En skogsmulles blogg: Snö, kyla, snökaos och återgång till det normala igen

Dagen efter mitt sista inlägg kom snön och det med besked. Jisses vad det vräkte ner. Onsdagens färd in till jobbet var aningen slirig men tack vare makens skicklighet bakom ratten kom jag till jobbet utan att ha råkat ut för några missöden på vägen. Under dagen fortsatte snöflingorna att singla ner och jag började bli lite orolig inför hur jag skulle ta mig hem. Köra på oplogade vägar med sommardäck är ingen direkt höjdare. Som tur var hade jag varit förutseende och packat min neongula reflexjacka, kängorna, mössa och vantar utifall att jag skulle bli tvungen att promenera hem från jobbet. Och så blev det. Mina urgulliga chefer lät mig gå redan vid halv tre. Det gick mycket fortare än jag trodde att knata hem, redan kvart i fyra var jag hemma. Där möttes jag av två glada jyckar som var ivriga att få komma ut på eftermiddagspromenad. Snön föll tätare och tätare under eftermiddagen och kvällen. På morgonen hade snödjupet tagit sig till 2,5 dm vilket är väldigt imponerande för den här delen av världen. Jag var mindre imponerad när jag insåg att det inte fanns skuggan av en sportkeps att ta sig in till jobbet med bil. Jag ringde till min chef och erbjöd mig att gå in men det totalförbjöds och jag blev ombedd att stanna hemma. Trots att jag var hemma med chefens godkännande kändes det ändå helt fel att inte gå till jobbet. Jag är så plikttrogen att det är rent ut sagt löjligt. Vilken normal människa som helst skulle jubla över att få en gratisdag ledigt men inte jag inte. Dags att uppsöka psykolog kanske? Eftermiddagen bestod av pulkåkning med ett gäng vänner. Jyckarna följde självklart med och röjde runt som vettvillingar. Springa efter matte utför backen var ju hur lajbans som helst.

Medan jag var och roade mig i pulkbacken rådde totalt kaos i resten av grevskapet. Skolor stängdes, tåg ställdes in, folk körde av vägen till höger och vänster. Kombinationen av ovana att köra i snö och halka, sommardäck, antalet bilar på vägen samt att engelsmännen inte har de resurser som krävs för att ta hand om stora mängder snö kan bara gå käpprakt åt pipsvängen.

Snön blev dock inte långvarig. På lördagen började det tina och inom några dagar var snön ett minne blott. Lite trist tycker jag för nu blir ju hundarna leriga och lortiga på promenaderna igen. Bartley misstycker också för det här med snö var ju något alldeles oerhört roligt.

Julen närmar sig med stormsteg och som vanligt är jag ute i sista minuten med allt. Uppskjut inte till morgondagen vad du kan göra i övermorgon är min filosofi. Vilket inte är sådär jättelyckat när det ska julhandlas, pyntas, bakas pepparkakor, städas och slås in julklappar. Som nu till exempel... Egentligen borde jag ju kuta runt med dammtrasan för att sedan sätta upp en massa pynt istället för att sitta här och knappra ihop en massa strunt. Nåja, det löser sig nog. Idag for jag och maken till Tunbridge Wells för att julhandla. Det hade även varenda människa i Sussex och Kent. De verkade ha bjudit in sina avlägsna fastrar, mostrar, kusiner och bryllingbarn från angränsande grevskap också. Denna aktivitet som kallas julhandel är ta mig sjutton guds straff till mänskligheten. Att trängas med en halv miljard andra människor för att göra av med hutlösa summor pengar är definitivt en form av tortyr.

Nej nu får det vara färdigsvamlat för den här gången. Bjussar på några kort från en snöig by.

Vår gata