Tillbaka på hästryggen

Jag har inte kunnat rida på ett par veckor men nu är jag tillbaka i sadeln. Hade lektion i onsdags. Knaspållen var lite livlig och osamarbetsvillig första tio minuterna men sedan slappnade han av och jobbade jättefint.

Igår red jag ut för första gången på evigheter. Sedan jag damp i backen strax före jul har jag bara ridit ut ensam en enda gång eftersom självförtroendet fick sig en rejäl törn. Jag bestämde mig för att prova en ny tur och satte av. Vi hade bara varit ute en liten stund när vi red förbi ett hus där någon hade en motorsåg i full gång. Hästen blev lite orolig men jag strök honom på halsen, pratade lugnande med honom och manade på med skänkeln. Han knatade rakt förbi utan att skygga. Lite senare kom vi till en härlig skogsstig där vi galopperade lite. Tosspållen skyggade ordentligt inför en gren som ramlat på backen och tog ett rejält sidoskutt. Min instruktörs tjatande om att jag verkligen ska sitta på rumpan måste ha gett resultat för min bakdel rubbades inte en millimeter. Lite senare stötte vi på något superläskigt, nämligen en ormbunke som brutits av och hängde över stigen. Den knäppa hästen fick för sig att det var ett hästätande monster från en yttre galax, snurrade runt och travade iväg i motsatt håll. Jag vände honom och när han såg att monstret var kvar började han backa. Men efter lugnande prat, en ordentlig uppmaning att gå framåt från mina skänklar och en liten petning med spöet gick han förbi. Självklart fick han massor med beröm för att ha varit så modig. Ormbunkar är ju inte att leka med :)

Jag är fånigt stolt över att turen gick så bra och att vi klarade av otäcka saker som motorsågar, pinnar och ormbunkar!

Hemma igen

Himmel vad tiden går fort. Förra veckan den här tiden satt vi på Roms flygplats och väntade på att planet skulle ta oss tillbaka till England igen. Vilken underbar helg vi hade, Rom är en helt fantastisk stad. Jag skulle kunna åka tillbaka imorgon! Vi klämde in mängder på fyra dagar, gick vad som kändes flera mil om dagen. Mellan allt vandrande och all sightseeing njöt vi av god mat och gott vin. Mina fötter protesterade ordentligt mot slutet av vistelsen, kanske inte så konstigt med tanke på att vi gick i timmar varje dag. Men vad gör några blåsor och skavsår när man har sett Colosseum, Piazza del Campidoglio, Piazza Navona, Forum Romanum, Palatinen, de berömda fontänerna, St Peterskyrkan, Vatikanen, Sixtinska kapellet, Spanska trappan, Pantheontemplet, mängder av vackra byggnader och en hel massa annat!

Utsikt från kupolen på St Peterskyrkan

Inne i St Peterskyrkan

St Peterskyrkan


En av de många fontänerna



Pantheontemplet

En av byggnaderna runt Fontana di Trevi

Fontana di Trevi

Spanska trappan

Byggnad i Forum Romanum

Och en till byggnad i Forum Romanum

Colosseum

Ruin från Forum Romanum

Piazza del Campidoglio

Piazza Navona

St Peterskyrkan på avstånd

Rome, here we come!!

Sitter på jobbet och räknar minuterna tills arbetsdagen är slut. Sedan bär det av hem för att packa, fixa käk och ta hundarna till Michele som ska vara hundvakt.

I morgonbitti blir det uppstigning i gryingen för att flyga till Rom. Maken fick reda på resmålet i morse och han blev minst sagt överlycklig när han fick reda på att han ska spendera sin födelsedag i Rom. Nu är det bara att hoppas på att det inte blir åska och drivis under vår vistelse i den italienska huvudstaden.

Återkommer efter helgen med bilder...

Värmebölja och kubbspel

Nu har vi njutit av en härlig värmebölja några dagar. Sommaren har verkligen kommit. Vi har haft strålande sol från en klarblå himmel, lätt bris, varmt och skönt. Jag har planterat upp rabatterna och alla krukor och hängamplar. Plantorna har bara varit på plats i en vecka men jistanes vad de har vuxit.

Makens födelsedag närmar sig med stormsteg och han är inte det minsta imponerad över att jag inte talar om för honom vad som är planerat! Inte törs jag skriva det här heller utifall att han får för sig att läsa min blogg. Han får vackert ge sig till tåls ett tag till. Något som visar sig vara oerhört svårt för honom, han håller på att gå åt av nyfikenhet.

Igår började vi dock födelsedagsfirandet lite lätt med att ha några vänner över på drinkar, käk och ett parti kubb. Kubbspelandet har blivit ett populärt inslag i sommaraktiviteterna i vår lilla by. Till en början var engelsmännen aningen skeptiska inför detta gamla vikingaspel när vi först introducerade det men nu har vi flera hängivna anhängare. En av våra vänner hade amerikaner på besök förra året och självklart bjöd vi in dem på ett parti, något som blev mycket uppskattat.

Jag spenderade större delen av gårdagen i köket och fixade i ordning en massa mat för en sisådär femton personer. Och eftersom jag är livrädd för att göra för lite mat hade jag lätt kunnat bjudit in hela byn med släkt plus en hel armé på käk också. Det hela blev en mycket trevlig tillställning. Mitt lag förlorade båda omgångarna kubb. Jag förnekar till hundra procent att min konsumption av öl påverkade min förmåga att kasta pinnarna. Min oförmåga att få omkull kubbarna hade inget som helst att göra med min promillehalt.

Något som var mindre trevligt var att kliva upp tjugo över sex i morse. Efter en kall dusch och en balja stark koffeinhaltig dryck började jag känna livet återvända. Koffeinhalten behövde dock ständig påfyllning under dagens gång. Nåja, nu är dag ett utav fyra avklarad. Helgen och makens födelsedag närmar sig...