Idag är det ett år sedan DJ lämnade oss

Idag är det precis ett år sedan vår älskade DJ gick bort. Vilken speciell hund han var, jag är säker på att alla som hade förmånen att fått lära känna honom håller med mig. Han var varken speciellt lydig eller intelligent, inte heller var han den stiliga, tuffa och modiga vakthunden. Men han var min första egna hund och en oerhört speciell sådan. DJ var en väldigt lojal hund, han följde mig överallt. In i badrummet, ut i trädgården, dit jag gick, dit gick han också. Han var min lilla skruttehund, min vän. Det är så oerhört svårt att sammanfatta hans personlighet i skrift. Han betydde så mycket för mig och det går inte en dag utan att jag tänker på honom.

Han kom till oss som en omplacering när han var cirka fyra år. Vi besökte ett av Englands alla hundstall och efter att ha träffat några hundar varav alla hade hem som väntade dem bad vi att få hälsa på DJ. Han valde oss helt enkelt och efter att fått huset och oss själva inspekterade av en av hundstallets kontrollanter åkte jag och hämtade honom. Det var ingen dans på rosor att vara ägare till DJ. Han måste ha haft en väldigt dålig start i livet för denna stackars varelse var rädd för i princip allt. Jag minns en gång när vi haft honom några månader. Vi var på väg ut på promenad och han studsade upp och ner av upphetsning inför den kommande utfärden. I samma veva rullade min man ihop en tidning för att slå ihjäl en fluga. När hunden fick syn på den höjda handen med tidningen sprang han in i sovrummet och lade sig darrande på sängen. Öronen hängde, ögonen var stora och rädda. Stackars lilla vovve, undrar vad han hade varit med om i sina tidigare hem. Med tiden blev han mera harmonisk och lärde sig att de människor vi introducerade i hans liv enbart ville honom väl. Han fick en dålig start i livet men de sju år och fyra månader han spenderade hos oss var fyllda av kärlek och omtanke. Och vi fick kärlek tillbaka hundra gånger om.

Matte saknar dig lilla skruttenissen.