Bloggen kommer från och med nu huvudsakligen att handla om en liten border collie vid namn Kit. Denna svarta och vita lilla tik är 10 månader och hon har haft en väldigt tråkig start i livet. Hon kommer från en gård i Wales där hon blivit illa behandlad eftersom hon inte dög som fårhund. Hon är rädd för sin egen skugga och har totalt tappan tron på människan. Ilskan kokar i mig när jag ser hur hennes valpiga nyfikenhet förstörts och ersatts av rädsla och misstänksamhet. Hon har aldrig bott inomhus och har troligast aldrig fått uppleva kärlek, värme och trygghet. Den här lilla tjejen flyttade in hos oss onsdagen 13:e juni. Hon var totalt panikslagen och kröp ihop i ett hörn när vi kom nära henne. Vi började med att ta ut henne i trädgården. Skräckslagen kröp hon ihop under magnoliaträdet och låg där och tittade på oss med misstro och rädsla i blicken. Efter en stund fick vi henne att krypa fram ett par decimeter för att ta lite hundgodis. Så kom hon en liten bit till. Så en liten bit till. Till slut låg hon en bit ifrån mig med slakt koppel. Chris gick och hämtade lite mat som hon åt upp. Resten av kvällen spenderade hon ihopkrupen i vardagsrummet och försökte krypa in i väggen varje gång vi närmade oss henne. Till slut lutade hon huvudet i min hand när jag klappade henne. Hon fortsätter att göra små framsteg och hon blir modigare för varje dag som går. Nu kommer hon fram till mig utan att jag behöver locka henne med godis och hon har kurat ihop sig och somnat bredvid mig med huvudet i mitt knä ett flertal gånger. Hon är inte längre lika rädd för trädgården och går nu riktigt fint i selen. Vi törs inte ha henne lös i trädgården ännu eftersom där finns så många skrymslen där hon kan gömma sig. Igår hade vi ett rejält genombrott där hon verkar ha besegrat rädslan över att vara i trädgården. Hon skuttade runt och gjorde lekinviter till Bartley som i sin tur inte riktigt visste hur han skulle hantera det. Inne i huset upptäckte hon en leksak som hon kastade runt och busade med. Rara lilla Kit avsaknar allt vad självförtroende och tro på människor heter så nu är det vår uppgift att få henne trygg och harmonisk. Hon verkar ha förstått att vi inte vill henne något illa men steget därifrån till tillit är stort. Hittills går det över förväntan men jag är säker på att vi kommer att uppleva motgångar under resans gång. Jag är så glad över att personalen på rescue centret gav oss förtroendet att ta hand om henne.
Kort efter hemkomsten. Det tog över 20 minuter och massor med hundgodis innan hon kom så här pass nära.
Första mötet på rescue centret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar