Vila i frid älskade pappa

Så var det dags att återuppliva bloggen som legat i träda i över ett halvår. Det var tänkt att nästa inlägget skulle bli ett sådant där käckt inlägg fullt av julförberedelser, pepparkaksbak och prasslet av julklappspapper. Ett sådant där man riktigt känner att julen är på gång. Det fanns en anledning till att se fram emot julen. Vi skulle ju hem till Sverige och fira jul för första gången på sex år och det skulle bli den bästa julen på åratal. Vi kom visserligen hem till jul men inte under de omständigheter vi hoppats på. Nu närmar jag mig huvudanledningen till bristen på blogginlägg. Den beror på att min största anhängare lämnade oss den 30:e november 2011. Det blev begravning efter pappa istället. Pappa, jag sa aldrig någonsin medan du levde att jag älskar dig men jag hoppas att du förstod det i alla fall. Ord kan inte sammanfatta känslan att ha förlorat pappa så jag tänker inte ens försöka. Men jag vill bara säga: Pappa, jag älskar dig.