Battle Abbey

Efter flera helger av jobb, stök med huset och trädgården kände vi att det verkligen på tiden att vi spenderade vår lediga söndag med mera angenäma aktiviteter. Efter hundpromenad, ett tortyrpass i roddmaskinen, dusch och frukost satte vi oss i makens sportbil och gav oss iväg. Efter en mycket trevlig bilfärd genom böljande kullar kom vi fram till Battle Abbey där slaget vid Hastings utspelades. Klicka på länken om mera kunskap önskas om detta ämne. http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Hastings

I entréavgiften ingick en audioguide som man kunde lyssna på medan man gick runt. Det var helt fascinerande att få striden återberättad samt en massa andra intressanta fakta om klosterkyrkan som William the Conqueror lät bygga till minne av de tusentals soldater som stupade i striden.

Den här bilden visar "porthuset". Byggnade i sig är inte bara en magnifik entré utan skyddade även kyrkan mot inkräktare.





Där muren står nu är platsen där engeske kungen Harald hade satt upp sin armé. På andra sidan fältet väntade William the Conqueror.




Det här är utsikten William the Conqueror hade när han såg upp mot toppen av kullen. Men istället för en imponerande klosterkyrka skådade han kung Harald och hans soldater.




Det här är ruinerna av klostrets östra vinge. Den här delen bestod till största delen av munkarnas sovsalar. Själva kyrkan revs under Henry den åttondes styre.




Buske med fina röda bär som vi inte kunde låta bli att föreviga!





Det här är en del av klostret som bevarats. Nu används en del av byggnaden som privatskola.



Det här är från östra vingens ruiner och man tror att munkarna använde den här delen som samlingsrum.



Det var allt från mig för den här gången!

Regn och rusk

Jaha, så har värmeböljan tackat för sig och dragit vidare på nya äventyr. En kall nordanvind har ersatt den härliga vårvärmen. Nordanvindens polare regnet hade också anmält sig för tjänstgöring. I morse när jag var ute med hundarna duggade det lite och när jag någon timme senare kommit ner till stallet var det som om himlens portar öppnat sig. Regnet riktigt vräkte ner. Hästen såg inte alls speciellt road ut när han såg mig komma dragandes på sadeln och tränset. Men turen var på min sida och regnet upphörde. Hästen jobbade verkligen fint idag, han verkade väldigt angelägen att vara mig till lags.

På vägen hem från stallet hämtade jag den lilla krabaten på bilden här ovanför. Hon heter Maggie och hennes matte är även ägare till hästen. Maggie följde med mig hem eftersom matte hade fullt upp idag. Sadies uppsyn mulnade ordentligt när hon såg att jag hade en nykomling i form av hårboll med mig hem. Min bestämda lilla colliefröken var inte alls imponerad av mattes påhitt och det krävdes inte direkt en hundexpert för att se att hon önskade den nyanlända varelsen dit pepparn växte. Maggie tog dock väldigt lite notis om surtanten och satte glatt igång att göra sig hemmastadd. Sadies missnöje växte för varje minut och det dröjde inte länge innan hon gav mig en av sina mest förnärmade blickar. När det sedan blev dags att åka tillbaka till stallet blev Sadie om möjligt tio gånger surare för Maggie fick följa med istället för henne. Maken skulle iväg och jag ville inte gärna lämna Maggie ensam med queen bitch så hon fick följa med mig ner till stallet. Medan jag var borta satt Sadie nog och önskade att hon hade en voodoodocka i form av Maggie som hon kunde sticka nålar i. När jag kom hem igen blev Sadie inte alls speciellt glad över att se att hårbollen fortfarande hängde med. Till Sadies stora glädje blev Maggie hämtad strax före åtta. Jag tror knappast att avskedfrasen till Maggie var Välkommen åter!

Nej nu har en hel mängd bly samlats på ögonlocken så nu är sängen nästa anhalt.

Lite vårbilder

Värmeböljan höll i sig över helgen och medan jag slavade på kontoret var maken ute och njöt av det fina vädret med kameran i högsta hugg. Här kommer ett litet urval med bilder från vår lilla by.

Träningsvärk...

..har jag så det räcker till och blir över. Igår cyklade jag till stallet, en sträcka på en dryg mil med många backar. Nere i stallet väntade hästens ägare, hon följde med mig på cykeln som moraliskt stöd. Hon är bara så gullig att orden inte räcker till. Hon har varit så oerhört omtänksam och gett mig väldigt mycket stöd under den här tiden, hon är värd ett jättefång med rosor.

Det gick verkligen bra igår, vi hade inga som helst incidenter. Det enda som hände var att ägaren druttade av cykeln då en träbit fastnade i hjulet. När cykeln stod med bakhjulet rakt upp i luften trodde han att cykeln förvandlats till ett hästätande monster och skyggade lite, knashäst. På vägen hem klämde vi in lite galopp runt ett fält. Han var jättesnäll, satte av lite för fort för mitt tycke men saktade ner när jag bad honom. Efter ett litet tag saktade jag ner till skritt för att sedan be om galopp igen. Vi klarade ett möte med en traktor galant också. När vi var på väg hem kom en stor tankbil och körde förbi, hästen knatade på hur lugnt som helst utan att konstra.

Så var det dags att hoppa upp på cykeln och trampa hemåt igen. Backarna på hemvägen är mycket värre, särskilt den allra sista innan man kommer in i byn. Den är lång och seg, man trampar och trampar och det känns som om den eländiga backen aldrig tar slut. Idag känns det duktigt i benen, det kanske inte var så smart att cykla över en mil, rida över en timme för att sedan cykla över en mil hem igen när man inte tränat sådär jättemycket sista tiden :) Vädret var helt fantasiskt idag också, jag kunde cykla hem i kortärmat.

Väl hemma satte jag igång med att rensa ogräs på framsidan i någon timme innan hundarna krävde eftermiddagspromenaden. Sedan bar det av ner till stallet igen för att natta hästen, hem via mataffären, hemma igen, dammtorka och dammsuga, duscha och fixa käk. Gissa vem som sov gott inatt :)

Ikväll ska jag ut med en kompis, det ska bli kul att byta ut gummistövlarna, hund och hästkläderna och hö i håret mot högklackade boots och lite smink.

Fortsatt kanonväder!

Så har vi haft ännu en dag med helt underbart väder. Strålande sol och sjutton grader varmt, inte illa för mitten av mars. Kameran hängde med på morgonpromenaden och här är kort på blomsterprakten nere i skogen.

Idag har jag klippt gräsmattan för första gången i år. När gräsmattan var avklarad spenderade jag ett par timmar med att rensa ogräs och att putsa till alla kanter runt rabatterna så nu ser det väldans fint och prydligt ut. Sadie var med hela tiden och hennes bidrag till trädgårdsarbetet var att släppa sin boll framför mig var tionde sekund.

Vår och strålande sol!

Vädergubbarna hade minsann spått alldeles rätt, det har varit ett alldeles underbart väder idag. Temperaturen nådde sjutton grader och solen har strålat från en klarblå himmel hela dagen.

Jag var uppe vid sjutiden i morse och redan då visade termometern tio plusgrader. Efter att ha tagit upp en mugg te till min man som fortfarande låg ihopkurad under täcket snörde jag på mig vandringskängorna och gick ut med hundarna. Knackade på hos en kompis för att ta med hennes hund. Då fann jag att det var en till hund där, nämligen min kompis mammas hund, en korsning mellan labrador och Golden Retriever på nio månader. Sadie var minsann inte det minsta imponerad av att ha en studsig och hoppig slyngel till valp med på promenaden. Som den bestämda dam hon är satte hon nykomlingen på plats ganska omgående. Sedan hade valpen fräckheten att lukta på samma gräsfläck som henne, det var inte alls populärt. Sadie drog upp överläppen och gjorde klart för valpen att det var hennes fläck och han hade ingenting där att göra. Efter denna lilla incident förstod valpen att det var nog säkrast att inte svara emot min bestämda colliefröken. Nu är det helt otroligt vackert nere i skogen. Vitsipporna har börjat slå ut bland ett hav av påskliljor. Ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran imorgon bitti. Vitsipporna kommer att avlösas av vildhyacintherna om några veckor. Medan de blommar kan man njuta av en blå matta och en underbar doft.

Så var det dags att samla ihop ridgrejorna och åka ner till stallet. Jag hade god tid på mig innan lektionen så pållen och jag hade en lång gosestund. Han som i vanliga fall är på tok för otålig för att bli kelad med stod med huvudet lutat mot min axel en lång stund och njöt av att bli klappad. Det är en oerhört speciell känsla att få så fin kontat med ett så stort djur som en häst. Jag som var livrädd för hästar förut, tänk vad saker och ting kan ändras. Lektionen gick jättebra, han var på sitt allra villigaste humör och jobbade verkligen fint. Jag kommer att ha duktig träningsvärk i morgon, det är då ett som är säkert.

Nu är det dags att hoppa in in duschen, jag stinker häst lång väg :)

Jistanes vad jag är trött. Kunde inte sova inatt, jag var snortrött men gick det att sova? Inte en chans, jag låg och snurrade, bökade, vände och vred på mig i vad som kändes som en halv evighet innan jag gav upp och lade mig nere i gästrummet. Det tyckte Sadie var en alldeles utmärkt idé för det gav ju henne chansen att sova i sängen med matte. Jag utrustade mig med en bok och en kopp örtte. Två timmar och åtskilliga kapitel senare var jag fortfarande klarvaken, så inåt skogen frustrerande. Sist jag tittade på klockan var den tio i tre. Suck. Så småningom somnade jag och var helt väck när klockradion satte igång tjugo över sex. Men det var bara att masa sig upp och åka till jobbet. I vanliga fall brukar mina arbetsdagar bara svischa förbi men idag riktigt segade tiden sig fram samtidigt som jag gäspade käkarna ur led och önskade att det gick att få extra starkt kaffe intravenöst. Men nu är det över och jag har fyra lediga dagar att se framemot! Största delen av morgondagen kommer jag att spendera i stallet, har ridlektion och så ska ju alla stallsysslorna utföras. Vädergubbarna har lovat fortsatt härligt vårväder så det är bara att hoppas att de har rätt. Igår var det femton grader varmt och strålande sol. Jag satt på kontoret och avundades alla som kunde vara ute och njuta av vädret.

Hmm, det som skulle bli två slappa, lediga dagar för min del. Pyttsan vad lite det blev av den saken. Igår var det fullt upp med hundarna, hästen, matinköp, städning och hela köret. Den hektiska dagen avslutades med en god middag och gott vin. Idag har jag jobbat extra i fyra timmar, så gick det med den ledigheten. Men det är inte så illa, jag får betalt för tio timmar fastän jag bara jobbat fyra så det är värt att komma in en ledig dag även om det tar emot för stunden. Extra pengar kommer väldigt lägligt med tanke på onsdagens inlägg angående makens kommande födelsedag:)

Trött som en gnu...

...är precis vad jag är. Har nu klarat av tre dagar av fyra och är hyfsat mör. Det sliter att vara uppe kvart över sex, sitta och koncentrera sig som en galning i tio timmar och sedan hem för att fixa käk och utföra diverse andra sysslor. Tur att det finns kaffe, mitt livselixir. Nåja, nu är det som tur är bara en dag kvar och sedan ska jag njuta av att vara ledig i två dagar. Det enda jag har planerat är att sköta om hästen på fredagmorgon, resten av ledigheten ska jag ta det så lugnt det bara går.

Just nu är jag i full färd att försöka organisera min mans födelsedag men det är dyrare än jag trodde att genomföra min plan. Törs inte skriva vad jag planerar utifall att han får för sig att läsa min blogg :) Förhoppningsvis kommer det bidrag från både hans och min familj så det kanske inte blir sådär jättesmärtsamt för bankkontot i slutändan.

Nu är sängen nästa anhalt, det känns som om en hel mängd bly har samlats på mina ögonlock.

Sol, storm, hällregn och födelsedagsfirande

Idag har vi varit och firat svärfars fru som fyllde år i onsdags. Jag stod för det mesta av lunchen och spenderade delar av gårdagen med att svänga ihop fetaostpiroger och en hallonkaka. Jag var hyperaktiv imorse och yrade runt som en speedad ekorre. Var uppe strax före åtta, knölade in tvätt i maskinen och tog hundarna på skogspromenad. Det var gudomligt väder, klarblå himmel och strålande sol. Dock verkade det inte vara några andra hundägare som skyndat ut i det härliga vädret för vi mötte inte en kotte. Jag var tydligen ute för tidigt för de sjusovande byborna. Just sjusovare är ett uttryck som passade in alldeles ypperligt på min man för han snarkade för fullt när jag kom in igen. Elak som jag är väckte jag honom och körde sedan igång med att baka pestomuffins, hänga tvätt, slänga i en ny maskin, dammsuga, borsta hundarna, diska samt torka och ställa undan allting samt hänga upp andra maskinen tvätt. Snabbduschade och sedan var det dags att åka. Hundarna blir som vanligt alldeles knasiga när de inser att vi närmar oss farfars hus. Där finns det ju en jättestor tomt full av kaniner, fasaner, rådjur, rävar och en massa annat skoj för en hund. De far runt på gräsmattan som galningar och undersöker varje tänkbara spår av ovan nämnda djur. När vi ätit lunch, druckit kaffe och surrat en stund tänkte vi att det skulle vara trevligt med en promenad. Då såg vi att himlen blivit kolsvart och inom några minuter började det att hällregna och blåsa för kung och fosterland. Hundarna var dock mindre imponerade över att få sin promenad uppskjuten. Tack och lov var stormen inte långvarig och det dröjde inte länge förrän solen tittade fram igen. Vi knölade in oss i bilen och åkte iväg till ett stort skogsområde bara några kilometer från svärfars hus. Sadie var överlycklig för vi hade tagit med hennes boll. Hon var outtröttlig och sprang efter bollen i sjuhundra knyck under hela promenaden. Mutley lufsade på i sakta mak och var mera intresserad av farfars fickor som innehöll hundgodis. Fast är man 13 år kanske det är förståeligt att man prioriterar hundgodis framför att jaga omkring efter en boll som en annan knäppskalle. (I detta fall Sadie. )

Ikväll blir det mys framför TVn med god mat. Börjar ett fyradagarsskift imorgon så hade tänkt gå och lägga mig i hyfsad tid.

Sol, sol, stålande sol

I morse vaknade jag av att Sadie, min border collie stod med framtassarna nere vid fotändan på sängen. Hon hade bestämt sig för att nu var det minsann färdigsovit för husse och matte och dags för hennes gosestund. När jag steg upp fann jag att det var ett alldeles fantastiskt väder. Strålande sol, klarblå himmel, en lätt frost på gräset. På väg ut med hundarna såg jag till min stora glädje att mina liljor har börjat komma upp. De var oerhört tjusiga förra året så jag hoppas att de blir lika fina i år igen. Vi mötte inte en människa nere i skogen. Allt som hördes var fåglarnas kvittrande blandat med ljudet från en och annan hackspett som hamrade på en trädstam. Det är så obeskrivligt härligt att vara ute en vacker morgon som denna och njuta av allt som naturen har att erbjuda. Hem igen för att ge hundarna mat och tillfredsställa mitt koffeinbehov som var farligt lågt. Efter att ha ruskat liv i hjärncellerna åkte jag ner till stallet för att mocka och släppa ut hästen i hagen. Han hälsade på mig genom att buffa och nafsa i snörena på min luvtröja. Knäppa djur. När alla stallsysslorna var avklarade bar det av hem via fiskhandlaren som kommer till vår by varje fredag. Jag inhandlade sjötunga, tonfiskkotletter och rökt kolja, smaskens.

Solen fortsatte att skina som aldrig förr och jag kunde bara inte stanna inomhus så jag packade in hundarna i bilen och for till Ashdown Forest, ett enormt skog och hedområde med fantastiska vandringsleder. Det blev en alldeles otroligt härlig promenad i vårvädret. Inte en människa mötte vi heller så vi hade vår del av skogen helt för oss själva.

Jag har även beställt en hel massa blommor till mina krukor och hängamplar idag. Blir det bara hälften så fint som i katalogen kommer jag att vara mer än nöjd :) Det fina i kråksången var också att det inte på långa vägar blev så dyrt som det brukar bli när jag köper allt på trädgårdshandeln. Så nu är det bara att hoppas på att växterna är av bra kvalitet och att det blir ett bra slutresultat! Jag blir så fånigt glad av blommor, de lyser upp så fint och är sådana glädjespridare med sin färgprakt och väldoft.

Ikväll ska vi ut och äta thaimat med goda vänner. Jag har svårt att föreställa mig ett trevligare sätt att spendera en fredagkväll. God mat, trevligt sällskap, mysig restaurang - kan det bli bättre?

Solsken, hagelstorm och regn

Idag är det en alldeles speciell dag. Min lilla brorson blir tre månader idag.

När jag ändå är inne på familjenyheter så kom mamma med en väldigt trevlig nyhet igår. De kommer och hälsar på i maj! Hela tio dagar ska de vara här, det ska bli så roligt att ha dem här.

Det verkar som om våren inte riktigt bestämt sig över hur den ska ha det ännu. I måndags var det underbart vårväder men i tisdags och igår kom vintern tillbaka på besök. Igår kväll bjussade vädret på en hagelstorm också.

Idag har jag varit nere i stallet för första gången på över tre veckor. Jag insåg inte hur mycket jag saknat hästen förrän jag kom ner imorse. Han var på sitt vanliga bushumör, buffade på mig, drog upp mina handskar som stack upp ur ena fickan, lekte med dragkedjorna på mina fickor och blåste mig i håret. Han hade även lyckats dra på sig ett enormt bitmärke på halsen efter att ha gått lite för långt i sin vilja att leka med sin stallkamrat. Knäppa häst, han inser inte när de andra hästarna har fått nog och inte vill leka med honom utan fortsätter tills de blir arga och biter honom. Vad gäller ridningen så fick mitt självförtroende en ordentlig törn efter att ha dumpit av hästskrället dagen före julafton. Omständigheterna efter jul gjorde att jag bara red två gånger innan vi åkte på semester så självförtroendet var fortfarande långt nere i stövelskaften. Jag måste erkänna att jag var faktiskt rejält nervös när jag satt upp idag. Men det gick verkligen jättebra, pållen uppförde sig oklanderligt trots att min ridning var aningen rostig.

På väg hem från stallet åkte jag in till stan för att lämna tillbaka ett impulsköpt påslakanset. Det är verkligen inte speciellt smart att ha köpt vita sängkläder när man har två hundar som gillar att gosa i sängen på morgnarna. Och jag måste erkänna att jag är inte sådär jätteroad av att tvätta sängkläder stup i kvarten så mitt impulsinhandlade inköp lämnades tillbaka.

Efter att ha käkat lunch, gått ut med hundarna och spenderat över en halvtimme på ett supersvårt sudoku var det dags att åka tillbaka till stallet och natta hästen. Väl hemma igen försökte jag få huset relativt fritt från hundhår och grus, en ständigt förlorande kamp. Det är rent och fint i typ en kvart och sedan har hundarna lyckats producera ett halvt grustag och fem kilo hår igen, vete sjuttsingen hur de bär sig åt för att skräpa ner så mycket :)

Nej nu är det färdigsvamlat för mig för den här gången. Duschen väntar, jag måste bli av med lite hästlukt :)

Idag är det ett år sedan DJ lämnade oss

Idag är det precis ett år sedan vår älskade DJ gick bort. Vilken speciell hund han var, jag är säker på att alla som hade förmånen att fått lära känna honom håller med mig. Han var varken speciellt lydig eller intelligent, inte heller var han den stiliga, tuffa och modiga vakthunden. Men han var min första egna hund och en oerhört speciell sådan. DJ var en väldigt lojal hund, han följde mig överallt. In i badrummet, ut i trädgården, dit jag gick, dit gick han också. Han var min lilla skruttehund, min vän. Det är så oerhört svårt att sammanfatta hans personlighet i skrift. Han betydde så mycket för mig och det går inte en dag utan att jag tänker på honom.

Han kom till oss som en omplacering när han var cirka fyra år. Vi besökte ett av Englands alla hundstall och efter att ha träffat några hundar varav alla hade hem som väntade dem bad vi att få hälsa på DJ. Han valde oss helt enkelt och efter att fått huset och oss själva inspekterade av en av hundstallets kontrollanter åkte jag och hämtade honom. Det var ingen dans på rosor att vara ägare till DJ. Han måste ha haft en väldigt dålig start i livet för denna stackars varelse var rädd för i princip allt. Jag minns en gång när vi haft honom några månader. Vi var på väg ut på promenad och han studsade upp och ner av upphetsning inför den kommande utfärden. I samma veva rullade min man ihop en tidning för att slå ihjäl en fluga. När hunden fick syn på den höjda handen med tidningen sprang han in i sovrummet och lade sig darrande på sängen. Öronen hängde, ögonen var stora och rädda. Stackars lilla vovve, undrar vad han hade varit med om i sina tidigare hem. Med tiden blev han mera harmonisk och lärde sig att de människor vi introducerade i hans liv enbart ville honom väl. Han fick en dålig start i livet men de sju år och fyra månader han spenderade hos oss var fyllda av kärlek och omtanke. Och vi fick kärlek tillbaka hundra gånger om.

Matte saknar dig lilla skruttenissen.

Nu är våren här!

Idag är det ett helt underbart vårväder. Nio grader varmt i skuggan och solen strålar från en klarblå himmel. Jag har spenderat morgonen med att ta hundarna på promenad och att skrubba ur mina urnor så att de är klara för vårplanteringarna. Krokusar och snödroppar blommar för fullt, snart kommer påskliljorna också. Nere i skogen har vildhyacintherna börjat komma upp så smått. Om en månad kommer marken därnere att vara täckt av blå blommor och luften fylld av dess väldoft. Våren är bara för underbar.

Igår var det fullt upp här i huset. Jag skulle ju ha tömt ur och skrubbat de ovan nämnda urnorna i höstas innan vintern kom men det blev inget av den saken. Igår bestämde jag mig för att ta itu med saken och spenderade några timmar med att tömma en hög stora och tunga urnor på jord och senare gräva in denna jord på välbehövliga platser i trädgården. Efter att ha utfört denna uppgift och skrubbat händerna rena från jord var det dags att ta itu med badrummet på övervåningen. Höll på i två och en halv timme att skura kaklet från tak till golv, skura duschkabinen, putsa glasdörren (ett eländes jobb som tar snorlång tid), putsa speglarna och torka golvet. Himlars vad rent och fint det blev. Så fint att jag bannlyste maken från att gå dit :)

Efter att badrummet blänkte skinande rent blev det snabblunch på stående fot innan det var dags att ta jyckarna på eftermiddagspromenaden.

Medan jag slet och släpade med urnor och badrum ägnade maken sig åt att slipa och olja in arbetsbänken. Den är av trä och ska egentligen oljas in varje år... Vi har bott här sedan 2000 och har inte utfört detta en enda gång så det var verkligen på tiden. All denna aktivitet i köket gjorde att det här området var aningen rörigt. Det som i vanliga fall finns på arbetsbänken var ju tvungen att hitta ett tillfälligt hem så matbordet agerar nu avstjälpningsplats.

När kvällen närmade sig tyckte maken att vi båda gjort oss förtjänt av ett restaurangbesök. Efter att ha duschat och bytt om bar det av in till stan och vår favoritvardagsrestaurang. Ett väldigt trevligt avslutande på en hektisk dag!

Det var allt för tillfället, nu ska jag ut och njuta av solskenet!