Meeera snööööööööööö

Det har dumpit ner en hel mängd av den vita varan sista dagarna. Hela England har stannat upp, det har sänts extra nyhetssändningar om snöfallet och minusgraderna. Lustigt att det som är vardagshändelser under svenska vintern orsakar värsta kalabaliken här. Kontoret har stängts tidigare flera dagar och mängder av mina kollegor har inte kunnat ta sig till jobbet. Den största delen av snön föll natten mellan tisdag och onsdag förra veckan. På onsdag morgon insåg jag att det inte skulle vara möjligt att ta bilen till jobbet. Sommardäck på hala, oplogade vägar kombinerat med de backar vi måste ta oss uppför och nerför är inte speciellt lyckat. Jag totalvägrade låta mig besegras av ett par decimeter snö så jag tog på mig lämpliga kläder och påbörjade den milslånga promenaden till jobbet. När jag var halvvägs kom en man körandes i sin Land Rover. Hygglig som han var stannade han och frågade om jag ville ha skjuts. Längre fram fick han sladd och hamnade i diket. Fram med spaden för att gräva ut honom. Efter lite grävande och knuffande så var bilen ute ur diket. Nästa hinder var ett träd som fallit över vägen. Killen med Land Rovern var ordentligt utrustad. Bland alla hans verktyg och prylar fanns ett rep som kom till användning. Efter en liten stund var trädet ur vägen och vi kunde fortsätta. Jag tror aldrig jag har haft en så händelserik resa till jobbet förut!

I torsdags var jag ledig så behövde inte bekymra mig om hur jag skulle ta mig till och från jobbet. Vid lunchtid ringde det på dörren och utanför stod några kompisar med barnsligt förväntansfulla leenden. Med sig hade de två kälkar och en pulka. Jag som inte åkt pulka på åratal var inte svår att övertala. Ytterkläderna åkte på i ett nafs och självklart följde jyckarna med också. Vi hade hur kul som helst, snacka om att bli barn på nytt! Hundarna hade också jättelajbans, de sprang upp och nerför backen som galningar. Efter ett par timmars barnslig aktivitet gick vi hem till en kompis där vi drack upp det sista av hennes glögg och mumsade i oss vårrullar och annat smått och gott som hon hade liggandes i frysen respektive kylen.

Det var fler som kommit på idén att åka kälke

Kälkbacken med kyrkan i bakgrunden

Maken på väg upp efter första åket

Maken och Jill på väg ner, Colin och Mia på väg upp

Backen nerifrån

Längs vägen på väg hem

Gott Nytt År

Jaha, så sitter man här första dagen på det nya året sådär lagomt trött och seg som man blir när man går och lägger sig halv fem på morgononen och stiger upp strax efter halv nio. Vi spenderade sista kvällen på år 2009 i glada vänners lag. Det blev en mycket trevlig nyårsafton med mängder av bubbel och bra musik.

Julen har förflutit i stillhet. Det var ju tänkt att pappa skulle fira jul med oss men den planen skar sig då pappas hälsa tyvärr satte stopp för resan. Verkligen oerhört superjättesynd men det var bara att acceptera att saker och ting inte alltid går som planerat. Vi hade en trevlig jul i alla fall på varsitt håll. Pappa firade jul med min bror, hans flickvän och deras lilla busunge. Maken och jag bjöd in några vänner på glögg och pepparkakor på juldagen. Efter att ha värmt upp med glögg tyckte vi att en öl på puben var en väldigt trevlig idé. Hemma igen öppnade vi julklapparna. Bästa klappen var min iPod touch, jag har blivit som en barnunge med en ny leksak. Det är en helt fantastisk pryl. Jag har fört över en massa musik, lite foton och laddat ner ett helt gäng podcasts. Vi tog det lilla lugna resten av dagen och åt inte vår julmiddag förrän halv tio på kvällen. På annandagen åkte vi till svärfar och hans fru. Det blev första gången de träffade BusBartley. Hans uppförande var hyfsat tillfredsställande och svärfar med fru blev väldigt förtjusta i det nya tillskottet. Allt han ställde till med var att få upp locket på komposttunnan och sätta i sig kokta ärter, få ner ett tomt ostpaket och slicka svägerskans tack och lov tomma efterrättsskål.