor, broccoli, kål, grönkål och blomkål likaså. Det enda som inte växer lika duktigt är ärtorna, de verkar väldigt sega. Men jag måste ändå säga att jag är mer än nöjd med vårt första försök att odla grönsaker. Vi hade ett gäng vänner över på mat och kubbspelande när maken fyllde år förra helgen. De blev himla imponerade av att bli bjudna på sallad från det egna landet.

Dammen riktigt sjuder av liv. Grodynglen har numera ben och börjar likna små grodor allt mer för varje dag som går. Vattensalamandrarna syns med jämna mellanrum och vi har ett par bofasta vuxna grodor. Häromdagen hade vi tre grodor i dammen samtidigt, jag blev alldeles till mig av lycka. Grannarna som hör mina glädjetjut över varelserna i dammen måste tycka att jag är redo för att läggas in på hispan.

En ståtlig vatteniris som vi fick av några snälla grannar

Bartley busfrö vid grönsakslandet

Det nyplanterade området bortanför dammen

Bartley busfrö vid dammen

Grönsakslandet

En till bild på de nyplanterade växterna

Lite suddig bild men det ÄR faktiskt en groda där i mitten!

Ett hörn av dammen

Dammen

Vår!

2010-04-17T13:30:00.006+01:00

Idag är det sådär jättehärligt vårväder så jag var bara tvungen att plocka fram kameran och gå på fotouppdrag i trädgården.

Magnoliaträdet i full blom

Dammen

Bartley och Sadie solar sig

Kameliabusken på framsidan

Samma kameliabuske

Magnolia i närbild

Och mera magnolior

Andas ut, maken har inte sett i syne

2010-04-13T22:05:00.003+01:00

Rubriken syftar då alltså på föregående inlägg där jag började undra om maken sett i syne vad gäller varelserna i dammen. Men nu kan jag lättad meddela att min make är fullständigt normal. Det finns nämligen en vattensalamander i vår damm! Jag såg den nu ikväll med alldeles egna ögon. Den höll sig stilla några sekunder också så jag kunde snabbt konstatera att det är en mindre vattensalamander som huserar i vattnet. Löjligt överlycklig rusade jag in och hasplade exalterat ur mig att jag sett salamandern. Hmmm, undrar vem det är som är onormal i det här hushållet...? Den som tror att han sett en salamander eller den som blir alldeles till sig av lycka när det upptäcks att det verkligen bor en salamander i dammen? Den frågan överlåter jag till den som läser bloggen.

Typ hundra år sen sist

2010-04-11T21:19:00.004+01:00

Okej nätt överdrift men nu var det snorlänge sedan jag var inne här och svamlade lite. Hmm, vad har hänt sedan sist? Det har blivit mycket mera vår. Dammen har blivit en populär plats för insekstslarver och lite annat smått och gott. Minst en groda har flyttat in. Nu väntar vi bara på att den ska bjuda in sina polare också, det finns plats för en hel drös med grodor. Vi har dock fuskat lite med grodägg från en kompis damm. Nu har dessa kläckts till söta små grodyngel som far omkring i vattnet. Maken tror sig ha sett en vattensalamander också men trots mina täta besök till dammen har jag inte sett minsta tillstymmelse till vattensalamander. Börjar tro att maken sett i syne. Men så länge han inte börjar höra röster tänker jag inte oroa mig nämnvärt.

Vi har kommit igång med vår grönsaksodling så nu är det bara för fröna att sätta igång att gro. Tomatplantorna har kommit upp och i torsdags satte jag potatis och lök och sådde en rad morötter. Till veckan ska det sås sallat, rödbetor, bönor och ärter av alla de slag. Jag har även gjort ett halvhjärtat försök att skärma av grönsakslandet så att inte vovve modell Bartley ska använda det som racerbana. Apropå Bartley så går det riktigt bra med träningen. Det kanske blir en väluppfostrad jycke av honom till slut också. Den som lever får se.

Annars så är jag trött som en utbetad liten gnukalv efter tre tuffa dagar på jobbet. Av någon muppig anledning har jag sovit tokdåligt på nätterna sista tiden. Är snortrött men går det att sova? Pyttsan, jag ligger där och snurrar och har mig, somnar typ en kvart innan väckarklockan går igång och är då i närmast zombietillstånd. Nåja, tur det finns kaffe så man inte somnar över tangentbordet på jobbet.

Sämsta hundägaren i hela universum

2010-03-17T19:37:00.003Z

Japp, det är jag det. Med besked också. Inatt vid ett tiden vaknade jag av att Bartley gnällde och krafsade på altandörren. Eftersom han gått ut i trädgården strax innan vi gick och lade oss trodde jag naturligtvis att han sett eller hört något ute. Stampade sömndrucket nerför trappan och sa åt honom att lägga av med fånerierna. Det funkade i en halvtimme sedan var det skrap, gnäll och krafs på dörren igen. Drog på mig morgonrocken och släppte ut honom. Efter ett par minuters sniffande och inga naturbehov utförda tog jag in honom och sa åt honom att gå och lägga sig. Köra upp matte mitt i natten och sedan inte uträtta några behov uppskattades verkligen inte. Fick väl en sisådär halvtimmes sömn och så hördes skrap, gnäll och krafs på nytt. Ner och rev i på skarpen att nu fick det jäklar anamma vara nog. Till slut blev jag så inåt skogens less och frustrerad att jag tog upp honom på övervåningen och stängde luckan till trappan. Maken gav upp och förpassade sig till gästrummet. Gnällandet från jycken fortsatte och jag var nära ett sammanbrott. Vid halvsex hörde jag världens spruttljud som följdes av den mest fruktansvärda stank. Just det, voffsingen hade gjort ifrån sig på sovrumsgolvet. Allt bara för att jag var för otålig när jag släppte ut honom. Stackars liten, inte undra på att han ställde till sånt liv. Han försökte ju på alla sätt och vis tala om att något var fel och hans hemska matte misslyckades helt och hållet att förstå och misstog det för rackartyg... Och gissa vad...? Så fort han gjort ifrån sig (både på golvet och ute på tomten) var allt frid och fröjd. Usch vad jag känner mig hemsk och misslyckad. Straffet blev att göra rent sovrumsgolvet men det var rätt åt mig, jag förtjänar ingen som helst sympati. Voffsingen verkar dock ha förlåtit mig för mitt häxliknande beteende. Han fick extra många klappar när jag kom hem från jobbet och jag såg till att gosa med honom riktigt ordentligt. Lite fiskskinn har han också fått så jag tror att vi är vänner igen... Fast matte skäms något ruskigt fortfarande...

Tillbax i England igen

2010-03-03T17:04:00.003Z

Jahaja, så var man tillbaka i grevskapet där leran hägrar då. Jistanes vad 16 dagar kan gå fort, pang sa det bara så var vi tillbaka. Undrar om någon var inne och fipplade lite med tiden så att vi hoppade över några dagar för så här jädrans fort ska inte tiden få gå. Hursomhelst så var det underbart att vara hemma i Svea Rike och umgås med familjen, åka slalom och bara njuta av snö och kyla. Det sistnämnda fick vi med besked, temperaturen kröp ner till minus 30 i mammas stad. Just den dagen var vi hos pappa där vi hade den tropiska temperaturen av minus 24.

Höjdpunkten på semestern var dagarna i Kittelfjäll. Vi var borta i totalt fem dagar varav tre spenderades i de härliga slalombackarna. Maken börjar få ordentligt snits på åkningen nu vilket är jättekul för honom men även för mig eftersom det innebär att mina försök som instruktör inte har varit helt bortkastade.

Självklart blev det även ett par dagar med broren och hans familj. Lilla trollet är snart 15 månader. Helt otroligt hur stor han har blivit och hur mycket han förändrats sedan sist jag såg honom. Nu har jag börjat nedräkningen tills de kommer hit i maj.

Emellan allt slalomåkande blev det även många timmar framför TVn då vi är OS-nördar båda två. Verkligen jätteskojsigt att det gick så bra för Sverige! Jagvar lite sur över tanken att missa herrarnas femmil i söndags eftersom vi då var tillbaka i England. Men till min stora glädje sändes hela loppet så det var bara att bänka sig framför TVn och heja på de svenska åkarna. Det funkade tydligen eftersom Johan Olsson kammade hem en till medalj!

Voffsingarna blev alldeles till sig av lycka när vi hämtade dem men den som blev allra gladast var Bartley. Han skuttade runt i huset som en yster gnukalv och verkade mer än nöjd med att vara hemma igen. Träningen som gick så fint har tyvärr tagit ett ordentligt kliv bakåt, inkallningen är under all kritik. Men på den korta tid vi varit tillbaka har han redan gjort framsteg så jag hoppas att han kommer tillbaka till nivån han var på innan semestern inom en snar framtid.

Nedräkning inför semestern!

2010-02-06T11:49:00.002Z

Den här tiden nästa vecka kommer vi att vara i Sverige, närmare bestämt på X2000 som ska ta oss till Sundsvall. Det ska verkligen bli roligt att komma hem en sväng. Första natten ska vi bo hos broren med familj, jag riktigt längtar efter att få pussa på lilla Olivertrollet som nu är ett år och två månader. Sedan bär det av norrut och på tisdagen blir det en tripp ännu längre norrut, nämligen till fjällen.

Förutom förberedelser inför semestern knallar livet på som vanligt här. Enda undantaget är att svärfar drog på sig en otäck infektion i benet så det blev en dryg veckas sjukhusvistelse för honom. Nu är han hemma igen och verkar må riktigt bra. Vovvarna är också glada över att "farfar" mår bättre igen för det innebär att deras promenader inte kommer att påverkas. Eftersom det blir lite väl mycket att dumpa tre hundar på svärfar och hans fru, speciellt då en av dem är av en aningen bångstyrigare natur ska de bara passa Sadie och Mutley. BusBartley ska till sin före detta matte. Den aningen bångstyrigare voffsingen vid namn Bartley börjar bli riktigt duktig. Inkallningen går bättre för varje vecka och lydnadskursen har visat sig vara en stor succé. Han älskar verkligen att jobba och det är så roligt att allt jobb gett och fortsätter att ge goda resultat.

På träningsfronten för min del är det cykling som gäller för hela slanten. Jag, maken och några till har anmält oss för London till Brighton rutten, en vända på nätta 9.1 mil. Det har inte blivit något cyklande alls under vintern så nu måste konditionen byggas upp igen. Men eftersom grundkonditionen redan finns bör det gå hyfsat lätt att få upp flåset igen.

Meeera snööööööööööö

2010-01-12T13:02:00.004Z

Det har dumpit ner en hel mängd av den vita varan sista dagarna. Hela England har stannat upp, det har sänts extra nyhetssändningar om snöfallet och minusgraderna. Lustigt att det som är vardagshändelser under svenska vintern orsakar värsta kalabaliken här. Kontoret har stängts tidigare flera dagar och mängder av mina kollegor har inte kunnat ta sig till jobbet. Den största delen av snön föll natten mellan tisdag och onsdag förra veckan. På onsdag morgon insåg jag att det inte skulle vara möjligt att ta bilen till jobbet. Sommardäck på hala, oplogade vägar kombinerat med de backar vi måste ta oss uppför och nerför är inte speciellt lyckat. Jag totalvägrade låta mig besegras av ett par decimeter snö så jag tog på mig lämpliga kläder och påbörjade den milslånga promenaden till jobbet. När jag var halvvägs kom en man körandes i sin Land Rover. Hygglig som han var stannade han och frågade om jag ville ha skjuts. Längre fram fick han sladd och hamnade i diket. Fram med spaden för att gräva ut honom. Efter lite grävande och knuffande så var bilen ute ur diket. Nästa hinder var ett träd som fallit över vägen. Killen med Land Rovern var ordentligt utrustad. Bland alla hans verktyg och prylar fanns ett rep som kom till användning. Efter en liten stund var trädet ur vägen och vi kunde fortsätta. Jag tror aldrig jag har haft en så händelserik resa till jobbet förut!

I torsdags var jag ledig så behövde inte bekymra mig om hur jag skulle ta mig till och från jobbet. Vid lunchtid ringde det på dörren och utanför stod några kompisar med barnsligt förväntansfulla leenden. Med sig hade de två kälkar och en pulka. Jag som inte åkt pulka på åratal var inte svår att övertala. Ytterkläderna åkte på i ett nafs och självklart följde jyckarna med också. Vi hade hur kul som helst, snacka om att bli barn på nytt! Hundarna hade också jättelajbans, de sprang upp och nerför backen som galningar. Efter ett par timmars barnslig aktivitet gick vi hem till en kompis där vi drack upp det sista av hennes glögg och mumsade i oss vårrullar och annat smått och gott som hon hade liggandes i frysen respektive kylen.

Det var fler som kommit på idén att åka kälke

Kälkbacken med kyrkan i bakgrunden

Maken på väg upp efter första åket

Maken och Jill på väg ner, Colin och Mia på väg upp

Backen nerifrån

Längs vägen på väg hem

Gott Nytt År

2010-01-01T19:21:00.002Z

Jaha, så sitter man här första dagen på det nya året sådär lagomt trött och seg som man blir när man går och lägger sig halv fem på morgononen och stiger upp strax efter halv nio. Vi spenderade sista kvällen på år 2009 i glada vänners lag. Det blev en mycket trevlig nyårsafton med mängder av bubbel och bra musik.

Julen har förflutit i stillhet. Det var ju tänkt att pappa skulle fira jul med oss men den planen skar sig då pappas hälsa tyvärr satte stopp för resan. Verkligen oerhört superjättesynd men det var bara att acceptera att saker och ting inte alltid går som planerat. Vi hade en trevlig jul i alla fall på varsitt håll. Pappa firade jul med min bror, hans flickvän och deras lilla busunge. Maken och jag bjöd in några vänner på glögg och pepparkakor på juldagen. Efter att ha värmt upp med glögg tyckte vi att en öl på puben var en väldigt trevlig idé. Hemma igen öppnade vi julklapparna. Bästa klappen var min iPod touch, jag har blivit som en barnunge med en ny leksak. Det är en helt fantastisk pryl. Jag har fört över en massa musik, lite foton och laddat ner ett helt gäng podcasts. Vi tog det lilla lugna resten av dagen och åt inte vår julmiddag förrän halv tio på kvällen. På annandagen åkte vi till svärfar och hans fru. Det blev första gången de träffade BusBartley. Hans uppförande var hyfsat tillfredsställande och svärfar med fru blev väldigt förtjusta i det nya tillskottet. Allt han ställde till med var att få upp locket på komposttunnan och sätta i sig kokta ärter, få ner ett tomt ostpaket och slicka svägerskans tack och lov tomma efterrättsskål.

Snöööööööööööööööö

2009-12-21T18:31:00.005Z

Här har det snöat ordentligt, det föll över en decimeter snö under natten mellan torsdag och fredag. Det var kaos i Sussex och alla andra grevskap som drabbats av den vita nederbörden. Skolor stängdes, folk på motorvägen hade blivit tvungna att övernatta i sina bilar och det var allmän kalabalik. Som svensk från landets norra delar tycker jag att det är ordentligt patetiskt att lite snö kan skapa sådan kaos. Men snön är ju inte en naturlig del av vardagen under det engelska vinterhalvåret så de är inte förberedda på samma sätt.

Hundarna tyckte att det här med snö var hur lajbans som helst. De for runt som ystra gnukalvar och hade allmänt roligt. Kameran var en nödvändighet under morgonpromenaden och här nedanför finns några av fotona.

Sadie poserar medan Bartley har fullt upp med att undersöka vad som finns under det omkullfallna trädet.

Mutley vid grinden.

Snötyngda träd.

Synen jag möttes av när jag kom in i skogen.

Sadie och Bartley busar på fältet.

Bartley racar runt.

Trädgårdsvy från balkongen.

Bild tagen från altandörren.

Duuuuktig Bartley och duktig Toto

2009-12-08T21:12:00.003Z

BusBartley och jag var på privatträning i söndags för att få tips och råd om hans urusla inkallning. Det gick verkligen jättebra och busjycken var hur duktig som helst. Instruktören tyckte också att han gjort väldigt bra ifrån sig. Om en vecka börjar vi lydnadskurs, något som jag ser framemot. De sista dagarna har vi verkligen jobbat på det instuktören gick igenom och sett kanonresultat på så kort tid. I morse satt busen framför mig och var helt fokuserad på mig trots att fasaner kacklade från alla håll och kanter. Vi fick även in några riktigt klockrena inkallningar. Eftermiddagspromenaden tog vi på Ashdown Forest, en vända som jag inte gått på flera månader. Trots en hel massa goda lukter var BusBartley superduktig och kom som en oljad blixt på varje inkallning. Långlinan som införskaffades förra veckan har visat sig vara ett kanonbra redskap. Träningen har verkligen gått över förväntan, jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att vi skulle se resultat så här fort. Idag investerade jag även i en klotång. Maken skrattade åt mig och önskade mig lycka till med att klippa klorna på BusBartley. Han avskyr nämligen att få sina tassar hanterade. Sadie var först med att pröva klotången. Hon är världens mest samarbetsvilliga hund så där är det bara att klippa. Så blev det BusBartleys tur. Lite lirkande och lugnt prat och vips så var klorna på alla fyra tassarna klippta. När det var dags för byrackan Mutley var jag tvungen att ta hjälp av maken. Det eländiga hundskrället slingrade sig som värsta bläckfisken men efter en liten brottningsmatch var även denna jyckes klor avklarade.

Så kommer vi till del två i rubriken. Det var min tur att ta hand om pållen idag. Det var soligt för en gångs skull så hästarna kunde gå ut i hagen. Sista dagarna har de stått inne pga regn, regn, regn och lite mera regn. Marken i skogen har förvandlats till värsta lerträsket så det blev bara en tur fram och tillbaka längs vägen idag. Vi hade varit ute i bara några minuter när vi stötte på min värsta mardröm. En traktor utrustad med häckklippningsredskap. Typ ett redskap som ser ut som en stor lyftkran. Till råga på allt väsnas den för kung och fosterland också. Det kändes inte sådär jättekul att försöka få hästen förbi men det gick som en dans. Föraren var hygglig och stängde av klippredskapet men satte igång det så fort vi kommit förbi. På vägen hem mötte vi samma fordon igen. Den här gången var hästen inte alls lika lugn för nu kom ju monstergrejen emot honom. Föraren stängde av klippredskapet igen och startade upp när vi gått förbi. Då blev hästen livrädd, skuttade i sidled, tog några galoppsteg och kändes väldigt kort och hoptryckt. Jag satt lugnt, pratade med honom och manade på med skänklarna. Bara någon minut senare var han helt lugn och sansad igen. Jag blev så glad över att det gick så pass bra och att vi klarade av situationen utan problem.

Nu är det sängdags för min del, sitter här och gäspar käkarna ur led.

Trött som en gnukalv

2009-12-01T22:21:00.004Z

...är precis vad jag är. Har avslutat ett inte alltför trevligt skift där precis allt gått käpprakt åt pipsvängen. Som grädde på moset har Bartley skadat sporren på höger framben och skurit sig på taggtråd. Maken fick ta honom till veterinären i lördags medan jag var på jobbet. En nätt utgift på en sisådär 150 pund. Precis vad man behövde såhär före jul. Nu har hundskrället ett bandage på tassen och en tratt på huvudet. Som tur är har han anpassat sig riktigt bra med tratten och det verkar inte bekomma honom att han har vad som liknar en stor lampskärm runt halsen.

Imorgon bitti tänker jag inte kliva upp före åtta, kanske ska jag unna mig en kopp kaffe och en lässtund också innan jag masar mig ur sängen.

Något som står på morgondagens agenda är införskaffandet av en långlina. Jag hoppas att jag med hjälp av långlina, ett ton hundgodis och en maxiportion tålamod kommer att få bukt med Bartleys inkallning som i nuläget är ett katastrofområde.

Sist men inte minst fick jag en jättetrevlig nyhet igårkväll. Pappa kommer hit och firar jul med oss! Och med den glada nyheten avslutar jag kvällens inlägg och pallrar mig iväg till sängen.

Höstrusk

2009-11-26T20:00:00.004Z

Nu är det sådär riktigt härligt ruskigt höstväder. Regn, blåst och sådär mysigt ruggigt som det bara är på hösten.

Nu har det gått nästan tre veckor sedan Bartley flyttade in. Han har gjort sig ordentligt hemmastadd och verkar trivas riktigt bra med tillvaron. Vi har haft några tillfällen där vi inte riktigt kommit överens men i det stora hela går det kanonbra. Han är en urmysig hund som man blir glad av att ha omkring sig. Enda smolket i glädjebägaren är inkallningen som är under all kritik men med ett ton hundgodis och en packe tålamod ska det nog lösa sig.

Byrackan Mutley

Bartley vilar på sängen med husse och Sadie

Tre slagna hjältar

Så blev de tre...

2009-11-09T21:00:00.005Z

Det lyckades! Bartley flyttade in här igårkväll och antalet hundar i hushållet har nu gått från två till tre. Det krävdes inte alls speciellt mycket övertalning för att få maken att ge med sig, han är ju också jätteförtjust i Bartley så det behövdes inga förhandlingar på toppnivå för att Bartley skulle bli medlem i vår flock. Sadie och Mutley har accepterat honom utan problem. Men så har Bartley varit här väldigt mycket förut också så det underlättar ju naturligtvis. Han är en underbar hund, trevlig, vänlig, älskar att gosa. Välkommen hem till oss Bartley, hoppas du kommer att trivas!

Vilopaus på sängen.

Bartley i hallen. Lägg märke till byrackan Mutley i dörröppningen.

I hallen.

I köket med Sadie.

Fortsatt höstväder

2009-11-08T10:24:00.004Z

Nu är hösten här, det råder ingen som helst tvekan om den saken. Mina dahlior har kämpat tappert men har nu har hösten fått sitt grepp om dem. Måste pallra mig ut och gräva upp knölarna men inte just idag. Har liksom inte energin till det. Jag är helt slut efter ett jobbigt fyra dagarsskift. Stress, stress, ännu mer stress, upprörda kunder och en dator som krånglar hela tiden. Ett kalasrecept för ett mardrömsskift. Tack och lov är det över och nu har jag två dagar att ta igen mig på. I morgon är det min tur att ha hand om pållen och jag ska rida lektion för första gången på månader.

Toto och jag kommer oerhört bra överens nuförtiden. Det har vi visserligen alltid gjort men jag har känt att han inte lydit mig till hundra procent. Nu är det precis som om det äntligen har klickat och han har förstått att det är faktiskt jag som bestämmer. I måndags var det underbart väder och vi tog en härlig långtur. På vägen hem red vi runt det stora fältet och jag bestämde mig för att låta honom sträcka ordentligt på benen. Jag brukar alltid hålla hans galopp kort men förra veckan släppte jag efter. Samma sak den här veckan men jag lät honom köra full fart den här gången. Jistanes vad fort det gick, jag fick tårar i ögonen av fartvinden! När jag bestämde att det var dags att sakta ner lydde han omedelbart och höll den takt jag bad om. Ute på vägen igen hade världens monsterlastbil stannat vid vägen. Stora orange lampor blinkade, det var varningsskyltar efter vägen, på lastbilens flak var en stor lyftkran men tack och lov var den ihopfälld. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå att få pållen förbi allt detta. Han var tveksam, stannade och fnös lite men jag pratade lugnt med honom, strök honom på halsen och manade på med skänklarna och han gick rakt förbi! Självklart fick han massor med beröm för att ha varit så modig.

I tisdags blev det lite kaos när han skulle ut i hagen. Vi väntade med att släppa ut hästarna eftersom lågstadieskolan som ligger tvärs över vägen skulle få besök av en helikopter. Vi bestämde oss för att vänta med att släppa ut hästarna tills helikoptern åkt. Vilket visade sig vara ett mycket klokt beslut för den åkte rakt över hagen, de hade med största sannolikhet blivit livrädda och skenat runt som galningar om de varit ute. Hästarna var dock otåliga och ville ut, de visste ju inte varför de fått vänta. Limerick och Lewie släpptes ut först och blev helt tokiga. De galopperade runt och gjorde bocksprång. Lewies hage är alldeles bredvid Limericks. För att komma till min pålles hage måste man gå igenom Limericks. Jag ledde Toto genom grinden och när jag vände mig om för att stänga den såg jag att Totos hovar var uppe i luften. Knashästen såg hur polarna busade och ville leka han med så han stegrade. Ordentligt. Jag fick ner honom och rev i på skarpen att han skulle hålla sig lugn. Ledde honom genom hagen med Limerick galopperande på ena sidan och Lewie på den andra. Toto var spänd och ville busa han med men han gick snällt bredvid mig. Jag är så stolt över honom över att han valde att lyda mig. Hade han velat stegra och busa hade jag inte kunnat hålla honom, han är ju trots allt mycket större och starkare än mig!

Idag är vi hundvakt åt den här lilla varelsen. Om jag får min vilja igenom så flyttar han in... Michele känner nämligen att hon inte längre kan ge honom den motion och uppmärksamhet han behöver. Min övertalningsförmåga har verkligen satts på prov, jag försöker övertyga maken att voffsingen ska få stanna kvar.

Storm, hällregn och solsken

2009-11-02T23:14:00.002Z

Det är ungefär hur man kan sammanfatta vädret över de två senaste dagarna. Igår morse hade alla ruskvädersystem årsmöte över Sussex för jistanes vad det regnade och blåste. Jag och min kompis blev plaskblöta på morgonpromenaden. Michele blev till på köpet blötare än mig, stackaren stod nämligen ute på fältet och väntade på mig i en kvart. Anna sjusovare låg nämligen i sängen och snusade så gott. Jag som aldrig sover till längre än klockan åtta tänkte att det är ju helt onödigt att ställa väckarklockan, att sova längre än till halv nio var en rent ut sagt löjlig tanke. Vem var det som sov när klockan var kvart i nio? Inte sådär jättesvårt att gissa va?

Strax efter tolv packade jag in hundarna, handdukar till jyckarna, vandringskängor till mig, ombyte till mig och en lång regnjacka i bilen. Sedan bar det iväg till Esher för att träffa en gammal arbetskompis som jag inte träffat sedan 2001. Hans lilla westie blev inte det minsta imponerad över att få min knasduo på besök. Men efter några minuters skällande och morrande kom hon på bättre tankar. Vi tog pälsbollarna på promenad, sedan satt vi och drack kaffe och löste världsproblemen i några timmar innan det var dags för mig att knöla in hundarna i bilen och åka hem igen.

Idag har vi haft strålande solsken och knallblå himmel. Efter vovvepromanad och frukost åkte jag ner till stallet. Pållen ryktades, sadel, träns och benskydd åkte på och det bar iväg ut. På vägen hem smet vi in på stora fältet och det blev en galopp i en hejdundrande fart. När vi kom ut på vägen igen hade en enorm lastbil parkerat där. Orangefärgade lyktor blinkade som värsta julgransbelysningen och det var varningsskyltar efter vägen. Jag undrade i mitt stilla sinne hur pållen skulle reagera på hela faderullan men det gick så bra så. Visst var han lite tveksam men efter uppmanande puffar från mina skänklar och lugnande prat gick han rakt förbi. Naturligtvis fick han massor med beröm för att ha varit så modig :)

Nu är sängen nästa anhalt, sitter här och gäspar så det står härliga till.

Höst, härliga höst

2009-10-22T22:41:00.002+01:00

Nu är det sådär riktigt härligt höstväder. Lite regnigt, ruggigt och småkallt blandat med klara soliga dagar. Löven sprakar i färger mellan knallgult och klarrött och de löv som fallit bildar en färggrann matta på marken. Jag älskar hösten, det är något magiskt över denna årstid. Detta är något som min man tycker är helmystiskt och säkerligen undrar han i sitt stilla sinne om jag är riktigt funtad.

Imorgon är det dags att gå tillbaka till jobbet igen. Jag har använt mina sista semesterdagar för det här året och njutit av åtta ordentligt lata dagar. Har inte gjort många knop under ledigheten. Undantaget var idag. Det var min tur att ta hand om pållen idag. Strax efter sju masade jag mig upp för att ta hundtrion genom skogen. Flocken har tillfälligt utökats, vi har en extra jycke till och med onsdag. Efter skogspromenad och livsviktig påfyllning av koffein var stallet nästa anhalt. Tyvärr var dagens ridtur tidsbegränsad eftersom hästarna skulle få besök av tandläkaren. Sadel, träns och benskydd åkte på och iväg bar det. Vi tog en runda som vi inte ridit på evigheters evigheter. Det blev en underbart härlig ridtur med lite galopp genom skogen. Pållen var på bästa uppförande och höll precis den takt jag bad om. På väg hem igen insåg jag att tiden inte var på min sida så till min stora besvikelse kunde vi inte inkludera stora busgaloppsfältet i dagens tur. Väl tillbaka i stallet fick jag beskedet att tandläkaren var försenad. Irriterad tänkte jag att jag gått miste om en busgalopp alldeles i onödan. Morr. Tandläkaren var mer än försenad, han dök nämligen aldrig upp. Vi fick tag på honom till slut och det visade sig att bokningen aldrig förts in i deras kalender. Som tur var hade han en lucka på eftermiddagen så pållen fick sina tänder raspade till slut i alla fall. För mig som aldrig sett en hästtandläkare i arbete var det en fascinerande upplevelse. Var tokimponerad av hästen, han stod stilla som ett ljus under behandlingen som tog ca 20 minuter!

Med på lokalnyheterna

2009-10-16T12:08:00.002+01:00

Jaha, då ska man vara med på lokalnyheterna ikväll. Iförd absolut värsta utstyrseln dvs hundkläder där brallorna inte sett närheten av en tvättmaskin på typ en vecka, skitigt hår, utan minsta gnutta smink och som grädde på moset med lätt baksmälla, ett resultat av gårdagens besök till Harveys bryggeri. Suck.

Jag och min kompis knatade intet ont anande iväg till fiskhandlaren. Jyckarna följde också med såklart, de ville inte missa en kort bonuspromenad. Vi inhandlade vår fisk och gav oss iväg hemåt. Så hörde vi hur någon ropade, hallå, ursäkta kan jag få några minuter av er tid? Det visade sig vara en reporter från BBC South East Today. Hon ville att vi skulle provsmaka ost och meddela utlåtandet under filmning. Jag påpekade att de hade inte kunnat få tag på mig med hemskare kläder om de så hade försökt... Osten var i alla fall vansinnigt god så det var inga som helst problem att mumsa i sig. Sadie satt där och ville smaka ost hon med. Det enda som jag ångrar var att jag inte lät henne göra alla sina tricks för en ostbit men hjärnan fungerade verkligen inte. Nu hoppas jag verkligen att de redigerar bort just det inslaget så att vi inte kommer med i kvällens program! Fy för den lede så pinsamt...

Gnällinlägg

2009-10-04T20:38:00.002+01:00

Det är en hängig och gnällig Anna som sitter och knapprar ihop det här inlägget. Jag har varit hängig i över en vecka nu utan att någon förkylning brutit ut. Jag önskar att den skulle komma till skott och göra någonting istället för att bara gå som katten runt het gröt. Det började förra veckan med ett blaffigt munsår som förvarning på att något var på gång. Kände mig helt tömd på energi några dagar och var tvungen att sjukskriva mig i tisdags, något som verkligen tillhör ovanligheterna. Kämpade mig igenom onsdag, torsdag och fredag på jobbet, kände mig helrutten igår och har spenderat eftermiddagen huttrande under en filt. Gnäll gnäll.

För att byta ämne helt radikalt så kan jag meddela att grodan är kvar i dammen. Han eller hon går på upptäcksfärd under dagen men varje kväll efter mörkrets inbrott så är den tillbaka.

Ny invånare i dammen

2009-09-21T22:14:00.005+01:00

Vår damm har nu varit fylld med vatten i ungefär en månad och vi har sakta men säkert börjat fylla den med växter. Dammen är anlagd med syftet att erbjuda logi i lyxklass för grodor, vattensalamandrar, trollsländelarver, skräddare och andra djur.

Djurlivet har redan börjat att komma igång så smått. Trollsländor har lagt ägg i den och så har vi sett en skräddare. Men upptäckten av en varelse fick mig att hoppa högt av glädje nu ikväll. Varelsen är också en hoppande sak, nämligen en groda! Jag som är barnsligt förtjust i amfibier och reptiler blev naturligtvis alldeles till mig av lycka över upptäckten att vår damm fått en ny invånare i form av en groda. Vi var naturligtvis framme med kameran för att fånga grodan på bild. Nu är det bara att hoppas på att grodan hittar en kompis av motsatt kön så att det blir grodbarn i dammen till våren.

Snart höst...

2009-09-13T15:57:00.003+01:00

Sisådär, då var ännu en sommar över. Eller nästan i alla fall, den kämpar med näbbar och klor mot hösten som gör sin närvaro mer och mer påmind. Mina dahlior trotsar dock höstens närmanden och blommar för kung och fosterland. Nu sitter jag och slöar med en vovve som agerar fotvärmare. Fast jag tycker dock att jag gjort mig förtjänt av att ta det lite lugnt efter att ha börjat dagen med en hundpromenad följd av en cykeltur på 5.3 mil. Efter att ha duschat, ätit frukost och smort kedjan på cykeln har jag inte gjort många knop. Har kört två maskiner tvätt och bakat en kaka men det är också allt. Min första bok av Henning Mankell är nu utläst och jag måste säga att det var en mycket positiv upplevelse att läsa Danslärarens Återkomst. En mycket bra bok som jag hade enorma svårigheter att lägga ifrån mig. Nu måste jag se till att få tag på fler Mankellböcker! Nästa bok blir Brighton Rock av Graham Greene, en bok som maken tjatat om att jag ska läsa i månader så för att få tyst på honom är det bäst att jag börjar med den.
Nu är det dags att ta hundarna på eftermiddagspromenad, jag har två par ögon som tittar förväntansfullt på mig.

Hemma från Sverigevistelsen

2009-09-01T20:48:00.002+01:00

Jahaja, så var man tillbaka igen efter åtta dagar hemma i Sverige. Det var alldeles underbart härligt att vara hemma och umgås med familjen. Min lilla brorson har nu hunnit bli åtta månader (nio på lördag kom jag just på) och självklart är han den sötaste ungen som finns på hela jorden. Partisk, jag? Nehejdå, det kan jag väl aldrig tänka mig :) Fast även om jag slänger släktskapet på soptippen så är den lilla skruttekotten vanvettigt gullig. Jag hann även med att klämma in ett besök hos goda vännerna Åsa och Johan i Stockholm. Vi hade inte setts sedan i januari så det var himla trevligt att träffa dem och få se tillskottet i form av den oerhört söta lilla Freja som nu är fyra och en halv månad. Vi sågs på Åsas mammas lantställe som ligger i närheten av Upplands Väsby. Väldans mysigt ställe och som pricken över iet fick jag se en snok också! Som den ormälskare jag är blev jag helt till mig över att se snoken simma från bryggan över till vassruggen.

Det blev även några dagar i norra delarna av landet. Det var så mysigt att få umgås med familjen men som vanligt gick tiden på tok för fort. Det rasslade bara till och det var dags att åka hem igen. Det här var första gången på åratal som maken inte följde med till Sverige. Istället var han hemma och passade hundarna samt fyllde vår nygrävda damm så nu är det bara att vänta på att grodorna och vattensalamandrarna ska flytta in.

Det enda tråkiga med Sverigeresan var att Phils begravning inträffade medan jag var borta men det kunde inte hjälpas. Maken var där så han representerade oss båda.

Tråkiga nyheter

2009-08-17T16:20:00.002+01:00

Nu är det över en månad sedan jag skrev något här. Det var tänkt att mitt nästa inlägg skulle bli ett glatt sådant som skulle innehålla en massa härliga bilder och berättelser från vår alldeles underbara semester i Frankrike. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. För bara en vecka sedan var alltig normalt. Lördagen den 8 augusti var vårt vanliga kompisgäng på puben här i byn. Det var en mycket trevlig kväll, vi drack och skojade som vi brukar och vi var intet ont anande om vad som komma skulle. Vem hade kunnat veta att livet skulle vara fyllt av sorg och förtvivlan om man snabbspolat framåt en vecka. Allt rasade i torsdags när min man ringde mig på jobbet och berättade att en av våra närmsta vänner inte längre finns i livet. Sista timmen spenderades i total chock och så fort jag kom hem gick vi över för att få bekräftelse om det verkligen var sant eftersom vi båda kämpade med att ta till oss den hemska nyheten. Bara synen av min väns styvpappas ansikte när han öppnade dörren bekräftade den fruktansvärda sanningen. Phil finns inte längre hos oss. Min man och jag har förlorat en mycket fin vän och Michele har förlorat sin man, sin bästa vän och livskamrat och fadern till deras snart nioåriga dotter. Vila i frid Phil, jag hoppas att du sover gott och att du inte längre plågas av dina inre demoner. Vi saknar dig något alldeles oerhört.

Phils tragiska bortgång har dock fått mig att inse hur skört livet är och att man måste ta hand om sina nära och kära.

Länge sen sist

2009-07-04T14:45:00.005+01:00

Nu var det länge sedan bloggen uppdaterades. Det har varit ett par händelserika veckor, jag har bland annat blivit ett år äldre, vi har firat fyraårig bröllopsdag och vi har bokat vår sommarsemester. Det blir över två veckor i Frankrike, vi ska bila runt och campa. Vi har även införskaffat nya cyklar, jättefina med kolfiberramar. De väger knappt någonting och man bara glider fram längs vägen. Snacka om skillnad från den gamla cykeln!

Bröllopsdagen var en arbetsdag för oss båda två så det lämnade bara kvällen fri. Så fort jag kom hem från jobbet tog vi en cykeltur på ca 3 mil, en härlig vända runt Ashdown Forest. Det var en underbart fin kväll så vi kunde njuta av fantastisk utsikt över både Ashdown Forest och South Downs. Väl hemma igen lagade maken sin svamprisotto som jag bara älskar. En flaska champagne öppnades också för att fira fyra år som gifta. Bubblorna var en himla fin idé på kvällen men när jag skulle upp och jobba följande dag kändes det inte lika smart. Följande dag var min födelsedag och jag var tyvärr tvungen att kliva upp 06:20 för att gå till jobbet. Måste säga att konsumptionen av bubblorna kvällen innan gjorde sig påmind. Men efter att ha öppnat en massa presenter blev jag genast på bättre humör. En pastamaskin, nya kläder samt en mackapär att odla groddar i finns nu i min ägo. Men bästa presenten av alla kom från maken i form av ett oerhört generöst bidrag till cykeln. När jag kom in till jobbet låg ett presentkort från M&S och väntade samt ett urgulligt kort från mina kollegor. På kvällen tog maken ut mig på vår favoritrestaurang. Maten var som vanligt utsökt. Inte behövde vi bekymra oss om vem som skulle köra hem heller för min superrara kompis ställde upp som chaufför. Inte nog med att hon agerade personlig taxiservice, hon gav mig en fantastisk bok om brittiskt natur och djurliv också. Igår blev det mera födelsedagsfirande. Några av våra vänner hade anordnat en liten trädgårdsfest. De är då bara för underbara, inte nog med att de bakat en tårta åt mig och fixat bubbelvin, de gav mig en hög med presenter också. Jag fick ett jättefint halsband, en bok om insekter och en handmålad glaskula på en lång stav. Kulan fylls med vatten och sätts ner i en blomkruka. Idén är att vattnet släpps igenom långsamt och växten behöver inte vattnas på ett par veckor. Vad jag är lyckligt lottad som har så fina vänner!

Imorse var det en långtur på cyklarna som gällde. Tyvärr märkte jag att mina växlar inte funkade som de skulle så vi fick göra en omväg till affären där vi köpte cyklarna så att de kunde undersöka problemet. Det visade sig vara att det var fel på växlarna och en del behöver bytas ut. Delen fanns inte på lager så vi måste ta in cykeln igen nästa vecka. När vi kom hem igen insåg vi att vi varit ute i två timmar och fyrtio minuter. Maken räknade ut att vi cyklat över fem mil. Gissa vem som kommer att sova gott ikväll :)

Tillbaka på hästryggen

2009-06-19T12:21:00.002+01:00

Jag har inte kunnat rida på ett par veckor men nu är jag tillbaka i sadeln. Hade lektion i onsdags. Knaspållen var lite livlig och osamarbetsvillig första tio minuterna men sedan slappnade han av och jobbade jättefint.

Igår red jag ut för första gången på evigheter. Sedan jag damp i backen strax före jul har jag bara ridit ut ensam en enda gång eftersom självförtroendet fick sig en rejäl törn. Jag bestämde mig för att prova en ny tur och satte av. Vi hade bara varit ute en liten stund när vi red förbi ett hus där någon hade en motorsåg i full gång. Hästen blev lite orolig men jag strök honom på halsen, pratade lugnande med honom och manade på med skänkeln. Han knatade rakt förbi utan att skygga. Lite senare kom vi till en härlig skogsstig där vi galopperade lite. Tosspållen skyggade ordentligt inför en gren som ramlat på backen och tog ett rejält sidoskutt. Min instruktörs tjatande om att jag verkligen ska sitta på rumpan måste ha gett resultat för min bakdel rubbades inte en millimeter. Lite senare stötte vi på något superläskigt, nämligen en ormbunke som brutits av och hängde över stigen. Den knäppa hästen fick för sig att det var ett hästätande monster från en yttre galax, snurrade runt och travade iväg i motsatt håll. Jag vände honom och när han såg att monstret var kvar började han backa. Men efter lugnande prat, en ordentlig uppmaning att gå framåt från mina skänklar och en liten petning med spöet gick han förbi. Självklart fick han massor med beröm för att ha varit så modig. Ormbunkar är ju inte att leka med :)

Jag är fånigt stolt över att turen gick så bra och att vi klarade av otäcka saker som motorsågar, pinnar och ormbunkar!

Hemma igen

2009-06-15T21:27:00.010+01:00

Himmel vad tiden går fort. Förra veckan den här tiden satt vi på Roms flygplats och väntade på att planet skulle ta oss tillbaka till England igen. Vilken underbar helg vi hade, Rom är en helt fantastisk stad. Jag skulle kunna åka tillbaka imorgon! Vi klämde in mängder på fyra dagar, gick vad som kändes flera mil om dagen. Mellan allt vandrande och all sightseeing njöt vi av god mat och gott vin. Mina fötter protesterade ordentligt mot slutet av vistelsen, kanske inte så konstigt med tanke på att vi gick i timmar varje dag. Men vad gör några blåsor och skavsår när man har sett Colosseum, Piazza del Campidoglio, Piazza Navona, Forum Romanum, Palatinen, de berömda fontänerna, St Peterskyrkan, Vatikanen, Sixtinska kapellet, Spanska trappan, Pantheontemplet, mängder av vackra byggnader och en hel massa annat!

Utsikt från kupolen på St Peterskyrkan

Inne i St Peterskyrkan

St Peterskyrkan

En av de många fontänerna

Pantheontemplet

En av byggnaderna runt Fontana di Trevi

Fontana di Trevi

Spanska trappan

Byggnad i Forum Romanum

Och en till byggnad i Forum Romanum

Colosseum

Ruin från Forum Romanum

Piazza del Campidoglio

Piazza Navona

St Peterskyrkan på avstånd

Rome, here we come!!

2009-06-04T15:29:00.003+01:00

Sitter på jobbet och räknar minuterna tills arbetsdagen är slut. Sedan bär det av hem för att packa, fixa käk och ta hundarna till Michele som ska vara hundvakt.

I morgonbitti blir det uppstigning i gryingen för att flyga till Rom. Maken fick reda på resmålet i morse och han blev minst sagt överlycklig när han fick reda på att han ska spendera sin födelsedag i Rom. Nu är det bara att hoppas på att det inte blir åska och drivis under vår vistelse i den italienska huvudstaden.

Återkommer efter helgen med bilder...

Värmebölja och kubbspel

2009-06-01T20:57:00.002+01:00

Nu har vi njutit av en härlig värmebölja några dagar. Sommaren har verkligen kommit. Vi har haft strålande sol från en klarblå himmel, lätt bris, varmt och skönt. Jag har planterat upp rabatterna och alla krukor och hängamplar. Plantorna har bara varit på plats i en vecka men jistanes vad de har vuxit.

Makens födelsedag närmar sig med stormsteg och han är inte det minsta imponerad över att jag inte talar om för honom vad som är planerat! Inte törs jag skriva det här heller utifall att han får för sig att läsa min blogg. Han får vackert ge sig till tåls ett tag till. Något som visar sig vara oerhört svårt för honom, han håller på att gå åt av nyfikenhet.

Igår började vi dock födelsedagsfirandet lite lätt med att ha några vänner över på drinkar, käk och ett parti kubb. Kubbspelandet har blivit ett populärt inslag i sommaraktiviteterna i vår lilla by. Till en början var engelsmännen aningen skeptiska inför detta gamla vikingaspel när vi först introducerade det men nu har vi flera hängivna anhängare. En av våra vänner hade amerikaner på besök förra året och självklart bjöd vi in dem på ett parti, något som blev mycket uppskattat.

Jag spenderade större delen av gårdagen i köket och fixade i ordning en massa mat för en sisådär femton personer. Och eftersom jag är livrädd för att göra för lite mat hade jag lätt kunnat bjudit in hela byn med släkt plus en hel armé på käk också. Det hela blev en mycket trevlig tillställning. Mitt lag förlorade båda omgångarna kubb. Jag förnekar till hundra procent att min konsumption av öl påverkade min förmåga att kasta pinnarna. Min oförmåga att få omkull kubbarna hade inget som helst att göra med min promillehalt.

Något som var mindre trevligt var att kliva upp tjugo över sex i morse. Efter en kall dusch och en balja stark koffeinhaltig dryck började jag känna livet återvända. Koffeinhalten behövde dock ständig påfyllning under dagens gång. Nåja, nu är dag ett utav fyra avklarad. Helgen och makens födelsedag närmar sig...

Ormar, vattensalamandrar, Romeo och Julia

2009-05-17T20:42:00.015+01:00

Skum titel på inlägget kan tyckas men det innefattar lördagens aktiviteter. Efter morgonpromenad med hundarna och frukost till både oss själva och fyrfotingarna åkte vi iväg till vår vält kurs om reptiler och amfibier. Det var verkligen en otroligt intressant kurs. Vi fick se flera kopparödlor, snokar, två huggormar, en ödla, en padda samt tre olika arter vattensalamander. Reptilerna samlades under plåtbitar som lagts ut på marken. Dessa värms upp av solen och reptilerna kryper under för att få värme. De första två fyrkanterna lyftes upp utan att det fanns så mycket som en skalbagge därunder. Men vid den tredje hade vi bättre tur. Där fanns en kopparödla som raskt plockades upp av kursledaren så att vi kunde ta oss en bättre titt på den. Efter en liten stund frågade han om någon ville hålla den och jag sträckte fram handen fort som attans. Nu kan jag se skilja på hanar och honor och jag kan även uppskattningsvis säga hur gammal den är. Med åldern utvecklar kopparödlan blå prickar på skinnet, det var helt nya kunskaper för mig. Vid nästa anhalt hittade vi en snok, även denna plockades upp för inspektion. Självklart höll jag i den också, jag var ju helt enkelt tvungen att ta vara på varenda chans att hantera en orm. Kopparödlor fanns det gott om och vi såg uppskattningsvis ett fyrtiotal under dagen. Höjdpunkten var huggormen, vi såg två stycken, honor båda två. Kursledaren plockade upp den ena med van hand. Jag blev förvånad över att hon var så pass lugn, hon försökte inte hugga en enda gång. Huggormar är fredliga varelser som bara biter om de blir trängda. Även om en huggorm biter så är det inte säkert att de sprutar in något gift, tydligen kan de skilja på försvarsbett och bett för att skaffa mat. När vi klarat av reptilerna gick vi vidare till amfibierna. Dessa hade kursledaren redan fångat in eftersom vi inte fick gå i närheten av dammarna som fanns på området. Han hade tre olika arter vattensalamander samt en padda. Den enda arten han inte fått tag på var en groda. Jag som sett så framemot att få inspektera en groda men åtta arter av nio möjliga är definitivt inte fy skam.

Jag håller i en kopparödla

Kopparödlan på lite längre avstånd

Kursledaren håller i en snok (som sedan lämnades över till mig)

Huggormshona på väg att släppas fri

Huggormen väldigt nära mina fötter - lägg märke till min gummistövel i högra hörnet

Maken fick in en närbild

En helt vanlig padda

Större vattensalamander

Och igen...

När vi sagt hejdå till ormarna och salamandrarna åkte vi hem för att duscha och byta om. Sedan tog vi tåget in till London. Innan föreställningen började hann vi med ett restaurangbesök också. Sedan var det dags för Romeo och Julia. Globe teatern är en helt otrolig byggnad, även om man inte gillar Shakespeare är det värt att gå dit bara för att titta på byggnaden. Föreställningen var magisk. Fantastiskt skådespeleri, tjusiga dräkter och otrolig koreografi. Ett besök på Globe teatern glömmer man inte i första taget, det är då ett som är säkert.

Snart lördag!

2009-05-15T21:03:00.002+01:00

Ikväll är jag studsig och förväntansfull som en liten barnunge inför morgondagens aktiviteter. Längtar som en galen gnukalv. Klockan tio börjar vår fältkurs om amfibier och reptiler, vi hoppas få se nio olika arter på en och samma dag. Vi ska lära oss om deras boplatser, olika identifieringstekniker och annat skoj. Jag som bara älskar grodor och ormar, det är rena rama drömkursen. Väderförhållandena ser inte lysande ut men det gör ingenting. Jag har både gummistövlar och regnjacka. Självklart ska kaffetermosen packas också.

Efter att vi studerat grodor och ormar bär det av in till London med ett gäng vänner för att se Romeo och Julia på Globe teatern.

Kan det inte bli lördag snart!!!

Invasionen av svenskarna är över

2009-05-12T19:09:00.015+01:00

Nu är vi tillbaka i vardagslunken igen efter att ha haft mormor, mamma och hennes sambo här i tio dagar. Det var verkligen jättemysigt att ha dem här och vi fick en fin tid tillsammans. Jag släpade dem runt halva Sussex för att titta på visningsträdgårdar, slagfält och lite annat. En shoppingtur hann vi också med samt en uppvisning i folkdans klockan fem på morgonen. Det sistnämnda var Morris dancing utfört av min vän Jill och hennes dansgrupp. Den första maj varje år samlas de på Ashdown Forest och dansar in soluppgången. I år tyckte jag att det skulle vara himla trevligt att titta på och eftersom händelsen inföll under tiden mina besökare var här tänkte jag att det skulle vara trevligt för dem att uppleva något som är typiskt engelskt och som de garanterat aldrig sett förut. Det käcka förslaget framfördes och mottogs med stor entusiasm. Dock var jag mindre entusiastisk när maken ruskade liv i mig tjugo över fyra på morgonen. Då kändes påhittet inte alls lika käckt och trevligt. Men efter intag av koffein och en kort promenad till höjden där dansen utfördes började jag bli människa igen. Det var en fantastiskt fin morgon, dimman reste sig ur dalgångarna och solen gick upp samtidigt som dansen började. Till vår stora lättnad märkte vi att det ine var bara vi som var tillräckligt knasiga för att gå upp så tidigt, vi uppskattade att det var runt tvåhundra personer som tittade på när soluppgången dansades in. Efteråt bar det iväg till puben för kaffe och mackor, även öl för en hel del. Öl klockan halv sju på morgonen kändes aningen magstarkt för min del så jag höll mig till kaffet.

Hundarna trivdes också mycket bra med besökarna. För deras del innebar det ju ytterligare tre personer som kunde gosa och leka med dem. Sadie låg i mammas och Rolands säng varje morgon. Hon tyckte att det var alla tiders med besökare som tillät henne att hoppa upp i sängen på morgonkvisten.

Det blev som sagt några besök till några av de fina visningsträdgårdarna som området har att bjuda på. Just nu blommar azaleor, rhododendrons och vildhyacinther för fulla muggar, det är helt otroligt fint. Här följer lite bilder, tyvärr kunde jag inte fixa blå himmel men man kan inte få allt här i livet. Tjusig blomsterprakt duger gott det med.

Massor med vildhyacinther.

Blomma på en stor buske som jag inte har en aning om vad den heter. Fin var den i alla fall.

Aprikosfärgad azalea.

En av de många rhododendrons.

En hel slänt med azaleor.

Ännu mera azaleor.

Vildhyacinther och en buske som jag inte har en susning om vad den heter. Tyckte bara att det var fint med det blå mot den gula busken.

Ännu en azalea.

Utsikt över sjön precis efter en regnskur.

Herrgården inbäddad av blåregn, azaleor och rhododendrons.

I'm back...

2009-04-25T17:33:00.005+01:00

Tänkte att det var dags att komma med ett nytt inlägg efter några dagars frånvaro. Jag har tänkt mycket på Pias bortgång sista tiden, framförallt hennes familj och främst hennes två söner.
Vad gäller mitt eget liv så knallar det på som vanligt. Hade hästen i onsdags och han var på sitt allra bästa uppförande. Ridningen gick super, han riktigt flöt fram och jobbade jättefint trots värmen och den stekande solen.

I torsdags var det dags för en av årets höjdpunkter, nämligen att se vår vän dansa Morris Dancing på St Georges Day. Morris Dancing är en engelsk folkdans där alla danssällskap har olika dräkter och olika rutiner. Verkligen en trevlig bit av engelsk tradition. Varje år på St Georges Day (23 april) dansar vår vän Jill och hennes sällskap utanför en riktigt gammal pub. Efter dansandet går alla in och sjunger folksånger och dricker öl. Det blev dock apelsinjuice för min del eftersom någon (dvs jag) måste ju köra hem igen. Den här kvällen är verkligen magisk och det är som att stiga flera årtionden bakåt i tiden.

Här är våren i full gång, vildhyacintherna blommar för fullt i skogarna och doften är helt fantastisk. Förutom vildhyacintherna så är azaleorna på väg att slå ut medan de flesta rhododendronbuskar är i blom, vissa arter har dock blommat över. Våren i England är verkligen fantastisk, jag är oerhört lyckligt lottad som bor här och kan ta del av blomsterprakten. Igår var jag ute och gick i en björkskog där marken var täckt av vildhyacinther, det var som en matta av blått. Kameran var med men Anna klörfia hade inte kollat batteriet vilket stendog efter första fotot, lagomt irriterande.

Nu har jag börjat nedräkningen till när mormor, mamma och hennes sambo kommer. På onsdagkväll landar deras plan på Heathrow och de stannar i hela tio dagar. Det ska bli så roligt att ha dem här!

Operation viktminskning framskrider med goda resultat. Eller rättare sagt, det går inte så mycket neråt på vågen men kläderna sitter lösare och både midja, lår och rumpa har krympt i omkrets. Jag har upptäckt att jag verkligen älskar att springa! Kroppen har även börjat svara positivt på denna nya form av motion och jag orkar redan mera och kan springa längre. På torsdagmorgon sprang jag 7 km rundan och var inte det minsta trött när jag kom in i byn igen så jag klämde in ett varv runt byn också. Idag blev det circuits som vanligt och efteråt tog jag ett pass på 5,5 km i roddmaskinen.

Sorgliga nyheter

2009-04-18T14:15:00.002+01:00

När jag snabbkollade min blogg igår på jobbet läste jag kommentaren min goda vän lämnat och trodde knappt mina ögon när jag såg vad hon skrivit. En skolkamrat till oss har hastigt gått bort endast 33 år gammal. Så oerhört sorgligt, jag kan inte fatta att det är sant. Efter att ha fått höra om hennes hastiga bortgång känns allting väldigt konstigt, 33 år är ju för sjutton på tok för tidigt att gå bort! Mitt svammel om vardagslivet verkar så meningslöst när jag tänker på vad hennes söner och resterande familj går igenom just nu. Det här får bli allt för den här gången, att skriva om vad som hänt i mitt liv sista dagarna känns opassande och respektlöst. Pia var en mycket fin tjej och mina tankar går till hennes familj.

Ett tag sedan sist

2009-04-14T20:43:00.003+01:00

Usch vad jag varit dålig att blogga sista veckan. Idag är det första gången på nästan en vecka som jag slår på datorn. Det har varit en underbar påskhelg, vädret var inte det bästa men man kan inte få allt. Jag har varit ledig hela helgen, verkligen härligt att spendera en långhelg med maken, det blir inte många av det slaget nuförtiden.

Långfredagen bjöd på regn, regn och ännu mer regn. Vi spenderade långfredagen hos svärfar som fyllde år på skärtorsdagen. Det blev en trivsam dag med god lunch och trevligt sällskap. Jag var dock snortrött efter att ha yrat runt som en skållad råtta på skärtorsdagen så intaget av koffeinhaltig dryck blev högre än vanligt. Väl hemma igen fixade jag till lax marinerad i koriander, vitlök, limejuice och ingefära. Till detta färsk broccoli, färskpotatis och självklart ett gott vitt vin.

Efter fredagkvällens intag av det förrädiskt goda vinet krävdes det lite mer ansträngning än vanligt att masa sig upp ur sängen följande morgon. Det var circuit training som vanligt vilken börjar kvart över nio så det var bara till att kliva upp och ta jyckarna på morgonpromenaden. När jag återhämtat mig efter motionsklassen och ett pass i roddmaskinen, duschat och ätit frukost åkte vi och inhandlade ett nytt fågelbad. En av hundarna lyckades ha sönder det gamla. Sadie var den som spelade mest oskyldig så vi tog det som ett tecken på att det var hon som var boven i dramat. Apropå Sadie så har övandet med att få henne att gå på bakbenen gett ett finfint resultat. Nu går hon på bakbenen utan att stödja sig på mig och hon blir så stolt när hon får beröm och godis. Den som påstår att det inte går att lära gamla hundar nya tricks kan slänga sig i väggen, min lilla colliefröken är åtta år och det går alldeles ypperligt att träna in nya saker med henne.

Efter en dusch, ombyte från hyfsat otrendiga hundkläder och en omgång med både smink och hårtork åkte vi till en italiensk restaurang som ligger väldigt högt upp på topplistan av favoritställen. Efter att ha velat mellan skaldjursrisotto och kronärtskocksrisotto i typ en halvtimme bestämde jag mig till slut för kronärtskocksrisotton. Den med skaldjur har jag ätit flera gånger av just den anledningen att den är så vansinnigt god. Den här gången var jag i valet och kvalet mellan en ny risotto eller samma gamla vanliga. Äventyrslusten vann och det blev kronärtskockor för hela slanten. Vilket visade sig vara mycket lyckat för den var verkligen utsökt. Massa vitlök, parmesanost, vitt vin och så kronärtskockor då såklart. Till min stora sorg var jag på tok för mätt för att klämma ner efterrätt så vår delikata middag avslutades med en espresso istället för en tiramisu. Denna trevliga påskafton avslutades med ett besök på bypuben.

Igår bestämde vi oss för att åka till Chartwell som var hem till ingen mindre än Winston Churchill. Huset och trädgården ägs av the National Trust, en välgörenhetsorganisation som bevarar gamla byggnader och även skogs och kustområden. Jag hade föreställt mig Chartwell som ett pampigt palats men fann att själva huset var faktiskt ganska litet. Ägorna och utsikten var däremot fantastiska, jag har full förståelse varför den gode Winston köpte egendomen. Det var otroligt intressant att få reda på lite mera om Winston Churchill och framför allt se ett omfattande urval av de tavlor han målat. Att han var en så skicklig konstnär hade jag ingen aning om! Jag visste att han hade måleriet som hobby men att han kunde åstadkomma riktiga konstverk var en nyhet för mig. Hit ska jag definitivt ta mamma och mormor när de kommer på besök om ett par veckor.

Idag har jag spenderat större delen av dagen i stallet. Jag hade inte träffat pållen på nästan en vecka så abstinensbesvären hade börjat sätta in. Jag bestämde mig för att rida ut på egen hand idag, något som jag inte gjort sedan före jul då vi gick igenom en period då han stegrade och trilskades ordentligt. Grädden på moset blev när hans konstrande dagen före julafton resulterade i att jag damp i backen. Efter den incidenten åkte mitt självförtroende så långt ner i skoskaften det bara gick att komma. Men eftersom jag tillhör den envisare sorten totalvägrade jag att ge upp och självkänslan började sakta men säkert att komma tillbaka. Idag kände jag mig tillräckligt modig för att rida ut och det gick kanonbra. Jag kunde inte låta bli att ta en busgalopp runt ett fält, frestelsen blev bara för stor för barnungen inom mig. Pållen satte iväg på tok för fort men kom lydigt ner till den takt jag bad om. Eldprovet kom när vi var på väg hem och en enorm lastbil kom emot oss. Jag satt lugnt och brydde mig inte om den och pållen knatade på som om ingenting hade hänt.

En annan trevlig nyhet är att min goda vänner Åsa och Johan har blivit föräldrar! Nu är det färdigsvamlat för den här gången, det är dags för mig att skicka ett mail till de stolta föräldrarna.

Motionsryck...

2009-04-07T20:43:00.003+01:00

...har jag drabbats av. Efter ett långvarigt förhållande till kakor, ostmackor och annat onyttigt har mina kläder börjat sitta åt. Då jag totalvägrar att gå upp en storlek var det bara att begära skilsmässa från kakorna och gå på dejt med grönsakerna istället. Grejen är den att jag äter ju nyttigt om man bortser från affären med kakorna och ostmackorna. Nu har jag lyckats hålla handen ur kakburken i över en vecka. Det har även blivit flera tortyrpass i roddmaskinen. Rodd är jobbigt så inåt skogen men man märker resultat väldigt fort vilket är inspirerande. Idag plockade jag även fram löparskorna. Tänkte att det är ju ingen mening att ha ett par bra löparskor om de bara sitter i kartongen i garderoben, där gör de ju ingen nytta. Så efter uppdrag häst, hundpromenader och plantering av vad som kändes som en halv miljard Flitiga Lisor åkte löparskorna på. Sadie hängde också med. Iväg bar det och jag undrade hur länge jag skulle orka springa innan jag ramlade ihop i en utmattad hög. Till min stora förvåning klarade jag en runda på över 5 km där sista backen är låååång och seg. Jag trodde aldrig att jag skulle palla hela vägen men det gick galant. Det som är så skoj med träningen och skilsmässan från kakorna är att favojeansen sitter redan lösare.

Idag har jag även planterat om en hel drös med Flitiga Lisor. Efter ett tag insåg jag att det inte fanns skuggan av en sportkeps att de skulle få plats inne i köket. Eftersom vi inte har något växthus och plantorna inte kan stå ute ännu hade jag helt plötsligt en hel hög hemlösa plantor. Det kändes inte speciellt kul att bli anmänld till växtskyddsföreningen för misskötsel av trädgårdsväxter så det blev till att gnugga de små grå för att komma på en lösning. Så gick det upp ett Liljeholmens. Jag gick till min granne och frågade om det möjligtvis gick att hyra in ett gäng Flitiga Lisor i deras växthus. Jodå, det var inga problem så jag sprang hem igen och kunde lugna de oroliga plantorna och försäkra dem om att jag hade fixat ett hem till dem. Tur att man kommer bra överens med grannarna. Dock kom vi inte överens om någon hyra så jag får väl baka sockerkaka och kanelbullar åt dem som tack för hjälpen. Svenska bakverk brukar bli uppskattat.

Imorgon jobbar jag sista dagen innan påsk. Det ska bli så himla härligt att ha en långhelg ledig med maken! Tyvärr ser det inte så bra ut på väderfronten men man kan ju inte få allt.

Värmeböljan håller i sig

2009-04-06T21:16:00.003+01:00

Härligt med en ledig dag efter ett fyradagarsskift. Detta gick dock relativt smärtfritt, inga hemska klagomål från någon missnöjd kund vilket alltid är en bonus. Det var en oerhört fin kväll i lördags så min käre make tyckte att vi skulle åka till en pub i grannbyn och ta en öl innan maten. Jag hade tänkt köra ett tortyrpass i roddmaskinen men var inte alls svår att övertala när jag hörde erbjudandet om en liten utfärd. Det är oerhört fint läge på puben, man har en underbar utsikt och den här tiden på året är de kringliggande fälten fulla av små lamm som bräker, skuttar och hoppar. Vi satt ute och njöt av kvällssolen och ölen (eller mineralvatten i mitt fall, någon var ju tvungen att köra hem igen) medan vi skrattade åt lammen som levde loppan på fältet mittemot. När det blev för kallt att sitta ute gick vi in och frågade om det fanns ett ledigt bord i restaurangdelen. Vi hade tur som tokar för de hade precis fått in en avbeställning. Vi beställde tonfiskkotlett med nicoise sallad båda två, jisses vad god den var. Inte en helt fel avslutning på en lång arbetsdag.

Igår var det inte vilken dag som helst. Min lilla brorson, världens sötaste Oliver blev fyra månader igår.

Imorse var jag klarvaken halv sju. Efter ett par minuter insåg jag att det skulle vara stört omöjligt att somna om så det var bara att skutta upp ur sängen och leta fram hundkopplen. Eftersom jag hade mer tid än vanligt innan uppdrag häst bestämde jag mig för att ta hårbollarna på en rejäl morgonpromenad. Det blev vändan på 6.5 km. Vi hade skogen alldeles för oss själva, det var så härligt att njuta av den svala morgonluften och fåglarnas kvitter. Efter frukost till fyrfotingarna och mig själv bar det av till stallet. Pållen var lite sur över att ingen brydde sig om honom och att alla hans kompisar gått ut i hagen men han blev snabbt på bättre humör när han upptäckte mig och insåg att nu var det hans tur att bli ompysslad. Jag tog ordentlig tid på mig idag, stökade med än det ena, än det andra. Tiden förvandlas lätt till ett svart hål när man är nere i stallet, det är alltid något som ska göras, allt från hönät till att sopa stallgården. Ridningen gick fint, han har uppfört sig exemplariskt sista veckorna. Idag fick han dock ett knasryck. Hindren som ligger på marken utanför manegen hade helt plötsligt förvandlats till hästätande monster från yttre rymden. Han skuttade åt sidan och satte av i galopp åt andra hållet. Knäppa knasdjur. För några månader sedan blev han livrädd för en bofink. Han trodde förmodligen att bofinken var utrustad med maskingevär och sylvassa tänder...

Nej nu är det färdigsvamlat för mig för den här gången.

En underbar dag

2009-04-01T20:01:00.006+01:00

...har det varit idag. Jag var uppe strax före sju och såg till min stora glädje att det var ett strålande väder. Efter ett intag av koffeinhaltig dryck letade jag fram jyckarnas koppel och stack fötterna i gummistövlarna. Ute på fältet väntade min kompis och hennes galna hund. Vi knatade iväg genom skogen och pladdrade på om allt möjligt. Efter frukosten rafsade jag ihop ridgrejorna i all hast och gav mig av ner till stallet för att hinna mocka innan ridlektionen. Pållen uppförde sig verkligen oklanderligt där han stod uppbunden utanför stallet medan jag skyfflade hästlort i en skottkärra. Han försökte visserligen knapra på dörrarna, tugga på repet och handtagen på skottkärran men slutade så fort han upptäckte att jag hade minsann ögonen på honom. Jag är jättestolt över att han kunde stå uppbunden i över en halvtimme utan hönät! Han är ju bara sex år och det här med att stå stilla är inte så lätt för honom alla gånger. Lektionen gick riktigt bra, han tog ut stegen fint i både skritt och trav och vi fick in några fina övergångar till kort galopp också. Men så skulle jag rida nerför mittlinjen och då gick allt åt pipan. Första delen gick väl någorlunda bra, jag lyckades hålla honom rakt men mot slutet vete sjuttsningen vad som hände. Han blev vinglig och jag stödde honom inte tillräckligt med skänklarna och fick inte till svängarna på slutet. Efter några försök blev det aningen bättre men långt ifrån bra. Nåja, det är bara att traggla på, en vacker dag sitter det säkert. Skam den som ger sig.

När jag kom hem igen blev det dags för årets andra gräsklippning. Det blev riktigt fint och tomten ser nu väldigt prydlig ut. Eftersom det var en så fin dag kunde jag inte låta bli att plocka fram kameran.

Vårt magnoliaträd.

Sadie bland påskliljorna.

Påskliljor utan Sadie :)

Baksidan av huset i vårsolen.

Resten av eftermiddagen ägnades åt promenad med jyckarna, stallsysslor och middagsfixande.

Nu väntar duschen, jag måste få av mig lite hästlukt innan jag bänkar mig framför TVn. Ett nytt avsnitt av The Apprentice väntar...

Battle Abbey

2009-03-30T20:34:00.000+01:00

Efter flera helger av jobb, stök med huset och trädgården kände vi att det verkligen på tiden att vi spenderade vår lediga söndag med mera angenäma aktiviteter. Efter hundpromenad, ett tortyrpass i roddmaskinen, dusch och frukost satte vi oss i makens sportbil och gav oss iväg. Efter en mycket trevlig bilfärd genom böljande kullar kom vi fram till Battle Abbey där slaget vid Hastings utspelades. Klicka på länken om mera kunskap önskas om detta ämne. http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Hastings

I entréavgiften ingick en audioguide som man kunde lyssna på medan man gick runt. Det var helt fascinerande att få striden återberättad samt en massa andra intressanta fakta om klosterkyrkan som William the Conqueror lät bygga till minne av de tusentals soldater som stupade i striden.

Den här bilden visar "porthuset". Byggnade i sig är inte bara en magnifik entré utan skyddade även kyrkan mot inkräktare.

Där muren står nu är platsen där engeske kungen Harald hade satt upp sin armé. På andra sidan fältet väntade William the Conqueror.

Det här är utsikten William the Conqueror hade när han såg upp mot toppen av kullen. Men istället för en imponerande klosterkyrka skådade han kung Harald och hans soldater.

Det här är ruinerna av klostrets östra vinge. Den här delen bestod till största delen av munkarnas sovsalar. Själva kyrkan revs under Henry den åttondes styre.

Buske med fina röda bär som vi inte kunde låta bli att föreviga!

Det här är en del av klostret som bevarats. Nu används en del av byggnaden som privatskola.

Det här är från östra vingens ruiner och man tror att munkarna använde den här delen som samlingsrum.

Det var allt från mig för den här gången!

Regn och rusk

2009-03-26T22:22:00.000Z

Jaha, så har värmeböljan tackat för sig och dragit vidare på nya äventyr. En kall nordanvind har ersatt den härliga vårvärmen. Nordanvindens polare regnet hade också anmält sig för tjänstgöring. I morse när jag var ute med hundarna duggade det lite och när jag någon timme senare kommit ner till stallet var det som om himlens portar öppnat sig. Regnet riktigt vräkte ner. Hästen såg inte alls speciellt road ut när han såg mig komma dragandes på sadeln och tränset. Men turen var på min sida och regnet upphörde. Hästen jobbade verkligen fint idag, han verkade väldigt angelägen att vara mig till lags.

På vägen hem från stallet hämtade jag den lilla krabaten på bilden här ovanför. Hon heter Maggie och hennes matte är även ägare till hästen. Maggie följde med mig hem eftersom matte hade fullt upp idag. Sadies uppsyn mulnade ordentligt när hon såg att jag hade en nykomling i form av hårboll med mig hem. Min bestämda lilla colliefröken var inte alls imponerad av mattes påhitt och det krävdes inte direkt en hundexpert för att se att hon önskade den nyanlända varelsen dit pepparn växte. Maggie tog dock väldigt lite notis om surtanten och satte glatt igång att göra sig hemmastadd. Sadies missnöje växte för varje minut och det dröjde inte länge innan hon gav mig en av sina mest förnärmade blickar. När det sedan blev dags att åka tillbaka till stallet blev Sadie om möjligt tio gånger surare för Maggie fick följa med istället för henne. Maken skulle iväg och jag ville inte gärna lämna Maggie ensam med queen bitch så hon fick följa med mig ner till stallet. Medan jag var borta satt Sadie nog och önskade att hon hade en voodoodocka i form av Maggie som hon kunde sticka nålar i. När jag kom hem igen blev Sadie inte alls speciellt glad över att se att hårbollen fortfarande hängde med. Till Sadies stora glädje blev Maggie hämtad strax före åtta. Jag tror knappast att avskedfrasen till Maggie var Välkommen åter!

Nej nu har en hel mängd bly samlats på ögonlocken så nu är sängen nästa anhalt.

Lite vårbilder

2009-03-24T19:19:00.000Z

Värmeböljan höll i sig över helgen och medan jag slavade på kontoret var maken ute och njöt av det fina vädret med kameran i högsta hugg. Här kommer ett litet urval med bilder från vår lilla by.

Träningsvärk...

2009-03-20T13:08:00.000Z

..har jag så det räcker till och blir över. Igår cyklade jag till stallet, en sträcka på en dryg mil med många backar. Nere i stallet väntade hästens ägare, hon följde med mig på cykeln som moraliskt stöd. Hon är bara så gullig att orden inte räcker till. Hon har varit så oerhört omtänksam och gett mig väldigt mycket stöd under den här tiden, hon är värd ett jättefång med rosor.

Det gick verkligen bra igår, vi hade inga som helst incidenter. Det enda som hände var att ägaren druttade av cykeln då en träbit fastnade i hjulet. När cykeln stod med bakhjulet rakt upp i luften trodde han att cykeln förvandlats till ett hästätande monster och skyggade lite, knashäst. På vägen hem klämde vi in lite galopp runt ett fält. Han var jättesnäll, satte av lite för fort för mitt tycke men saktade ner när jag bad honom. Efter ett litet tag saktade jag ner till skritt för att sedan be om galopp igen. Vi klarade ett möte med en traktor galant också. När vi var på väg hem kom en stor tankbil och körde förbi, hästen knatade på hur lugnt som helst utan att konstra.

Så var det dags att hoppa upp på cykeln och trampa hemåt igen. Backarna på hemvägen är mycket värre, särskilt den allra sista innan man kommer in i byn. Den är lång och seg, man trampar och trampar och det känns som om den eländiga backen aldrig tar slut. Idag känns det duktigt i benen, det kanske inte var så smart att cykla över en mil, rida över en timme för att sedan cykla över en mil hem igen när man inte tränat sådär jättemycket sista tiden :) Vädret var helt fantasiskt idag också, jag kunde cykla hem i kortärmat.

Väl hemma satte jag igång med att rensa ogräs på framsidan i någon timme innan hundarna krävde eftermiddagspromenaden. Sedan bar det av ner till stallet igen för att natta hästen, hem via mataffären, hemma igen, dammtorka och dammsuga, duscha och fixa käk. Gissa vem som sov gott inatt :)

Ikväll ska jag ut med en kompis, det ska bli kul att byta ut gummistövlarna, hund och hästkläderna och hö i håret mot högklackade boots och lite smink.

Fortsatt kanonväder!

2009-03-18T19:40:00.000Z

Så har vi haft ännu en dag med helt underbart väder. Strålande sol och sjutton grader varmt, inte illa för mitten av mars. Kameran hängde med på morgonpromenaden och här är kort på blomsterprakten nere i skogen.

Idag har jag klippt gräsmattan för första gången i år. När gräsmattan var avklarad spenderade jag ett par timmar med att rensa ogräs och att putsa till alla kanter runt rabatterna så nu ser det väldans fint och prydligt ut. Sadie var med hela tiden och hennes bidrag till trädgårdsarbetet var att släppa sin boll framför mig var tionde sekund.

Vår och strålande sol!

2009-03-17T19:02:00.000Z

Vädergubbarna hade minsann spått alldeles rätt, det har varit ett alldeles underbart väder idag. Temperaturen nådde sjutton grader och solen har strålat från en klarblå himmel hela dagen.

Jag var uppe vid sjutiden i morse och redan då visade termometern tio plusgrader. Efter att ha tagit upp en mugg te till min man som fortfarande låg ihopkurad under täcket snörde jag på mig vandringskängorna och gick ut med hundarna. Knackade på hos en kompis för att ta med hennes hund. Då fann jag att det var en till hund där, nämligen min kompis mammas hund, en korsning mellan labrador och Golden Retriever på nio månader. Sadie var minsann inte det minsta imponerad av att ha en studsig och hoppig slyngel till valp med på promenaden. Som den bestämda dam hon är satte hon nykomlingen på plats ganska omgående. Sedan hade valpen fräckheten att lukta på samma gräsfläck som henne, det var inte alls populärt. Sadie drog upp överläppen och gjorde klart för valpen att det var hennes fläck och han hade ingenting där att göra. Efter denna lilla incident förstod valpen att det var nog säkrast att inte svara emot min bestämda colliefröken. Nu är det helt otroligt vackert nere i skogen. Vitsipporna har börjat slå ut bland ett hav av påskliljor. Ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran imorgon bitti. Vitsipporna kommer att avlösas av vildhyacintherna om några veckor. Medan de blommar kan man njuta av en blå matta och en underbar doft.

Så var det dags att samla ihop ridgrejorna och åka ner till stallet. Jag hade god tid på mig innan lektionen så pållen och jag hade en lång gosestund. Han som i vanliga fall är på tok för otålig för att bli kelad med stod med huvudet lutat mot min axel en lång stund och njöt av att bli klappad. Det är en oerhört speciell känsla att få så fin kontat med ett så stort djur som en häst. Jag som var livrädd för hästar förut, tänk vad saker och ting kan ändras. Lektionen gick jättebra, han var på sitt allra villigaste humör och jobbade verkligen fint. Jag kommer att ha duktig träningsvärk i morgon, det är då ett som är säkert.

Nu är det dags att hoppa in in duschen, jag stinker häst lång väg :)

2009-03-16T19:49:00.000Z

Jistanes vad jag är trött. Kunde inte sova inatt, jag var snortrött men gick det att sova? Inte en chans, jag låg och snurrade, bökade, vände och vred på mig i vad som kändes som en halv evighet innan jag gav upp och lade mig nere i gästrummet. Det tyckte Sadie var en alldeles utmärkt idé för det gav ju henne chansen att sova i sängen med matte. Jag utrustade mig med en bok och en kopp örtte. Två timmar och åtskilliga kapitel senare var jag fortfarande klarvaken, så inåt skogen frustrerande. Sist jag tittade på klockan var den tio i tre. Suck. Så småningom somnade jag och var helt väck när klockradion satte igång tjugo över sex. Men det var bara att masa sig upp och åka till jobbet. I vanliga fall brukar mina arbetsdagar bara svischa förbi men idag riktigt segade tiden sig fram samtidigt som jag gäspade käkarna ur led och önskade att det gick att få extra starkt kaffe intravenöst. Men nu är det över och jag har fyra lediga dagar att se framemot! Största delen av morgondagen kommer jag att spendera i stallet, har ridlektion och så ska ju alla stallsysslorna utföras. Vädergubbarna har lovat fortsatt härligt vårväder så det är bara att hoppas att de har rätt. Igår var det femton grader varmt och strålande sol. Jag satt på kontoret och avundades alla som kunde vara ute och njuta av vädret.

2009-03-14T19:47:00.000Z

Hmm, det som skulle bli två slappa, lediga dagar för min del. Pyttsan vad lite det blev av den saken. Igår var det fullt upp med hundarna, hästen, matinköp, städning och hela köret. Den hektiska dagen avslutades med en god middag och gott vin. Idag har jag jobbat extra i fyra timmar, så gick det med den ledigheten. Men det är inte så illa, jag får betalt för tio timmar fastän jag bara jobbat fyra så det är värt att komma in en ledig dag även om det tar emot för stunden. Extra pengar kommer väldigt lägligt med tanke på onsdagens inlägg angående makens kommande födelsedag:)

Trött som en gnu...

2009-03-11T19:55:00.000Z

...är precis vad jag är. Har nu klarat av tre dagar av fyra och är hyfsat mör. Det sliter att vara uppe kvart över sex, sitta och koncentrera sig som en galning i tio timmar och sedan hem för att fixa käk och utföra diverse andra sysslor. Tur att det finns kaffe, mitt livselixir. Nåja, nu är det som tur är bara en dag kvar och sedan ska jag njuta av att vara ledig i två dagar. Det enda jag har planerat är att sköta om hästen på fredagmorgon, resten av ledigheten ska jag ta det så lugnt det bara går.

Just nu är jag i full färd att försöka organisera min mans födelsedag men det är dyrare än jag trodde att genomföra min plan. Törs inte skriva vad jag planerar utifall att han får för sig att läsa min blogg :) Förhoppningsvis kommer det bidrag från både hans och min familj så det kanske inte blir sådär jättesmärtsamt för bankkontot i slutändan.

Nu är sängen nästa anhalt, det känns som om en hel mängd bly har samlats på mina ögonlock.

Sol, storm, hällregn och födelsedagsfirande

2009-03-08T18:48:00.001Z

Idag har vi varit och firat svärfars fru som fyllde år i onsdags. Jag stod för det mesta av lunchen och spenderade delar av gårdagen med att svänga ihop fetaostpiroger och en hallonkaka. Jag var hyperaktiv imorse och yrade runt som en speedad ekorre. Var uppe strax före åtta, knölade in tvätt i maskinen och tog hundarna på skogspromenad. Det var gudomligt väder, klarblå himmel och strålande sol. Dock verkade det inte vara några andra hundägare som skyndat ut i det härliga vädret för vi mötte inte en kotte. Jag var tydligen ute för tidigt för de sjusovande byborna. Just sjusovare är ett uttryck som passade in alldeles ypperligt på min man för han snarkade för fullt när jag kom in igen. Elak som jag är väckte jag honom och körde sedan igång med att baka pestomuffins, hänga tvätt, slänga i en ny maskin, dammsuga, borsta hundarna, diska samt torka och ställa undan allting samt hänga upp andra maskinen tvätt. Snabbduschade och sedan var det dags att åka. Hundarna blir som vanligt alldeles knasiga när de inser att vi närmar oss farfars hus. Där finns det ju en jättestor tomt full av kaniner, fasaner, rådjur, rävar och en massa annat skoj för en hund. De far runt på gräsmattan som galningar och undersöker varje tänkbara spår av ovan nämnda djur. När vi ätit lunch, druckit kaffe och surrat en stund tänkte vi att det skulle vara trevligt med en promenad. Då såg vi att himlen blivit kolsvart och inom några minuter började det att hällregna och blåsa för kung och fosterland. Hundarna var dock mindre imponerade över att få sin promenad uppskjuten. Tack och lov var stormen inte långvarig och det dröjde inte länge förrän solen tittade fram igen. Vi knölade in oss i bilen och åkte iväg till ett stort skogsområde bara några kilometer från svärfars hus. Sadie var överlycklig för vi hade tagit med hennes boll. Hon var outtröttlig och sprang efter bollen i sjuhundra knyck under hela promenaden. Mutley lufsade på i sakta mak och var mera intresserad av farfars fickor som innehöll hundgodis. Fast är man 13 år kanske det är förståeligt att man prioriterar hundgodis framför att jaga omkring efter en boll som en annan knäppskalle. (I detta fall Sadie. )

Ikväll blir det mys framför TVn med god mat. Börjar ett fyradagarsskift imorgon så hade tänkt gå och lägga mig i hyfsad tid.

Sol, sol, stålande sol

2009-03-06T16:41:00.000Z

I morse vaknade jag av att Sadie, min border collie stod med framtassarna nere vid fotändan på sängen. Hon hade bestämt sig för att nu var det minsann färdigsovit för husse och matte och dags för hennes gosestund. När jag steg upp fann jag att det var ett alldeles fantastiskt väder. Strålande sol, klarblå himmel, en lätt frost på gräset. På väg ut med hundarna såg jag till min stora glädje att mina liljor har börjat komma upp. De var oerhört tjusiga förra året så jag hoppas att de blir lika fina i år igen. Vi mötte inte en människa nere i skogen. Allt som hördes var fåglarnas kvittrande blandat med ljudet från en och annan hackspett som hamrade på en trädstam. Det är så obeskrivligt härligt att vara ute en vacker morgon som denna och njuta av allt som naturen har att erbjuda. Hem igen för att ge hundarna mat och tillfredsställa mitt koffeinbehov som var farligt lågt. Efter att ha ruskat liv i hjärncellerna åkte jag ner till stallet för att mocka och släppa ut hästen i hagen. Han hälsade på mig genom att buffa och nafsa i snörena på min luvtröja. Knäppa djur. När alla stallsysslorna var avklarade bar det av hem via fiskhandlaren som kommer till vår by varje fredag. Jag inhandlade sjötunga, tonfiskkotletter och rökt kolja, smaskens.

Solen fortsatte att skina som aldrig förr och jag kunde bara inte stanna inomhus så jag packade in hundarna i bilen och for till Ashdown Forest, ett enormt skog och hedområde med fantastiska vandringsleder. Det blev en alldeles otroligt härlig promenad i vårvädret. Inte en människa mötte vi heller så vi hade vår del av skogen helt för oss själva.

Jag har även beställt en hel massa blommor till mina krukor och hängamplar idag. Blir det bara hälften så fint som i katalogen kommer jag att vara mer än nöjd :) Det fina i kråksången var också att det inte på långa vägar blev så dyrt som det brukar bli när jag köper allt på trädgårdshandeln. Så nu är det bara att hoppas på att växterna är av bra kvalitet och att det blir ett bra slutresultat! Jag blir så fånigt glad av blommor, de lyser upp så fint och är sådana glädjespridare med sin färgprakt och väldoft.

Ikväll ska vi ut och äta thaimat med goda vänner. Jag har svårt att föreställa mig ett trevligare sätt att spendera en fredagkväll. God mat, trevligt sällskap, mysig restaurang - kan det bli bättre?

Solsken, hagelstorm och regn

2009-03-05T20:33:00.000Z

Idag är det en alldeles speciell dag. Min lilla brorson blir tre månader idag.

När jag ändå är inne på familjenyheter så kom mamma med en väldigt trevlig nyhet igår. De kommer och hälsar på i maj! Hela tio dagar ska de vara här, det ska bli så roligt att ha dem här.

Det verkar som om våren inte riktigt bestämt sig över hur den ska ha det ännu. I måndags var det underbart vårväder men i tisdags och igår kom vintern tillbaka på besök. Igår kväll bjussade vädret på en hagelstorm också.

Idag har jag varit nere i stallet för första gången på över tre veckor. Jag insåg inte hur mycket jag saknat hästen förrän jag kom ner imorse. Han var på sitt vanliga bushumör, buffade på mig, drog upp mina handskar som stack upp ur ena fickan, lekte med dragkedjorna på mina fickor och blåste mig i håret. Han hade även lyckats dra på sig ett enormt bitmärke på halsen efter att ha gått lite för långt i sin vilja att leka med sin stallkamrat. Knäppa häst, han inser inte när de andra hästarna har fått nog och inte vill leka med honom utan fortsätter tills de blir arga och biter honom. Vad gäller ridningen så fick mitt självförtroende en ordentlig törn efter att ha dumpit av hästskrället dagen före julafton. Omständigheterna efter jul gjorde att jag bara red två gånger innan vi åkte på semester så självförtroendet var fortfarande långt nere i stövelskaften. Jag måste erkänna att jag var faktiskt rejält nervös när jag satt upp idag. Men det gick verkligen jättebra, pållen uppförde sig oklanderligt trots att min ridning var aningen rostig.

På väg hem från stallet åkte jag in till stan för att lämna tillbaka ett impulsköpt påslakanset. Det är verkligen inte speciellt smart att ha köpt vita sängkläder när man har två hundar som gillar att gosa i sängen på morgnarna. Och jag måste erkänna att jag är inte sådär jätteroad av att tvätta sängkläder stup i kvarten så mitt impulsinhandlade inköp lämnades tillbaka.

Efter att ha käkat lunch, gått ut med hundarna och spenderat över en halvtimme på ett supersvårt sudoku var det dags att åka tillbaka till stallet och natta hästen. Väl hemma igen försökte jag få huset relativt fritt från hundhår och grus, en ständigt förlorande kamp. Det är rent och fint i typ en kvart och sedan har hundarna lyckats producera ett halvt grustag och fem kilo hår igen, vete sjuttsingen hur de bär sig åt för att skräpa ner så mycket :)

Nej nu är det färdigsvamlat för mig för den här gången. Duschen väntar, jag måste bli av med lite hästlukt :)

Idag är det ett år sedan DJ lämnade oss

2009-03-02T19:41:00.000Z

Idag är det precis ett år sedan vår älskade DJ gick bort. Vilken speciell hund han var, jag är säker på att alla som hade förmånen att fått lära känna honom håller med mig. Han var varken speciellt lydig eller intelligent, inte heller var han den stiliga, tuffa och modiga vakthunden. Men han var min första egna hund och en oerhört speciell sådan. DJ var en väldigt lojal hund, han följde mig överallt. In i badrummet, ut i trädgården, dit jag gick, dit gick han också. Han var min lilla skruttehund, min vän. Det är så oerhört svårt att sammanfatta hans personlighet i skrift. Han betydde så mycket för mig och det går inte en dag utan att jag tänker på honom.

Han kom till oss som en omplacering när han var cirka fyra år. Vi besökte ett av Englands alla hundstall och efter att ha träffat några hundar varav alla hade hem som väntade dem bad vi att få hälsa på DJ. Han valde oss helt enkelt och efter att fått huset och oss själva inspekterade av en av hundstallets kontrollanter åkte jag och hämtade honom. Det var ingen dans på rosor att vara ägare till DJ. Han måste ha haft en väldigt dålig start i livet för denna stackars varelse var rädd för i princip allt. Jag minns en gång när vi haft honom några månader. Vi var på väg ut på promenad och han studsade upp och ner av upphetsning inför den kommande utfärden. I samma veva rullade min man ihop en tidning för att slå ihjäl en fluga. När hunden fick syn på den höjda handen med tidningen sprang han in i sovrummet och lade sig darrande på sängen. Öronen hängde, ögonen var stora och rädda. Stackars lilla vovve, undrar vad han hade varit med om i sina tidigare hem. Med tiden blev han mera harmonisk och lärde sig att de människor vi introducerade i hans liv enbart ville honom väl. Han fick en dålig start i livet men de sju år och fyra månader han spenderade hos oss var fyllda av kärlek och omtanke. Och vi fick kärlek tillbaka hundra gånger om.

Matte saknar dig lilla skruttenissen.

Nu är våren här!

2009-03-02T11:05:00.000Z

Idag är det ett helt underbart vårväder. Nio grader varmt i skuggan och solen strålar från en klarblå himmel. Jag har spenderat morgonen med att ta hundarna på promenad och att skrubba ur mina urnor så att de är klara för vårplanteringarna. Krokusar och snödroppar blommar för fullt, snart kommer påskliljorna också. Nere i skogen har vildhyacintherna börjat komma upp så smått. Om en månad kommer marken därnere att vara täckt av blå blommor och luften fylld av dess väldoft. Våren är bara för underbar.

Igår var det fullt upp här i huset. Jag skulle ju ha tömt ur och skrubbat de ovan nämnda urnorna i höstas innan vintern kom men det blev inget av den saken. Igår bestämde jag mig för att ta itu med saken och spenderade några timmar med att tömma en hög stora och tunga urnor på jord och senare gräva in denna jord på välbehövliga platser i trädgården. Efter att ha utfört denna uppgift och skrubbat händerna rena från jord var det dags att ta itu med badrummet på övervåningen. Höll på i två och en halv timme att skura kaklet från tak till golv, skura duschkabinen, putsa glasdörren (ett eländes jobb som tar snorlång tid), putsa speglarna och torka golvet. Himlars vad rent och fint det blev. Så fint att jag bannlyste maken från att gå dit :)

Efter att badrummet blänkte skinande rent blev det snabblunch på stående fot innan det var dags att ta jyckarna på eftermiddagspromenaden.

Medan jag slet och släpade med urnor och badrum ägnade maken sig åt att slipa och olja in arbetsbänken. Den är av trä och ska egentligen oljas in varje år... Vi har bott här sedan 2000 och har inte utfört detta en enda gång så det var verkligen på tiden. All denna aktivitet i köket gjorde att det här området var aningen rörigt. Det som i vanliga fall finns på arbetsbänken var ju tvungen att hitta ett tillfälligt hem så matbordet agerar nu avstjälpningsplats.

När kvällen närmade sig tyckte maken att vi båda gjort oss förtjänt av ett restaurangbesök. Efter att ha duschat och bytt om bar det av in till stan och vår favoritvardagsrestaurang. Ett väldigt trevligt avslutande på en hektisk dag!

Det var allt för tillfället, nu ska jag ut och njuta av solskenet!

2009-02-28T12:20:00.000Z

Sitter på jobbet och knapprar, har lunch och sitter och försöker äta en macka som smular och åker isär medan jag lyssnar på mina kollegors surrande. Idag är den sista dagen av skiftet, är sedan ledig i två dagar. Ska bli så himla skönt att inte behöva ställa klockan imorgon bitti! Tänker njuta i fulla drag av min sovmorgon, det är då ett som är säkert. Om det inte hällregnar är planerna att spendera större delen av dagen i trädgården. Vi har en hel drös buskar som måste beskäras. Vi har även ambitiösa planer att anlägga både ett grönsaksland och en damm men vi får se hur det blir med den saken. Jag är oerhört duktig att drömma upp en massa projekt men att sedan förverkliga dem är en helt annan sak!

Nu är det dags att rengöra skrivbordet från brödsmulor och kladd innan jag återgår till mina krävande kunder! Hade även tänkt fylla på koffeinnivån så jag inte somnar över tangentbordet.

Nu är även jag en bloggare!

2009-02-25T20:33:00.001Z

Jahaja, så blev det en blogg för mig också. Jag som aldrig trodde att jag skulle falla för bloggtrenden men så åkte jag dit till slut. Vi får se hur länge det håller i sig ha ha.

Så var man tillbaka i vardagslunken efter att ha varit ledig i över två veckor. Tretton av dessa dagar spenderades hemma i Sverige. Det var underbart att umgås med familjen och få njuta av en riktig vinter! Det blev även många härliga dagar i slalombacken. Min man som åkt väldigt lite skidor hade bestämt sig för att få kläm på det här med utförsåkning. Jag måste säga att jag är oerhört stolt över hans framsteg. Han fick riktigt bra kläm på åkningen till slut. Till min stora sorg mottogs inte längdåkning med någon större entusiasm. Jag som hade sett framemot långa turer i skidspåret med pauser för kaffe, mackor och mammas kanelbullar. Efter ett par timmar i spåret insåg jag att det skulle inte bli någon heldag i skogen med mysiga fikastunder. Han missade helt och hållet tjusningen att glida fram mellan snötyngda granar i en fridfull skog. Han sammanfattning av det hela var att det var jobbigt att åka uppför, svårt att åka utför och tråkigt att åka där det var platt.

I söndags bar det av hemåt igen. Efter att ha landat på Heathrow och hämtat bilen var det dags att hämta hundarna från svärfar. Det var en överlycklig duo som mötte oss och vi var naturligtvis väldigt glada över att återförenas med våra stolliga jyckar.

På måndagmorgon fick jag en väldigt trevlig överraskning. Jag ringde till min bror för att meddela att hemresan gått alldeles utmärkt. Efter att artighetsfraserna var utbytta berättade han att han skulle till England på kurs och att hans plan skulle landa tio i sex på Heathrow samma kväll. Kursen började inte förrän klockan tolv på tisdagen så det var ju självklart att han skulle spendera natten hos oss. Det blev verkligen en bonus eftersom vi bara setts en halvtimme på Arlanda.

Idag var det dags att gå tillbaka till jobbet. Det var inte så motigt som jag trodde utan faktiskt ganska trevligt att träffa arbetskamraterna igen.

Det var allt från mig för den här gången!