Sämsta hundägaren i hela universum

Japp, det är jag det. Med besked också. Inatt vid ett tiden vaknade jag av att Bartley gnällde och krafsade på altandörren. Eftersom han gått ut i trädgården strax innan vi gick och lade oss trodde jag naturligtvis att han sett eller hört något ute. Stampade sömndrucket nerför trappan och sa åt honom att lägga av med fånerierna. Det funkade i en halvtimme sedan var det skrap, gnäll och krafs på dörren igen. Drog på mig morgonrocken och släppte ut honom. Efter ett par minuters sniffande och inga naturbehov utförda tog jag in honom och sa åt honom att gå och lägga sig. Köra upp matte mitt i natten och sedan inte uträtta några behov uppskattades verkligen inte. Fick väl en sisådär halvtimmes sömn och så hördes skrap, gnäll och krafs på nytt. Ner och rev i på skarpen att nu fick det jäklar anamma vara nog. Till slut blev jag så inåt skogens less och frustrerad att jag tog upp honom på övervåningen och stängde luckan till trappan. Maken gav upp och förpassade sig till gästrummet. Gnällandet från jycken fortsatte och jag var nära ett sammanbrott. Vid halvsex hörde jag världens spruttljud som följdes av den mest fruktansvärda stank. Just det, voffsingen hade gjort ifrån sig på sovrumsgolvet. Allt bara för att jag var för otålig när jag släppte ut honom. Stackars liten, inte undra på att han ställde till sånt liv. Han försökte ju på alla sätt och vis tala om att något var fel och hans hemska matte misslyckades helt och hållet att förstå och misstog det för rackartyg... Och gissa vad...? Så fort han gjort ifrån sig (både på golvet och ute på tomten) var allt frid och fröjd. Usch vad jag känner mig hemsk och misslyckad. Straffet blev att göra rent sovrumsgolvet men det var rätt åt mig, jag förtjänar ingen som helst sympati. Voffsingen verkar dock ha förlåtit mig för mitt häxliknande beteende. Han fick extra många klappar när jag kom hem från jobbet och jag såg till att gosa med honom riktigt ordentligt. Lite fiskskinn har han också fått så jag tror att vi är vänner igen... Fast matte skäms något ruskigt fortfarande...

Tillbax i England igen

Jahaja, så var man tillbaka i grevskapet där leran hägrar då. Jistanes vad 16 dagar kan gå fort, pang sa det bara så var vi tillbaka. Undrar om någon var inne och fipplade lite med tiden så att vi hoppade över några dagar för så här jädrans fort ska inte tiden få gå. Hursomhelst så var det underbart att vara hemma i Svea Rike och umgås med familjen, åka slalom och bara njuta av snö och kyla. Det sistnämnda fick vi med besked, temperaturen kröp ner till minus 30 i mammas stad. Just den dagen var vi hos pappa där vi hade den tropiska temperaturen av minus 24.

Höjdpunkten på semestern var dagarna i Kittelfjäll. Vi var borta i totalt fem dagar varav tre spenderades i de härliga slalombackarna. Maken börjar få ordentligt snits på åkningen nu vilket är jättekul för honom men även för mig eftersom det innebär att mina försök som instruktör inte har varit helt bortkastade.

Självklart blev det även ett par dagar med broren och hans familj. Lilla trollet är snart 15 månader. Helt otroligt hur stor han har blivit och hur mycket han förändrats sedan sist jag såg honom. Nu har jag börjat nedräkningen tills de kommer hit i maj.

Emellan allt slalomåkande blev det även många timmar framför TVn då vi är OS-nördar båda två. Verkligen jätteskojsigt att det gick så bra för Sverige! Jagvar lite sur över tanken att missa herrarnas femmil i söndags eftersom vi då var tillbaka i England. Men till min stora glädje sändes hela loppet så det var bara att bänka sig framför TVn och heja på de svenska åkarna. Det funkade tydligen eftersom Johan Olsson kammade hem en till medalj!

Voffsingarna blev alldeles till sig av lycka när vi hämtade dem men den som blev allra gladast var Bartley. Han skuttade runt i huset som en yster gnukalv och verkade mer än nöjd med att vara hemma igen. Träningen som gick så fint har tyvärr tagit ett ordentligt kliv bakåt, inkallningen är under all kritik. Men på den korta tid vi varit tillbaka har han redan gjort framsteg så jag hoppas att han kommer tillbaka till nivån han var på innan semestern inom en snar framtid.