Ny invånare i dammen

Vår damm har nu varit fylld med vatten i ungefär en månad och vi har sakta men säkert börjat fylla den med växter. Dammen är anlagd med syftet att erbjuda logi i lyxklass för grodor, vattensalamandrar, trollsländelarver, skräddare och andra djur.

Djurlivet har redan börjat att komma igång så smått. Trollsländor har lagt ägg i den och så har vi sett en skräddare. Men upptäckten av en varelse fick mig att hoppa högt av glädje nu ikväll. Varelsen är också en hoppande sak, nämligen en groda! Jag som är barnsligt förtjust i amfibier och reptiler blev naturligtvis alldeles till mig av lycka över upptäckten att vår damm fått en ny invånare i form av en groda. Vi var naturligtvis framme med kameran för att fånga grodan på bild. Nu är det bara att hoppas på att grodan hittar en kompis av motsatt kön så att det blir grodbarn i dammen till våren.

Snart höst...

Sisådär, då var ännu en sommar över. Eller nästan i alla fall, den kämpar med näbbar och klor mot hösten som gör sin närvaro mer och mer påmind. Mina dahlior trotsar dock höstens närmanden och blommar för kung och fosterland. Nu sitter jag och slöar med en vovve som agerar fotvärmare. Fast jag tycker dock att jag gjort mig förtjänt av att ta det lite lugnt efter att ha börjat dagen med en hundpromenad följd av en cykeltur på 5.3 mil. Efter att ha duschat, ätit frukost och smort kedjan på cykeln har jag inte gjort många knop. Har kört två maskiner tvätt och bakat en kaka men det är också allt. Min första bok av Henning Mankell är nu utläst och jag måste säga att det var en mycket positiv upplevelse att läsa Danslärarens Återkomst. En mycket bra bok som jag hade enorma svårigheter att lägga ifrån mig. Nu måste jag se till att få tag på fler Mankellböcker! Nästa bok blir Brighton Rock av Graham Greene, en bok som maken tjatat om att jag ska läsa i månader så för att få tyst på honom är det bäst att jag börjar med den.
Nu är det dags att ta hundarna på eftermiddagspromenad, jag har två par ögon som tittar förväntansfullt på mig.

Hemma från Sverigevistelsen

Jahaja, så var man tillbaka igen efter åtta dagar hemma i Sverige. Det var alldeles underbart härligt att vara hemma och umgås med familjen. Min lilla brorson har nu hunnit bli åtta månader (nio på lördag kom jag just på) och självklart är han den sötaste ungen som finns på hela jorden. Partisk, jag? Nehejdå, det kan jag väl aldrig tänka mig :) Fast även om jag slänger släktskapet på soptippen så är den lilla skruttekotten vanvettigt gullig. Jag hann även med att klämma in ett besök hos goda vännerna Åsa och Johan i Stockholm. Vi hade inte setts sedan i januari så det var himla trevligt att träffa dem och få se tillskottet i form av den oerhört söta lilla Freja som nu är fyra och en halv månad. Vi sågs på Åsas mammas lantställe som ligger i närheten av Upplands Väsby. Väldans mysigt ställe och som pricken över iet fick jag se en snok också! Som den ormälskare jag är blev jag helt till mig över att se snoken simma från bryggan över till vassruggen.

Det blev även några dagar i norra delarna av landet. Det var så mysigt att få umgås med familjen men som vanligt gick tiden på tok för fort. Det rasslade bara till och det var dags att åka hem igen. Det här var första gången på åratal som maken inte följde med till Sverige. Istället var han hemma och passade hundarna samt fyllde vår nygrävda damm så nu är det bara att vänta på att grodorna och vattensalamandrarna ska flytta in.

Det enda tråkiga med Sverigeresan var att Phils begravning inträffade medan jag var borta men det kunde inte hjälpas. Maken var där så han representerade oss båda.