Nu är det över en månad sedan jag skrev något här. Det var tänkt att mitt nästa inlägg skulle bli ett glatt sådant som skulle innehålla en massa härliga bilder och berättelser från vår alldeles underbara semester i Frankrike. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. För bara en vecka sedan var alltig normalt. Lördagen den 8 augusti var vårt vanliga kompisgäng på puben här i byn. Det var en mycket trevlig kväll, vi drack och skojade som vi brukar och vi var intet ont anande om vad som komma skulle. Vem hade kunnat veta att livet skulle vara fyllt av sorg och förtvivlan om man snabbspolat framåt en vecka. Allt rasade i torsdags när min man ringde mig på jobbet och berättade att en av våra närmsta vänner inte längre finns i livet. Sista timmen spenderades i total chock och så fort jag kom hem gick vi över för att få bekräftelse om det verkligen var sant eftersom vi båda kämpade med att ta till oss den hemska nyheten. Bara synen av min väns styvpappas ansikte när han öppnade dörren bekräftade den fruktansvärda sanningen. Phil finns inte längre hos oss. Min man och jag har förlorat en mycket fin vän och Michele har förlorat sin man, sin bästa vän och livskamrat och fadern till deras snart nioåriga dotter. Vila i frid Phil, jag hoppas att du sover gott och att du inte längre plågas av dina inre demoner. Vi saknar dig något alldeles oerhört.
Phils tragiska bortgång har dock fått mig att inse hur skört livet är och att man måste ta hand om sina nära och kära.
måndag 17 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)