Ett tag sedan sist

Usch vad jag varit dålig att blogga sista veckan. Idag är det första gången på nästan en vecka som jag slår på datorn. Det har varit en underbar påskhelg, vädret var inte det bästa men man kan inte få allt. Jag har varit ledig hela helgen, verkligen härligt att spendera en långhelg med maken, det blir inte många av det slaget nuförtiden.

Långfredagen bjöd på regn, regn och ännu mer regn. Vi spenderade långfredagen hos svärfar som fyllde år på skärtorsdagen. Det blev en trivsam dag med god lunch och trevligt sällskap. Jag var dock snortrött efter att ha yrat runt som en skållad råtta på skärtorsdagen så intaget av koffeinhaltig dryck blev högre än vanligt. Väl hemma igen fixade jag till lax marinerad i koriander, vitlök, limejuice och ingefära. Till detta färsk broccoli, färskpotatis och självklart ett gott vitt vin.

Efter fredagkvällens intag av det förrädiskt goda vinet krävdes det lite mer ansträngning än vanligt att masa sig upp ur sängen följande morgon. Det var circuit training som vanligt vilken börjar kvart över nio så det var bara till att kliva upp och ta jyckarna på morgonpromenaden. När jag återhämtat mig efter motionsklassen och ett pass i roddmaskinen, duschat och ätit frukost åkte vi och inhandlade ett nytt fågelbad. En av hundarna lyckades ha sönder det gamla. Sadie var den som spelade mest oskyldig så vi tog det som ett tecken på att det var hon som var boven i dramat. Apropå Sadie så har övandet med att få henne att gå på bakbenen gett ett finfint resultat. Nu går hon på bakbenen utan att stödja sig på mig och hon blir så stolt när hon får beröm och godis. Den som påstår att det inte går att lära gamla hundar nya tricks kan slänga sig i väggen, min lilla colliefröken är åtta år och det går alldeles ypperligt att träna in nya saker med henne.

Efter en dusch, ombyte från hyfsat otrendiga hundkläder och en omgång med både smink och hårtork åkte vi till en italiensk restaurang som ligger väldigt högt upp på topplistan av favoritställen. Efter att ha velat mellan skaldjursrisotto och kronärtskocksrisotto i typ en halvtimme bestämde jag mig till slut för kronärtskocksrisotton. Den med skaldjur har jag ätit flera gånger av just den anledningen att den är så vansinnigt god. Den här gången var jag i valet och kvalet mellan en ny risotto eller samma gamla vanliga. Äventyrslusten vann och det blev kronärtskockor för hela slanten. Vilket visade sig vara mycket lyckat för den var verkligen utsökt. Massa vitlök, parmesanost, vitt vin och så kronärtskockor då såklart. Till min stora sorg var jag på tok för mätt för att klämma ner efterrätt så vår delikata middag avslutades med en espresso istället för en tiramisu. Denna trevliga påskafton avslutades med ett besök på bypuben.

Igår bestämde vi oss för att åka till Chartwell som var hem till ingen mindre än Winston Churchill. Huset och trädgården ägs av the National Trust, en välgörenhetsorganisation som bevarar gamla byggnader och även skogs och kustområden. Jag hade föreställt mig Chartwell som ett pampigt palats men fann att själva huset var faktiskt ganska litet. Ägorna och utsikten var däremot fantastiska, jag har full förståelse varför den gode Winston köpte egendomen. Det var otroligt intressant att få reda på lite mera om Winston Churchill och framför allt se ett omfattande urval av de tavlor han målat. Att han var en så skicklig konstnär hade jag ingen aning om! Jag visste att han hade måleriet som hobby men att han kunde åstadkomma riktiga konstverk var en nyhet för mig. Hit ska jag definitivt ta mamma och mormor när de kommer på besök om ett par veckor.

Idag har jag spenderat större delen av dagen i stallet. Jag hade inte träffat pållen på nästan en vecka så abstinensbesvären hade börjat sätta in. Jag bestämde mig för att rida ut på egen hand idag, något som jag inte gjort sedan före jul då vi gick igenom en period då han stegrade och trilskades ordentligt. Grädden på moset blev när hans konstrande dagen före julafton resulterade i att jag damp i backen. Efter den incidenten åkte mitt självförtroende så långt ner i skoskaften det bara gick att komma. Men eftersom jag tillhör den envisare sorten totalvägrade jag att ge upp och självkänslan började sakta men säkert att komma tillbaka. Idag kände jag mig tillräckligt modig för att rida ut och det gick kanonbra. Jag kunde inte låta bli att ta en busgalopp runt ett fält, frestelsen blev bara för stor för barnungen inom mig. Pållen satte iväg på tok för fort men kom lydigt ner till den takt jag bad om. Eldprovet kom när vi var på väg hem och en enorm lastbil kom emot oss. Jag satt lugnt och brydde mig inte om den och pållen knatade på som om ingenting hade hänt.

En annan trevlig nyhet är att min goda vänner Åsa och Johan har blivit föräldrar! Nu är det färdigsvamlat för den här gången, det är dags för mig att skicka ett mail till de stolta föräldrarna.